Veckans blomkruka – Svea

Tillverkades under 1950 talet på Upsala Ekeby, kanske senare också, i många, många olika dekorer. Den minsta kruka är 8,5 x 11,5cm och den största 12 x 16cm.



Några utav krukorna jag har är inte stämplade så därför är jag osäker på om de heter Svea eller något annat, men fina är de ändå.



Idag har jag börjat pelargonflytten från växthuset till källaren. En del av pelargonerna är så fina att jag bara måste skriva lite om dem och de passar ju dessutom väldigt bra i Sveakrukorna, även om jag föredrar terrakotta.
Under åren som gått har jag blivit mer och mer förtjust i vildpelargoner eller primärhybrider som är en korsning av 2 vildarter. Så många har jag inte, men det är medvetet, det blir så lätt för mycket att ta hand om.





Knotig och fin, nästan som en bonsai är ’Old father live forever’

eller P. cotelydonis som den heter med sitt ’riktiga’ namn. Den kallas också Sankthelenapelargonen eftersom den ursprungligen kommer från ön S:t Helena. I vilt tillstånd växer den inte någon annan stans och knappast inte heller på S:t Helena längre, för den lär vara mer eller mindre utrotad.
Den ser ut som ett litet träd eller kanske buske med sina tjocka suckulenta stammar.
Bladen, lite läderartade, är runda i formen och sitter i toppen på varje förgrening.
Den här pelargonen kan bara förökas med sticklingar eftersom den är självsteril.
Min har aldrig blommat men det sägs att den skall vara lättskött så kanske nästa år….




Åbroddspelargonen – P. abrotanifolium

kommer ursprungligen från Sydafrika.
På de vedartade stammarna kommer små flikiga grågröna blad, som luktar gott när de gnuggas mellan fingrarna.
Den jag har blommar med vita blommor men det lär finnas rosablommande också..

Nu behöver jag inte ficklampa längre om jag vill titta till pelargonerna på kvällen :)

Och tack Rana för den fina utmärkelsen. En utmärkelse som jag inte vet om den skall skickas vidare eller inte, men jag vill ändå ge den vidare till alla roliga, underfundiga och kunskapsspäckade bloggar som är så spännande att läsa.

Blooming Friday

Luktärter .... vill jag inte vara utan....



Tåliga och uthålliga har de varit…



och att de var blå har inte varit till någon nackdel...

Olssons Blandning...

Just nu har tiden inte räckt till för att hinna med bloggen. Pappa har legat på sjukhus och mamma har behövt lite skjuts.
Fröer har jag hunnit med att beställa och redan fått – 3 olika aklejor – och hostabeställningen är inne i sin första fas. Skulle någon av er som bor nära mig vara intresserad av att skicka efter just hostor så hör av er.
Kvällslektyren de sista veckorna när jag gått och lagt mig har varit om hostor. På önskelistan finns nu 30 st, så det gäller att ta fram rödpennan…





Har varit inne och läst vad ni skrivit om men inte kommenterat. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden, framöver.
Har fått en utmaning eller kanske skall jag kalla det uppmaning eller kanske önskan ( det där med ordval är inte lätt, särskilt inte här på bloggen när man sitter hemma för sig själv ) från Anja att jag skall skriva 7 sanningar om mig själv, … men det gjorde jag för länge, länge sedan….
Ytliga visserligen – för vem lämnar ut sina innersta tankar på en blogg? Inte jag i alla fall! Om man nu vet vad det allra innersta är?

I kväll har jag fotograferat krukor så nu vet ni vad som väntar :-) och Katarinas förslag Blooming Friday låter roligt så det hoppar jag gärna på…

En riktigt trevlig helg på er alla ....

Gläds med mig ….

För några veckor sedan fyllde jag 60 år.
Trodde aldrig att jag skulle bli så gammal. Möjligen 45, ev 50 år och där skulle livet stanna upp för alltid, jag skulle förbli evigt ung ( i alla fall under 50). Att bli 60 år – då trodde jag tidigare att livet var slut, men ack så jag bedrog mig…
Med en omtänksam man sedan 38år, 2 härliga söner och deras fina, trevliga ’flickor’ kan jag egentligen inte begära så mycket mer av livet, även om jag VILL.

Att omge sig med prylar som berör har jag tidigare varit inne på i den här bloggen och när någon i familjen vid något tillfälle frågade om jag önskar något speciellt i födelsedagspresent har det väl sluppit ur mig att jag tycker om Signe Persson Melins krukor….
Gråsippa är väldigt fin!


Signe Persson Melin är själv 83 år och fortfarande aktiv som formgivare och keramiker. Helt underbar! Och det är hennes tankar om krukor och trädgård också.
’Jag har massor med krukor, och de får vara precis som de är. Spruckna, mossbeklädda, bara de håller ihop. Hon ser trädgården som boendets viktigaste rum. I dag har hon en liten radhusträdgård, återhållen med noga utvalda växter. Trädgården är indelad i olika rum – frukosthörnan, sällskapsrummet o s v ..’

