Skogspromenad och ett av sommarens trädgårdsbesök….

Det hade gått ett tag sedan jag var ute på en riktig skogspromenad men idag kom jag iväg. Här hos oss var marken pudrad med snö så det kändes ljusare än på länge. Tankarna snurrar alltid när jag är ute och går själv. Sällan befinner de sig i nuet. Idag återvände de till sommaren som gick, närmare bestämt till augusti, en dag i början på månaden och än en gång befann jag mig högt uppe i Gunnilsebergen.



Där bor Anja, en levnadsglad kvinna, som jag haft både glädjen och turen att få lära känna, tack vare bloggen. Hennes stora intresse är trädgård och i somras fick jag för andra gången besöka hennes skapelse på Berget, Anjas Hill.

Anja är en sann trädgårdsamatör och ju mindre växterna är desto mer omhuldade bli de. Småvuxna plantor har hon i massor så det gäller att titta både noga och långsamt.
Med hjälp av torvblock har hon direkt på berget byggt upp olika miljöer och där växer rariteter från, ja i stort sett, världens alla hörn. Alpiner är något jag själv medvetet valt bort för de försvinner snabbt i min djungel, men hos Anja kommer de verkligen till sin rätt.
Allt är inte småvuxet eller i miniformat.

Här finns härligt formklippta häckar, riktigt höga här och var och ibland har de t.o.m fönsteröppningar eller klippta hål så det går att se lite av det som döljer sig på andra sidan, ett smakprov, liksom.

En tujagren har blivit ett formklippt hjärta och prinsessan har tappat sin krona i källan. Där ligger den nu och glittrar.

Tittar man noga syns den riktigt tydligt och vill man kan man få höra sagan…

Det var hos Anja jag första gången stötte på daggrosen. Den odlade hon då i kruka och kanske gör hon det fortfarande, för den blir så väldigt stor. De grådaggiga bladen och blåvioletta nyskotten gör att den är vacker även när den inte blommar. Dessutom får den massor med fina nypon. Nu har jag planterat en egen på landet.

Detta med trädgårdsbesök eller trädgårdsvandring är verkligen en källa till inspiration och alltid är det någon idé eller tanke som får följa med hem.
Inte minst viktiga är minnena som kan plockas fram när det är fruset, kallt och mörkt.

Milt är det ute …

men ändå är det inte vår, vi har ju ännu inte firat jul, fast tibasten har börjat blomma. Den måste vara helt felprogrammerad.






I förrgår fanns inget där i rabatten men idag hade Helleborus thibethanus sprängt jordytan. Den är tidigt ute. Nu har den fått lite granris som skydd. Det lär ju bli kallt.





Hyacinterna har ännu inte slagit ut men det är kanske inte så konstigt för jag köpte dem i onsdags. Finast tycker jag de är när de precis börjat blomma. Då är knopparna fortfarande tjocka och knubbiga. Som ’gamla’ har de fått divalater och lägger sig ner hur som helst.
Trevlig helg!

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du hos Katarina.

Mer julrosor och en rostig bil...

Tog en runda med kameran idag, det var ett tag sedan sist och såg att nu börjar julrosornas tid.
Svartfläckssjukan angriper sällan hybridernas blad så de har jag inte behövt klippa bort och nu lyser det riktigt om dem, blanka och mörkgröna, där de står och täcker in den nakna jorden. På sommaren lägger man inte direkt märke till dem men då finns det ju så mycket annat, som dessutom blommar.

Vackrast blad tycker jag Helleborus x ericsmithii 'Winter Moonbeam' har. En hybrid som kom 2007. Knopparna är redan riktigt stora och mörkt rosa till färgen. Väl utslagna blir blommorna nästan creamvita.




Den här dubbla vita har blommat sedan september och kommer fortfarande med knoppar.



Måste också bara visa bilen nummer ett för oss som gillar prylar och rostiga saker i trädgården.
Inte vacker kanske men utställningens ROLIGASTE !

Julrosor….

hör till mina riktiga favoriter.

För ett par veckor sedan stod den här plantan och blommade för fullt när vi var på landet.
För att kunna njuta av den varje dag fick den följa med hem och nu står den i en kruka på trappan.
Den har visserligen inte vita blommor men det är ändå roligt att den blommar lagom till advent och jul.



Helleborus hybridus.
Brukar ta lite självsådda småplantor som gror under våren och sätta dem i grönsakslandet. Där får de stå tills jag ser hur blommorna blir.

’Hon har blivit kallad julros, och varje år sänder hon sina vita blommor och gröna stänglar upp ur mullen vid jultid, som om hon aldrig kunde förgäta, att hon en gång har vuxit i den stora jullustgården. Ur ’Selma Lagerlöfs Legenden om julrosorna’


Fler bidrag till Blooming Friday finns hos Katarina.

Bara blad…

Fortfarande blommar höstkrokusen och den vita dubbla tidlösan men de har jag ju redan visat många bilder utav här på bloggen så den här fredagen blir det istället för blommor bara vackra blad.



Adiantum pedatum….frilandsadiantum, som är helt förtjusande när den kommer med sina ‘biskopskräklor’ tidigt i maj och lika fin är den nu strax innan den helt går i vila.



