Gott Nytt År!

Att inventera fröerna jag har kvar från förra säsongen är det första jag gör när julen är över och det nya året närmar sig.

Redan den 19 december fick korgen med fröpåsar, mammas vävkorg, som passar lika bra att hänga på armeringsmattan runt grönsakslandet som på hennes vävstol, följa med hem från landet och tills i förrgår har den stått i kylan och mörkret i matkällaren och bara väntat på att jag skall ta mig tid till att bläddra igenom fröpåsarna för att se vad som fortfarande finns kvar som jag kan använda av mig av när våren väl är här igen. Vet inte hur alla ni andra där ute som tycker om odling gör men själv försöker jag vänta med fröbeställningarna tills att i alla fall julen är över men i år kunde jag inte stå emot utan beställde luktärtsfröer redan på juldagen och blomsterkörvel och ringblommor för ett par, tre, dagar sedan.

Har ännu inte lärt mig att provodla för att se om fröerna från förra säsongen fortfarande har kraft att gro utan sår ändå trots att jag blivit besviken ett flertal gånger. Det gäller inte minst palsternacksfröerna som jag upplever snabbt blir för gamla. Har ofta skyllt på småsniglarna som under våren de senaste åren invaderat det nysådda grönsakslandet i 1000-tal men det har säkert också med fröernas grobarhetsförmåga att göra.

Har några olika tomatfröer kvar från Lenas och min snödroppsresa till England för ganska så många år sedan och en hel del från förra årets fröinköp från Runåbergs. 

Just nu är jag osäker på hur många olika tomatsorter jag verkligen vill odla på grund av brunrötan, som nästan alltid drabbar tomaterna i grönsakslandet trots att jag försöker välja sorter som passar att odla på friland, men jag kommer säkert ändå att så några fröer av varje sort, sätta ut plantorna i grönsakslandet och långt in på sommaren återigen hoppas och tro att den där brunrötan vare sig finns eller dyker upp. Pastatomaten Quadro var den som förra säsongen klarade sig bäst från bladmögel och röta.

Precis nu har jag bestämt mig för att vänta med att så både luktärter och ev tomater tills andra halvan av mars. Då kan de få gro inomhus för att sedan snabbt förpassas till kallväxthuset och jag slipper ha en massa krukor inomhus. Har vi fortfarande minusgrader får jag sätta in en värmefläkt. 

Luktärtsfröerna har tillsammans med tomatfröerna förvarats i frysen och återigen börjar jag se fram emot och drömma om stora luktärtsbuketter. 'Just Julia', 'Queen of Hearts','High Scent' och 'Charlie´s Angel' blev alla förra årets favoriter. Är särskilt förtjust i långskaftade, blåblommande och väldoftande luktärter. 

Nytt i luktärtsväg den kommande säsongen blir för mig Bristol och Kingsfisher. Men vi, min man och jag, skall inte bara odla luktärter och tomater utan också 

zinnior, 

reseda, slöjsilja, 

olika ringblommor, bönor, gurka, rödbetor, sallad, sockerärtor, squash, vitlök, 

kål av olika slag och allt annat som kanske kan få plats i vårt lilla grönsaksland. Extra spännande skall det bli att under våren så lokförare Bergfälts jätteärt och plantera potatislöken från Ätliga Trädgården.

Blomsterkörvel Orleya grandiflora som jag en gång såg på Chelsea Flower Show och då köpte fröer till har jag sedan dess gärna haft i trädgården många, många, gånger men aldrig varit ute i tid för att få tag i nya fröer, fröer som nu äntligen är på väg hit.

Det är absolut inte fel att vara ute i god tid.

Temat i TrädgårdsFägring är den här veckan Gott Nytt År.

Återigen Gott Nytt År och ett förhoppningsvis riktigt fint Trädgårdsår!

Augusti, skördetid

och då inte bara för sallad, 

utan också för sockerärtor, vaxbönor, rödbetor, gurka, squash, tomater, blombuketter och lite trädgårdsfix i form av bl.a. buxbom och häckklippning.