För ett par veckor sedan när vi i familjen träffades för att äta middag fick jag det här fina kortet





och igår fick jag krukan..




http://www.byarumsbruk.se/press/Byarum-24s-08.pdf
http://www.scandinaviandesign.com/signePerssonMelin/news.htm
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_1355003.svd
http://www.ekolifestyle.se/gronarum.html
http://mallasmemoarer.blogspot.com/2008/09/signe-persson-melin.html


Glad är jag och så fort det slutat att storma och regna skall jag ut och plantera….

Slutar detta inlägg med Signe Perssons egna ord ’ – Formerna i sig har nog aldrig gjort någon upprörd. Men enkelheten i det jag gör kan provocera;

Gå in på Byarums hemsida och läs mer… www.byarumsbruk.se

Veckans blomkruka.....

I somras när vi träffades på en bloggträff någonstans pratade vi om ’Veckans Blomkruka’, men sedan glömde jag bort det.

Nu i dagarna, när jag städade växtrummet i källaren för att kunna ta in pelargonerna från växthuset blev jag påmind om det och idag börjar jag med första modellen.

Den heter Gunilla och tillverkades i 5 storlekar på Upsala Ekeby under 1950 – 70 talet. Har någonstans läst att det är den blomkruka som tillverkats i flest exemplar i det här landet. Formgivaren, Bertil Nilsson, var säljare för UE.
Krukan är tillverkad i terrakotta och jag har sett den i fyra olika färger, vitt, gult, grönt och svart, men kanske finns den i fler …

Den i svart har jag bara stött på en enda gång och den står nu i mitt vardagsrumsfönster, med en planterad rumslind :-).

Har också under de år jag tittat efter blomkrukor hittat en Gunilla ampel i grönt och i den bor en bladkaktus som trots platsen inte är särskilt glad. Men jag är dålig på att sköta om inomhusväxter..

Har under de senaste 20 åren samlat på mig en del gamla svenska blomkrukor från Bo Fajans, Upsala Ekeby, Gabriel, Rörstrand, Gustavsberg, Laholm, mm.
Varför jag fascineras och tycker om just krukor vet jag inte. Simpelt tycker nog många men jag tycker de är fina ;-)
Nu när jag fått upp alla krukorna på hyllor längs väggarna i mitt blomrum, kan jag gå ner till källare för att bara titta och känna. Alla är de skulpturala och vackra även utan växter.
Några så konstnärligt fina krukor tillverkas inte storskaligt idag, förutom kanske de som Signe Persson Melin nyligen designat för Nittsjö. Men de är så dyra att de inte hamnar i särskilt många fönster, trots att de är helt underbara. Såg dem på Trädgårdsföreningen i Göteborg i somras.
Under flera utav de krukor jag har finns priset kvar, skrivet med blyerts och oftast är det bara några kronor det handlar om. Hur mycket 5 kr 1956 är idag vet jag inte men tror inte att det är 450kr.

Inte skulle dessa fina Gunillakrukor, av både bra design och god kvalitet, en gång i tiden hamnat hos så många om de varit dyra? För mig är de pelargonkrukorna man kunde köpa i handelsboden för ett par kronor och som pelliskrukor är de fortfarande helt perfekta

och det är de även till kornettblomman.

Blåsippa i november .....

just nu går jag och väntar på att årets sista knopp skall slå ut. Har väntat i veckor och det händer inte mycket från dag till dag. Vill det sig illa tar frosten den snart.




Anledningen till att jag väntar är att flera utav de blåsippor jag planterat där under skenkamelian är kinkiga och växer dåligt. En del av dem växer mer neråt mot Kina än uppåt och åt sidorna trots att jag pysslat om dem och gett dem bra jord. Nu vet jag inte längre vilka som är kvar i livet, men kanske får jag namnet på en utav dem när och om den här blomman slår ut.

Gult och grönt är de färger som målar trädgården nu i början av november….

Lärkens barr lägger sig som en gul filt över gråtimjanen

och lönnens löv målar marken gul mellan julrosens blad.

Rosa chinensis f. mutabilis

och Rosa chinensis var. viridiflora är de sista rosorna som fortfarande blommar.

Månadens första dag och Tack för 2 fina presenter ….

Natten som gick hade vi den här höstens första riktiga nattfrost. Sent i går kväll var jag ute med ficklampa för att kunna hitta och ta in höstbräckans blommor

och tur var nog det för i morse hade kung Bore varit på besök och målat hela trädgården med sin rimfrost. Det var så vackert en stund innan solen smälte bort iskristallerna.