Salix boydii… liten och långsamväxande. Denna har stått i tråget sedan 2004 och är bara ca 20cm hög. Bladens höstfärg har det där lilla extra…



Shortia uniflora, tror jag den här heter. Sommartid är bladen helt gröna men höst och vinter målar den marken i rött.

Nu tänker jag ta en liten bloggpaus och med detta inlägg till Blooming Friday vill jag passa på att önska alla en riktigt fin första advent…
Fler bidrag finner du hos Katarina…

Infångad ......

Bara en bild!

Flatax – inte något vackert namn direkt

men Chasmanthium latifolium har mycket att bjuda på. Både vackra blad, om det nu kallas så när det handlar om gräs, och vackra, hängande ax.
Detta gräs hittade jag på Derome Kryddor och Perenner 2006 och sedan dess har det stått planterat på samma plats, lite halvtorrt och halvskuggigt men det verkar trivas där.




Själv är jag förtjust i gräsets härligt gröna och frodiga sommarfärg och fortfarande, fast det är november har det mycket att bjuda på, tycker jag…

Nästan bara vita blommor och den vite mannens fotspår…

i alla fall är det ett namn, Den vite mannens fotspår, som fastnade i mitt minne redan när jag var barn. Tror det var pappa som kallade grobladen så. Detta är inte vilket fotspår som helst ;-)) utan en som får brunrödvioletta stora blad. Plantago major 'Atropurpurea'.
Har haft och har den fortfarande på friland även om den du ser på fotot står i kruka. Det gäller att passa de oansenliga blommorna för får de stå kvar och fröa av sig, ja, då blir det många fotspår i trädgården.



Men fin är den, tycker jag, så jag försöker komma ihåg…. De, blommorna alltså, är också fina som torkade.



Den vita dubbla tidlösan, blommar fortfarande för fullt men en del av dess blommor har lite divafasoner för sig och lägger sig ner när de blir för tunga. Dessa fasoner har också höstkrokusens blommor. Men jag tycker ändå de är vackra där de sticker upp eller ligger bland höstlöven.



Sist vill jag slå ett slag för en höstblommande liten cyklamen, Cyclamen hederifolium , som kommer med sina blommor från slutet av augusti och strax efter det att blommorna dykt upp kommer de vackra bladen.

Nu har den snart helt blommat över men bladen finns kvar ända fram i maj, om jag minns rätt, innan de vissnar bort, och vackra är de. Hur vackert den täcker in marken under vintern ser man verkligen här hos oss i snöfattiga Bohuslän. Vet tyvärr inte hur långt upp i landet den är härdig, men fin är den….

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du hos Katarina.

Trevlig Helg!

3 november…..

och hösten är verkligen här. Det behöver inte ens blåsa för att löven skall singla ner. Det är riktigt vackert när det ser ut som om mörkfärgade snöflingor sakta dalar till marken och flingorna, det kan vara både stora och små lönn eller eklöv. Björklöv duger också…



Helgen som gick tillbringade vi ett par dagar på landet. Där har vi en stor, stor hög med något slags grus, som skall läggas ut. Detta grus har legat på vår parkeringsplats sedan tidigt i våras, men nu kanske det förhoppningsvis kan hamna ’rätt’. Vi (läs min man) tänker använda det till att fylla ut under vårt gamla krokiga körsbärsträd, för att få en uteplats som ligger i skugga när solen är som intensivast. Här skall vi lägga sjöstensplattor, både gamla ’fådda’ och ärvda.



Flaggstången ser lite gammal och murken ut men jag hoppas att den skall vara frisk nog för att klara av att vara den ena ’hållaren’ för en hängmatta, den andra får körsbärsträdet vara. Nu drömmer jag redan om att bara få ligga i den mattan och njuta en riktigt varm och solig dag, kanske med en bra bok.



Körsbärsträdet har en kraftig barkskada men vi, i alla fall jag, hoppas och hoppas att skadan ser mer ut än vad den verkligen är och att trädet skall klara många år än. Från rotskottet, det lilla, som maken tvingat mot berget kommer det att blir lätt att plocka körsbär om några år.



För ett par år sedan var vi hos Tommy Ahnby och handlade träd och buskar. De flesta av de träd vi köpte hamnade på landet. Fortfarande står ett par björkar , Betula utilis Jacquemontii i grönsakslandet och fortfarande delar jag Bergenia cordifolia 'Vinterglöd' varje höst för att få så många plantor att de täcker in minst 10 m². Vita, helt vit björkstammar mot den höst/vinter röda bergenian… en dröm… sann om några år kanske…
Visst måste man drömma…

Idag lyste det mest gult…

både häxal och japansk lönn har löv som verkligen är gula just nu, men



en perenn som fortfarande bara blommar och blommar är Primula ’Pink Ice’. Den fick följa med mig hem från Storbritannien i september.




Den blommade för fullt när jag såg den på mässan i Bath, och blommar för fullt gör den fortfarande men blommorna har blivit mer och mer violetta ju kallare det blivit.

Har försökt hitta information om den på nätet men det finns flera primulor med namnet ’Pink Ice’, så jag känner mig lite konfunderad.

Fler bidrag till Blooming Fridag hittar du hos Katarina.

Trevlig Helg!