Betongfat och en ca 2,5m hög Malva...

Lovade Anja i förra veckan att jag skulle berätta hur jag klappar betong på baksidan av ett nickelfat så att det blir ett sådant fint betongfat som ni ser på fotot..




1. Lägg baksidan av fatet uppåt och smörja noga och rikligt med matolja.
2. Blanda till betongen. Den skall inte vara för lös.
3. Lägg betong på baksidan faten och 'klappa' så den blir slät och täcker bra. Fortsätt tills hela fatet är täckt. Jämna till så det kommer att stå jämnt.
4. Låt det ligga kvar för att torka, gärna med plast över, i minst en vecka. Vattna fatet under tiden det bränner så blir det hårdare.





Jag var alldeles för snabb med att vilja se slutresultatet av de två första faten vi gjorde, så de gick sönder. Ha tålamod och vänta en vecka innan du börjar ta bort nickelfatet och vända upp betongfatet. Använd båda händerna när du vänder fatet :). Det gjorde inte vi, tyvärr.





Den här malvan har jag säkert visat tidigare här på bloggen, men den är så fin att den kan visas igen. Den heter 'Park Allee', blir ca 2,5 m hög och blommar rikligt. Dess höjdpunkt är just nu i september.....

Fynd - kanske ??

Skottkärran förälskade jag mig i och cykeln, som jag inte vet var jag skall göra av, har jag svårt att slänga. Båda klubbades tillsammans.
Nostalgi - men visst är de söta!







Lite utav svampen jag hittade i skogen strax intill auktionsplatsen, tack vare min bror som bor i närheten.
Ett verkligt fynd, för oss som inte är bortskämda med bra svampställen.

Gissa vad jag skall göra i helgen ...

Även om det inte blir så varmt kommer nog solen att skina på oss. Skönt att slippa regnandet!

I morgon åker vi till Dalsland och troligen sommarens sista auktion. Irisarna får vänta tills på söndag.

Trevlig helg på er alla!

Tidlösans tid är nu...

de dyker upp, den ena efter den andra....








Sensommar och höst har mycket att bjuda på,
även om våren hägrar....

En tur till Landet - Kvällskaffe

Linda på Bloggen Trädgårdsdraken uttryckte en önskan om att få se hur det går för oss med utearbetet på Landet.

Vi har kommit en liten bit på väg men det är mycket, mycket som återstår. Jag gör egentligen inte så mycket, men det låter bra med vi, precis som om jag jobbar lika mycket som min man. Ärligt talat är det han som står för grovjobbet. Åsikter om hur det skall se ut det har jag många och som gammal lärare är det lätt att veta PRECIS hur det skall se ut när det är klart. Konstigt att yrkesskador aldrig läker ut.




Utsikten är helt underbar. Att hösten är på väg syns tydligt.

Det blev en stunds vila även för min man för vi hade kaffe med oss.




Så här såg det ut i slutet av maj. Då var inte muren och vägen klar.



För exakt en månads sedan var muren putsad, vägen paddad och vi vågade köra ner för första gången. Det är tänkt att den här fula muren skall täckas in med natursten och jord.

Så här ser det ut just nu, kortet är taget idag. Irisrabatten gjorde jag klar över helgen. Klar så tillvida att jag lade ut torvblock och fyllde med jord på baksidan. Rabatten var inte så bred tidigare. Nu ikväll har jag planterat Isotoma fluviatilis. En söt liten marktäckare som sprider sig med vindens hastighet. Den skall visst inte vara så härdig men jag har haft den i några år och den tar för sig så jag har fått hägna in den. Hoppas den skall täcka in jorden under irisplantorna. Om den kryper över torvblockskanten och ut i gruset, vi skall ha grus mellan plåten och torvblocken, så gör det inget. Den är bedårande söt med sina små porslinsblå stjärnliknande blommor.

Gruset kommer att täcka större delen av blocken.

Plåten skall brännas med gasollåga så att färgen försvinner och den blir rostig och fin, kanske behöver den flexas av. Det där med höjder? Bättre den är för hög än för låg.

Här skall vi plantera bambu, Fargesia nitida 'Great Wall' för att få insynsskydd. Innanför bambun blir det buskar, japanska lönnar och marktäckare. Vi besökte ju Tommy Ahnby i början av augusti så i 'buren' har vi ett litet lager som skall planteras ut när vi kommit så långt.