Vanlig lök, potatislöken från Anette och vitlöken är sedan länge skördade men jag har ännu inte kommit till skott med att så nytt i deras ställe. Fröer av dill, sallad av olika slag och Pac Choi hade jag tänkt mig. Kanske kan det bli av den här veckan. Troligen är jag sent ute men försöka duger.

Luktärterna bara blommar och blommar och bjuder hela tiden på stora buketter. Men trots att de under juli fått både näring och vatten har blomskaften på en del av sorterna blivit kortare, betydligt kortare.

 

Den storblommiga Zinnian med stora nästan dahlialiknande blommor, som jag aldrig tidigare har odlat, men efter den här säsongen gärna gör det igen, är magnifik.

Lite mindre än hälften av de förodlade plantorna av Zinnia 'Dahliaflora mix' som jag planterade ut i grönsakslandet i början på maj klarade kampen mot mördarsniglarna och det är deras blommor jag just nu njuter av. Hann i våras nästan bara plantera ut de små zinniaplantorna innan många av dem var behängda och ibland helt uppätna av småsniglar.

Den senaste månaden har det gissningsvis på grund av värmen varit betydligt färre sniglar både i grönsakslandet och här hemma i trädgården men i går kväll på kvällsrundan efter regnet klippte jag huvudet av 85 stora, stora sniglar. Osäker på hur många sniglar som fått känna på saxen den här sommaren men det är många, säkert flera tusen, och kanske är det då inte så konstigt att jag undrar varifrån alla dessa kommer och varför de aldrig tar slut? Vår lilla tomt är ju bara ca 600 m² stor.

Till tröst i bedrövelsen blommade och doftade både flox och liljor i går kväll när jag gick den där snigelrundan. Min favoritflox, den jag för 13 år sedan fick från Carina och Ken, har vuxit sig stor. Om jag minns rätt heter den Phlox 'Natural feelings'.  

Tomaterna om jag sådde i våras, de där sorterna som skall vara hyfsat resistenta mot bladmögel och trivas på friland, har blommat rikligt och blivit till stora plantor i grönsakslandet. De två senaste veckorna har vi börjat kunna skörda mogna tomater och de hinner nästan inte hem innan de hamnar i munnen.

Har redan skördat ganska mycket av både svartkålen och grönkålen 'Red Russian'. Oavsett grön eller svartkål, tillsammans med mozzarella, oliver, soltorkade tomater och parmesan på hemgjord pizzadeg är de båda väldigt goda.

Visst har vi klämt och tagit bort många av kålfjärilens äggsamlingar från kålplantorna men ibland undrat över varför de inte är fler trots alla fjärilar som fladdrar och har fladdrat över grönsakslandet och zinniorna. De få larver vi hittills sett går nästan att räkna på händernas fingrar men vi har också sett en hel del getingar som flugit runt bland plantorna. Kan det vara så att getingarna tagit hand om larverna som finns på kålplantorna 

och att de där storblommiga zinniorna dragit fjärilarna till sig mer än kålplantorna?

Inget jag vet något om utan detta är bara undringar.

Kålfjärilar är i alla fall enligt mig betydligt lättare att leva med än dessa förfärliga spanska skogssniglar. Nog vore livet mer underbart utan dem?

Fortsatt fin sommar!

Vilken underbar sommar vi har och har haft.

Här har jag nästan helt valt bort trädgården under några veckor eftersom vi tillbringat de flesta dagarna på landet. Där har vi istället prioriterat bad och cykelturer.

Har bara varit hemma ett par gånger under veckorna och sprungit runt bland krukorna med vattenslangen 

och då även gett törstande perenner och träd en skvätt.

Mellan baden

och cykelturerna 

har jag plockat stora luktärtsbuketter, 

skördat primörer från grönsakslandet 

och suttit på altanen eller under körsbärsträdet där jag lyssnat på böcker och stickat på den där 

som så småningom skall bli till en sjal eller bilfilt att svepa om vinterfrusna ben.

