För fyra år sedan skrev jag om murbinkan,

Erigeron karvinskianus, 

och austinrosen  'The Alexandra Rose' 

här på bloggen. Båda hör fortfarande till mina många trädgårdsfavoriter och båda blommar fortfarande för fullt.

2005 gjorde jag min första trädgårdsresa till England och det var då som jag träffade på och förälskade mig i murbinkan.

Stentrappan vi såg i en stor trädgård var vackert inklädd av just murbinka och helt oemotståndlig. Förgäves försökt hitta fotografiet. Troligen försvann det i datahaveriet jag hade för ett antal år sedan men bilden finns ändå kvar i mitt minne. Det är den bilden som gjort att jag försökt plantera både direktimporterade, skåneköpta och frösådda plantor i trappan på landet och att jag har haft och fortfarande har 

fördrag och njuter av de där småplantorna som under sensommaren dyker upp både i krukor och bland stenplattorna. 

Plantan jag fick av Annika för ganska många år sedan har jag krukplanterad och gläder mig varje vår när jag ser att det fortfarande är liv i den. 

Den här bilden kommer från Annikas egen trädgård som vi  besökte för lite mer än en månad sedan.

Med åren har jag lärt mig att en väl etablerad planta klarar att övervintra i mörker om den har svalt, ja ganska så kallt men inte minusgrader. De vita vårskotten blir snabbt gröna när de kommer ut i ljuset bara de får lite skydd av skuggväv.

Har köpt plantor av den under våra skånebesök 

men aldrig stött på några plantor på handelsträdgårdarna här på västkusten, tyvärr. Den blommar oavbrutet hela sommaren om den får vatten och näring. Behöver inte ansas utan det sköter den själv. 

I dagarna tänker jag gräva upp och kruka in några av fröplantorna som sitter mellan stenplattorna för att sedan hoppas på att de klarar den långa mörka vintern i ett helt vanligt fönster utan extra belysning och det bara för att den är så svår att hitta i plantskolorna.

Trevlig helg!

En helg i nästan enbart trädgårdens tecken.

I går var det Trädgårdsamatörernas Dag och många trevliga besökare hittade hit till vår trädgård. 

Vi, både min man och jag, var ganska så trötta när klockan blev sju på kvällen och visningen var över för den här gången.

I dag har det varit växtmarknad i Regementsparken i Uddevalla.

Årets stora begivenhet när det gäller växtmarknader i vår krets, tycker jag. Alltid lika roligt, alltid många försäljare (i dag 41 st) och alltid många besökare. Skönt att det var uppehåll hela tiden. Blåsten och kylan var lättare att stå ut med än ett regn en sådan här dag. 

Lite hade jag hunnit ångra mig..

men när jag träffade Britt-Marie idag och hon berättade att Lena kommer på söndag bara för att hon upplever ett sådant lugn i vår trädgård kände jag återigen det roliga i att kunna bjuda in och dela trädgårdsupplevelser. På söndag är det Tusen trädgårdar och där är vår trädgård med. Alla som vill är hjärtligt välkomna mellan kl 10.00-17.00. 

Trädgården anmäldes visserligen i sista minuten så det beslutet borde varit genomtänkt men trots det har jag under veckan som gått hunnit ångra det ett otal gånger. Mycket har blommat över och varit i behov av bortklippning, alla krukor behöver inte bara vatten utan även gödning och lite ans, detsamma gäller stenläggningar, de måste sopas för att vara fina, vissa buskar har överskridit sina gränser och måste tuktas och det lilla växthuset med pelargoner och några tomatplantor är vackrast när det är nystädat. 

Nu är trädgården städad och nysopad men, men... nog är det härligt med blandningen av ordnat och oordnat.Under sommaren brukar jag annars ta semester från trädgården och låta den växa som den vill. Det är bara krukorna jag springer runt och vattnar i all hast.

När jag ikväll gick där med långborsten och sopade plattgångarna kom jag att tänka på en kommentar som en besökare gjorde för ett par år sedan, en kommentar som jag känner mig riktigt stolt över att ha fått.

– Det är inte första gången jag är här hos er – gillar känslan, lite av hannukänsla.
Passar ni på att se er omkring bland många trädgårdar på söndag kommer ni att få uppleva den där härliga mångfalden. Den ena trädgården är inte den andra lik och när det gäller trädgårdsintresset finns inga rätt eller fel utan bara stor passion.

Välkomna till vår djungel på söndag!

Vita blommor

Jo, jag tycker om vita blommor!
Skulle gärna vilja se den vita trädgården på Sissinghurst. Hur de gör för att lyfta fram just de vita blommorna.
Idag har jag planterat Daphne blagayana för andra gången. Den första satte jag för ett par år sedan men den tog sig aldrig, tyvärr. Vad den heter på svenska vet jag inte, men det är en tibast och det sägs att den vill ha fötterna i skugga och blommorna ute i solljuset. Blommorna är vita och luktar förföriskt, så jag har planterat den nära trappan till uteplatsen. Hoppas nu bara att den tar sig, växer fort och blommar nästa år.
Så här fin kan den bli om den vill sig.

Sanguinaria canadensis, i alla fall nästan en halv kvadratmeter.

det där med att ta kort när mörkret faller....

Idag slog blommorna ut på vårt gamla plommonträd. Vita små blommor som till hösten blir stora blå saftiga frukter. Lite svårt att tänka sig att en liten vit blomma kan bli ett stort blått plommon.
Under trädet blommar det vita ormögat och det har det gjort i mer än en vecka nu.
Idag har vi haft över 20 grader varmt och en underbar kväll. Just nu vill jag stanna tiden, försöka sitta still en stund och bara vara…

Växtpratarträff

har jag varit på ikväll och hem kom jag med en dubbel vintergäck som jag är mycket glad i. Det är Kerstin som är så gullig och har med till oss alla. Även ett häfte om Cyclamen av Ole Sønderhousen fick jag med och det läste jag tills ögonen föll igen.
Har en Cyclamen, som blommar nu och som när det gäller namnet spökat länge för mig. Den började blomma redan i höstas och fortfarande kommer nya knoppar. Har länge trott att det är en Cyclamen purpurascens men det är det inte utan en Cyclamen coum som ofta börjar blomma redan i november.

Väl hemkommen var jag bara tvungen att leta upp plantan och plocka in ett par blommor, för att få känna om den har någon doft och en svag men mycket god, frisk doft finns allt där. ( Nu på morgonen var köket fyllt utav cyklamendoft.. mmm)



Cyclamen purpurascens skall ha en mycket fin doft, vad det nu innebär? Har aldrig luktat på den men det skall jag göra till sommaren om det blir några blommor i år.
Plantan jag har kommer från Österrikes bergstrakter. Hittade den under en ’kissepaus’ för några år sedan. Den börjar blomma redan i juli. Tack vare Martha började jag leta igenom mina gamla foton och detta tror jag är Cyclamen purpurascens. Dessa foton är från juli 2006.