Planen är att försöka göra en trapp av natursten men vi har bara fått gjort första steget. Innan vi kan fortsätta behöver vi fylla upp med grus.

Att fylla upp med jord runt stammen går inte, sägs det, så därför har det blivit en liten rundel av sten runt plommonträdet.





Rådjuren äter upp det mesta så allt får hägnas in. Armeringsmatta runt grönsakslandet blev jättebra, en stor rostig bur.

Det rostiga nätet smälter in mycket bättre än det blanka fårstängsel vi hade innan min man fällde en björk tvärs över landet så att stolparna gick av och nätet blev platt som en pannkaka.

Försöker ta fram alla berg vi har för att slippa sly och gräs. Det är här vi har hittat de flesta utav stenarna vi lagt runt plommonträdet.

Hoppas vi kommer så långt att vi kan plantera bambun och alla andra buskar vi köpt innan vintern kommer.

En dansk trädgård till…och tack

Monica för den fina utmärkelsen. Visst är det roligt när andra tycker om att läsa det man skriver även om man bara skriver för att möjligheten finns och att det är så roligt.

Det här är reglerna:
1. The winner can put the logo on her blog.
2. Link the person you received your award from.
3. Nominate at least 7 other blogs.
4. Put links of those blogs on yours.
5. Leave a message on the blogs of the girls/boys you’ve nominated
De jag har nominerat vidare till är..

The Intercontinental Gardener en för mig helt ny blogg som verkar mycket spännande.

Ranas horisont en härligt medmänsklig blogg som jag gillar även om det är länge, länge sedan det fanns småbarn i huset här hos oss.

Annika och Naturliga Ting med en blogg som visar helt underbara bilder.

Carina och Ken med bloggen Trädgårdsdrömmar som berättar om roliga trädgårdsidéer, skriver om sin vackra trädgård och visar härliga bilder.

Hanneles Paradis på Hisingen som har ett socialt patos som jag ibland, men bara ibland :) önskar jag hade kvar.

Lottas Trädgård med en härligt vardagsnära blogg med underbar text och fina, fina bilder.

Karin med bloggen Ute och Inne är också en blogg med härlig text och ljuvliga bilder.

Jag vill också gärna skicka utmärkelsen vidare till alla som lämnar ett litet spår efter sig när de varit inne på en blogg. Det räcker helt säkert med att säga hej!

På hotellet i Løkken fick jag tips om en plantskola med mycket perenner. Tyvärr är mitt minne mycket kort. Vad plantskolan heter kommer jag inte ihåg men den ligger strax söder om Aabybro och har massor av olika perenner. Många nävor, men också bl.a. flox, sockblommor och mycket, mycket mera….
Här fann jag floxen ’Midnight Feeling’ som precis som ’Pleasent Feeling’ inte har några ’riktiga’ blommor och fick tips om en inspirationsträdgård med en trädgårdsbutik som skulle ha saker och växter lite mer udda och roliga än de vanliga.
Mycket riktigt – i Henriettes Trädgård fanns gamla handdrejade terrakottakrukor från seklets början och spänner, vattenkannor och badkar i zinkplåt.




Nytillverkade klätterställningar och ’formburar’i rostigt järn för t.ex avenbok och buxbom.




Men framförallt fanns här en trädgård, en trädgård med massor av idéer och inspiration. Formklippt buxbom både som häckar, figurer och klot men också ris och slipers väggar som skapade rum, vackra stensatta gångar, kojor att leka och klättra upp i,



rosor i massor, köksträdgård med frukt och grönsaker och ja nästan allt man kan tänka sig när det gäller trädgård och allt helt i min smak :) :). Kan det vara bättre???



Jag som tycker om det rostiga, slitna och nötta fann stor glädje i att gå runt här. Alla saker som fanns i trädgården smälte in bland träd, buskar och perenner och många av dem utstrålade ålder, patina och kärlek. Kärlek så tillvida att sakerna användes och var omtyckta fast de var lite skavankiga och slitna.

Härligt med saker från en tidigare generation, som jag eller vi idag kan tycka om och kanske föra vidare. Det måste inte vara något exklusivt … det räcker med ett fingeravtryck i den gamla drejade terrakottakrukan.

Anne Justs trädgård….och lite egna tankar.

Tack för tipset Lotta. Vilken upplevelse!!!.




Vi följde pergolan, passerade grisrummet och så helt plötsligt var vi inne i trädgården. Där bland all formklippt buxbom, blommade floxen för fullt. Inte bara blommade utan de doftade dessutom förföriskt.