I söndags kom vi hem igen och blir kvar så länge vi kommer att ha svalare väder och förhoppningsvis mycket regn. Trädgården har i värmen blivit eftersatt, 

buxbom, häckar och träd behöver klippas och perenner och rosor ansas. Kanske och förhoppningsvis kan delar av det bli av en molnig och regnfri dag under veckan, en mulen dag är ju perfekt för buxbomsklippning. Träden, i alla fall de stora äppelträden, får vänta med sin frisering till september. Måste erkänna att det där med daglig trädgårdsfix inte alls känns lika roligt längre och absolut inte när solen skiner, det är badtemperatur i havet och kvällarna är varma men det är nog bara åldern som spökar, tar ut sin rätt kanske?

De vitblommande liljorna jag planterade för några år sedan blommade i värmen snabbt över när jag bara vände ryggen till och då passade också sniglarna, de där förbaskade mördarsniglarna, på att kalasa på några av funkiorna. 

Bladen på sniglarnas favorithostor ser nu ut om såll. Funderar på att klippa av dem längs med marken för att slippa se eländet. Men hinner de då återigen att grönska?

I tisdags kom äntligen det där regnet som jag men framför allt trädgården längtat efter. Nu ikväll har vi fått mer än 30 mm och mer kan komma.

Det låter kanske som om det där med trädgård bara är elände men så är det inte alls. Att en lagom varm dag krypa runt och klippa buxbom kan vara ren njutning.

Fortsatt fin sommar!

Den där snålheten

har verkligen gett utdelning.

Fortfarande finns en del att skörda i grönsakslandet och i moraset på landet. Egentligen är det inget moras, i alla fall inte om jag läser synonymerna som dyker upp när jag söker på nätet men för mig har det länge gått under det namnet på grund av all oordning som rått där.

I våras när jag städade kylskåpet hittade jag 4 små kvarglömda torra jordärtskocksknölar. Synd att slänga tyckte min man och grävde ner dem, precis om med allt annat som är synd att slänga, i 'moraset'. Vad det är för namnsort vet vi inte men de är inköpta på ICA eller Willys.

De växte snabbt och blommade fint.

Av de där 4 torra knölarna har vi nu skördat nästan 10 kg jordärtskockor. Min man grävde upp de sista i går och kom hem med 3,5 kg.

Att det bara kan bli 10 kg av 4 små torra knölar är svårt att förstå. Vilken växtkraft!

I dag blev det jordärtskockssoppa till middag, riktigt gott!

Vintern närmar sig med stormsteg

vare sig man vill eller inte. 

Själv tycker jag om att nu kunna lägga det där med odling och trädgård åt sidan ett tag. Lika roligt som det är att se de första snödropparna dyka upp i rabatterna i slutet av året och sedan i februari så årets första fröer, lika skönt är det att nu slippa vattna krukor, skörda och ta vara på ätbart.

Vaxklockan häger tung och svart efter de senaste nätternas minusgrader men 

höstkrokusen dyker dagligen upp med nya blålila blommor.

Nävan'Rozanne' blommar, trots minusgraderna, fortfarande ihärdigt och det gör 

pelargonen P. australe också.

Här har grönsakslandet förberetts inför vintern. 

Allt organiskt avfall har grävts ner. Komposterna är tömda och det innehållet har gävts ner det också.

En del grönsaker står kvar, 

så som kål, 

purjolök och rödbetor, men det mesta är skördat. 

I dag grävde jag upp de sista, stora, stora  palsternackorna.

Jordgubbsplantorna 'Polka', plantor som länge stått på önskelistan och som vi fick av goda vänner i slutet av sommaren, planterades på friland idag. Och idag hamnade också vitlöksklyftorna i jorden.