Veckan som gått har jag fyllt växthuset med sådant som är frostkänsligt och som så småningom skall tas in. Enligt väderprognosen skall det bara vara så här kallt ytterligare ett par dagar och sedan skall det bli mildare igen så därför får växterna vara kvar i växthuset, med frostvakt, ett tag till.

I början av september fick jag den här julrosen av vår ordförande i STA och nu i månadsskiftet oktober – november blommar den så här fint. Har en dubbel vit julros, Helleborus hybridus, som remonterat men den här remonterar inte utan är så här tidig med sin blomning.

I fredags fick jag med posten det här paketet från Karin med bloggen Ute och Inne.

Att öppna paket är alltid mycket spännande och detta inte minst.

Gammal luffarslöjd har jag lite av sedan tidigare men ingen som är specialgjort för trädgården. Tusen tack Karin...

Hjärtat har fått sin plats i armeringsmattan bland murgrönan och Joy-skylten har hamnat på växthusdörren – var annars?…. Här bor ju så mycket glädje…

Handvävd damast och hästskit…

Antikmässan i Borås är alltid en rolig upplevelse.
Nu för tiden fastnar jag mest för gammal sliten allmoge men inga av de saker jag verkligen tyckte om på mässan var några direkta fynd eller något jag kände jag var tvungen att äga, så det får bli att gå på auktion istället. Säkert inga fyndpriser där heller men … man vet ju aldrig…
Linnean, Linnea borealis, är jag mycket förtjust i. Planterade den här i trädgården i augusti och hoppas den kommer att växa till, trivas och leva länge. På antikmässan köpte jag en handvävd linnedamast, med just linneamotiv.





Mönstret är komponerat i början på 1940-talet för Värmlands Hemslöjd. Den duken tyckte jag var ett fynd, men för att tycka det måste man ju tycka om textilier och ’förspilld kvinnorkraft’ som en del kallar det. I mitt tycke är kraften verkligen inte förspilld………..

och så till hästskiten....
Nu i höstrusket är det dags att lägga ut tjocka lager med gödsel. Hästgödsel är ofta ganska lätt att få tag på och berikar jorden gör den också…
Så som blommor och grönsaker växt på landet den här säsongen har de inte gjort sedan vi tog över. Troligen tack vare 2 stora lass med vanlig ’hästskit’.





Gödsla ....




eller inte gödsla ....

Har tidigare citerat Karel Capek och boken Ett år med min trädgård. I just den boken finns så mycket som stämmer in på oss trädgårdsfantaster, både bilder och ord, så jag citerar igen….

’Men tillåt mig besjunga och prisa höstens mest försmådda skönhet. Jag vet, att ni inte har något fält och att ni inte samlar betor i stora högar, men har ni någonsin gödslat en trädgård? När de kommer körande till en med fullt lass och välter ut den ångande högen, då går man omkring, bedömer den med ögon och näsa och säger med kännarmin: ’Herregud, det var fin dynga.

Ge er iväg, ni som håller för näsan, när ni gör långa omvägar kring denna ädla och porösa hög. Ni vet inte, vad fin gödsel är för något. Och när så örtsängarna har fått det som tillkommer dem, då har man nästan en mystisk känsla av att man gjort jorden en god tjänst.’

Löv – löv – löv

Har kanske fått löv på hjärnan, men det beror i så fall på att jag idag, när vi hade lite uppehåll i regnandet, krattade upp alla löv som piprankan släppt och det var många det.
I övrigt brukar jag bara kratta av den lilla gräsmatta vi har kvar och sopa av gångarna så jag slipper halka när jag skall till komposten, men det jobbet kan jag inte göra ännu för här finns fortfarande massor utav löv kvar på träden. De löven brukar jag bara sopa eller slänga in i rabatterna, som inte städas förrän solen är tillbaka.

Kopparlönnens härliga höstlöv.

Olvon och idegran.

Med detta blogg-inlägg vill jag passa på att önska er alla en riktigt trevlig helg, fast det bara är torsdag i morgon.
På fredag eftermiddag börjar antikmässan i Borås och då skall jag ta mig dit. Det är så roligt att strosa runt och titta på prylar, vare sig jag behöver något eller inte. Titta, känna, vända upp och ner och leta efter stämplar och tillverkare. Har nog tidigare nämnt att jag är en riktig loppisfreak och jag gillar prylar som berör.
Favoritpelargonen eller fuchsian blir mycket, mycket finare i en vacker kruka än i en ful plastkruka. Tycker jag!

Att tycka om det man har omkring sig vare sig det är en växt, en plastkruka, en katt, en hund, en trädgård eller en soppterrin, eller ?, tror jag är en viktig bit i våra liv.

Oj då.. jag skulle ju bara skriva lite om löv….:-)

Riktigt trevlig helg på er alla – hoppas solen kommer att skina på er!