.







Att verkligen beskriva trädgården kan jag inte, utan det blir bara några subjektiva tankar om upplevelserna vi hade. Det stramt formklippta kontra det ruffsiga, just nu var det ju floxen som blommade, var charmerande och föll helt i min smak, men jag gillar ju när jorden inte syns och när växterna nästlar sig in i varandra, minglar kanske man kan säga med ett nyare och lite modernare ord.



Floxen fick mig att helt tappa huvudet. Kom hem med 5-6 olika sorter som jag skall försöka plantera här hemma eller på landet ( jag som INTE gillar flox, TANTblomma säger min man, men han har kanske inte upptäckt att han är gift med en TANT). Helst vill jag få plats med dem här, där jag ser dem varje dag, allt från det vitaste vitt över till blått och rosa. Lukten, den vill jag absolut inte ha långt borta på landet, utan hääääär och gärna längs gången till växthuset för där går jag många gånger varje dag. Den, lukten, har redan i bilen hem förfört oss. Vad skall detta sluta???

De stenlagda gångarna i Annes trädgård,
en del nersänkta och andra upphöjda,

och uteplatserna med vackra möbler och krukor som skapar fina stilleben har satt sig fast i minnet. Solen sken, det var svårt, för att inte säga omöjligt att fotografera, så det är minnet och bara minnet som gäller för nästan alla foton har hamnat i papperskorgen. Smakfullt, inspirerande och vackert…

Har du möjlighet – gör ett besök…Anne Just, en konstnär som har många strängar på sin lyra.

'VI MÅSTE HA VACKRA SAKER OMKRING OSS FÖR ATT KUNNA TÄNKA VACKRA TANKAR'.

Vi måste ju njuta och tycka om livet, eller hur ??? Det är ju så kort…. Snart är kylan och vintern här :), :)

På bokrean för ett par år sedan köpte jag Växternas namn av Jens Corneliuson, en bok som är bra och användbar på många sätt, för jag gillar att kunna de latinska namnen, men boken luktar ju inte och inte heller skimrar blommorna i det silade solskenet. De latinska namnen i all ära men det är viktigare med doft och känsla. Inte tusan är det latinet som ger magi och trolskhet åt en trädgård. Det är form, färg och doft som gäller.

Kan jag inte känna doften eller se hur fint blommorna väver sig in i rabatten … är det ingen trädgård, tycker jag, och i den här bloggen har jag möjlighet att tycka precis det jag vill, eller hur???

Trevlig och gärna solig helg på er alla som läser detta.

Inspirerande – rostigt

Vi har varit i Danmark. Bott i Løkken en vecka. Trappan i förra inlägget finns att se nere på stranden.
Cyklat, gått långa promenader, solat och läst men det blev också tid till trädgårds och plantskolebesök.




En dag cyklade vi från Løkken till Hune strax utanför Blokhus för att besöka Anne Just trädgård.
På väg dit, i Saltum, passerade vi en butik med massor utav trädgårdsprydnader. Den ena roligare än den andra och alla härligt rostiga. Förstår inte att det finns de som tycker rostigt är fult :) så fint som det smälter in och ’gifter sig’ med jord och växter i en trädgård.

Kameran gick varm. Så mycket idéer att knycka om man får tid och lust.
Min käre makes kommentar var: Tur att vi cyklar!
2 små rostiga krukor fick plats i cykelkorgen. De kommer att bli finfina till hösten och vinterns bordsdekorationer (ute).




Ett träd – med styva grenar – att hänga även tunga saker i – eller att bara ha som en skulptur.

Stol – bara till ’lyst’.



Taklökshållare – eller vad skall den kallas? Behöver nog inget namn. Hannele kallar den rostig sol och det tycker jag är ett passande namn.

Blomma som aldrig vissnar. Tråkigt i längden kanske? Jag skulle inte säga nej tack för den är ju lika fin sommar som vinter.



Vad detta är, kan jag inte ens gissa men fin och rolig på rätt ställe.



Paraply, men den läcker som ett såll. Så söt i en liten kruka.


Denna roliga butik hade jag missat om jag inte haft min uppmärksamme make med. Kan tydligen bara se rakt fram när jag cyklar. Annars också kanske!!!

Stairway to Heaven

Har egentligen bara tänkt skriva om trädgård i den här bloggen men trappan måste jag visa. Visst är den rolig?