Under sensommaren tog jag sticklingar av rosmarinen vi har i kruka. Såg idag att de rotat sig så därför passade jag på att gräva ner dem i grönsakslandet och täcka med ett tjockt lager löv. 

Hoppas, hoppas, nu bara att de klarar både kylan och mörkret under den där lövhögen.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt skön höst!

Oktober i trädgården

eller trädgårdarna om jag räknar in köksträdgården på landet. I lördags plockade jag nog både den sista luktärtsbuketten och de sista zinniorna i grönsakslandet men ringblommorna blommar fortfarande och har många knoppar

och det har också bronsfänkålen 

så om vädret fortsätter vara varmt kan det nog bli fler buketter till köksbordet.

Kålen har klarat fjärilsangreppen riktigt bra, inte minst svartkålen som vi nu har till både paj och soppa, men också brysselkålen och den portugisiska storbladiga kålen. Störbönorna fortsätter ge skörd.

Purjolöken, inte riktigt alla men väldigt många, har blommat i år men varför vet jag inte. Kan det bero på den kalla juli? 

De sista morötterna är skördade och det mesta av salladen också. 

I dagarna tre har vi också klippt och sågat här hemma i trädgården. Pimpernötsträdet, Staphylea trifoliata, är nu helt borta, det tog för mycket kraft från rabatten, ja själva jorden, så en del lökväxter och perenner hade nästan gett upp helt men det tog också kvällssolen från vår uteplats och den är viktig, den där kvällssolen i vår lilla trädgård. Då när inte vare sig parasoller eller skuggande träd längre behövs är solen mer än önskvärd. 

Borta är också resterna av päronträdet, det hade varit dött i många år men fungerat fint som stöd för ljusslingan och min kopparfjäril, borta är också halva silverpäronet, som under flera år tyvärr fått växa fritt och verkligen gjort det. Klarar det den hårda behandling det nu fått skall jag verkligen hålla efter det. 

Äppelträden är klippta, nästan lika hårt som vi brukar för vi har dem framförallt som parasoller. 

Ingrid Marie trädet är sjukt av grentorka och trädet vi en gång köpte som Gyllenkrok Astrakan är något helt annat och äpplena är inte ens goda, men ändå är de där träden fortfarande fina.

Att en varm sommardag få härlig skugga av astrakanträdet eller kunna hänga saker jag tycker om i det där sjuka Ingrid Marieträdet är värt mycket det också och dessutom ger de höjd, ett tak, åt trädgården. Inga träd vi sågar ner i första taget, kanske aldrig, men de skymmer ju inte heller kvällssolen.

2006 när jag var på mitt första TA-riksmöte föll jag för Cotoneaster veitchii på söndagens växtmarkand, 

varför vet jag egentligen inte men så här i efterhand berodde det nog på säljarens rekommendation. 
Köpte den och Cornus alternifolia 'Variegata' 

av Kenneth Lorenzon. Just Cotoneaster veitchii har nu så vackra, stora, mörkröda bär. Här håller jag de två buskarna jag har (gjort en egen sticklingsförökning) väldigt kort. Klipper in alla långa nyskott, egentligen bara för att jag inte har plats att låta dem bre ut sig. Skott som lätt rotar sig om den där förökningslusten infinner sig.

Det är först nu eller nästan i alla fall, efter många, många, trädgårdsår som jag förstår hur viktig den där höstfägringen i trädgården är(om man nu tycker om det där med trädgård) och till den bidrar både tidlösor som t.ex  

Colchicum autumnale 'Album', 

pärlbusken Callicarpa bodinieri var. giraldii 'Profusion' men också olika sorters benved. Här är det Euonymus oxyphyllus, Bollbenved, som precis slagit ut sina frukter men bladens begynnande höstfärg är redan nu vacker den också.

Visst är det härligt det där med trädgård oavsett årstid men ibland, bara ibland, hade det varit skönt men en liten trädgårdstomte, tycker jag.

Länkar till TrädgårdsFäring och önskar

fortsatt fin höstvecka!