Textiltryck - vem är H Holm?

Precis som med en trisslott kan en snabbtitt ibland ge vinst. Därför besöker jag gärna de loppisar som jag känner till när jag ändå har vägarna förbi.

Att stöta på en bit av ett tryckt tyg, Charabang av Aune Laukkanen för Almedahls är minst lika roligt som att på trisslotten skrapa fram en ny lott.

Det händer inte ofta att har jag turen med mig, i alla fall inte när det gäller trisslotter för jag köper nästan aldrig några, men sist fann jag många tryckta roligheter på min favoritloppis i Göteborg och en del av dem skulle jag gärna vill veta mer om.

Själv tror jag att dessa tabletter kan vara designade av Johan Lindström. Textilformgivare och konstnär som levde mellan åren 1927-2013. Men jag skulle gärna vilja veta om det stämmer och vad i så fall mönstret heter. På baksidan finns del av ett ord 
- hållskassabok.

Vem som designat och tryckt dessa två helt underbar bonader eller små tabletter skulle jag också gärna vilja veta. I ena hörnet står det GE och i det andra H Holm.

Har tidigare här på bloggen lagt ut bilder på textilier som jag önskat mer information om och fått svar.

- Åh, jag blir så stolt. Det är min mormor som gjort handduken en gång i tiden. BoWa, Bodil Wallman.

- Hon var visst min mormors faster;-) Det är inte lätt att hålla reda på släktbanden ;-) skrev Anna i december 2011 angående Emma Wiberg.
http://ljuva50tal.blogspot.se/http://ljuva50tal.blogspot.se/

Hoppas nu någon hör av sig när det gäller GE och H Holm!

Är så glad i min nya trädgård

den jag köpte på loppis i söndags.

Allt man i växtväg kan drömma om finns i den och mellan vinterns rimfrostklädda träd och höstens stormar och färgsprakande löv

blommar snödroppar, liljor, rosor och mycket, mycket annat och dessutom hela tiden.

Nu har jag helt plötsligt en egen häger, en grön visserligen men det är ändå en häger, en önskebrunn, tror i alla fall att det är en sådan

och en stor damm där guldfiskar, svanar och näckrosor trivs. 

I dag hängde jag upp den och den är en handbroderad draperilängd från 1977. 

Önskar att jag visste mer om vem som broderat trädgården, 

K. Johansson säger inte särskilt mycket men broderiet lyser av glädje och skaparkraft. Bakgrunden är svart men ibland ser den nästan grå ut. Det beror på ljuset från fönstret. Trots att solen gått ner och markisen är nerdragen är ljuset nu i midsommartider svårt att stänga ute och skärpan var svår att ställa in, som ni ser.

Ni som följt min blogg vet att jag är förtjust i loppisar och textilier. Numera är det långt mellan loppisbesöken och då när det ibland blir av är det extra roligt att hitta en hel trädgård hängande på en galge. 

Spänning i tillvaron.

Förutom trädgård är jag väldigt, mer än väldigt, förtjust i loppisar och auktioner. Älskar att hitta handvävd damast, fint glas och annat spännande som jag måste forska vidare om för att få veta vad det är jag köpt på känn. Oftast är det nyfikenheten eller att jag fallit pladask för något, som styr när jag gör ett inrop på auktion eller inköp på en loppis. Ibland vet jag vad det är eller vem som formgett och då är det anledningen till inköpet/inropet men det händer minst lika ofta att jag bara går på känsla. Att köpa tre fina handvävda damasttabletter för tio kronor som kanske kan vara vävda av Carl Widlund, den dansande damastvävaren från Värmland. Fast han brukade väva in sitt namn. 

Eller för trettio kronor en fin handvävd damastduk med namnen Lagerlöf - Wallroth invävda.

Selma Lagerlöfs mamma hette Wallroth som ogift. Bara namnen skapar nyfikenhet. 

Att forska vidare och försöka få fram ursprunget tycker jag är riktigt spännande, särskilt nu under vintern när inget händer i trädgården. Och dessutom är nästan alla damastmönster inspirerade av natur och trädgård och inte tar dukarna stor plats i skåpet heller. 


Har en god, riktigt god vän, med nästan precis samma böjelser som jag, förutom trädgård och enligt henne lever man så länge som man bejakar sina intressen och den inställningen har jag försökt att ta till mig. Att jag dessutom har hjärtligt roligt under tiden är ett stort plus.

120 år – på köksbordet.

Jag är tillbaka i den textila världen, den med naturen som inspirationskälla.
I somras, i en antikaffär på Österlen, såg jag en handvävd damastduk, med söm på mitten och ekblad och ekollon som motiv.

Att jag ville ha den här duken med mig hem insåg jag först när vi kört några km från butiken. Det var bara att vända för duken hade etsat sig fast i tankarna, ett ’vill ha’ utan egentligt behov.
Väl hemma igen hamnade den först i tvättmaskinen och sedan i linneskåpet. Där blev den kvar ända tills förra veckan då julduken åkte i tvätten.

När jag för första gången lade damastduken på köksbordet såg jag texten som var invävd. Elina Löfgren 20/12 1892. Vad kan ha hänt Elina just den dagen? Gifte hon sig, fyllde hon år eller? Tänk att det fortfarande går att köpa en sådana här skatt och bara betala 100 kr. 120 år för 100 kr – och vilken kvalitet.

Vad kostar en duk tillverkad i ett låglöneland på IKEA eller Hemtex idag?

Vet att många inte vill ha saker som någon annan ägt och då är second hand inte något alternativ, men annars är det en stor möjlighet till all shopping. Att hitta handvävda textilier i antikaffärer eller på loppisar ger möjligheter till köp  – och vilken kvalitet man får om man lyckas hitta något.

Men visst, den som en gång vävde duken fick nog inte mycket betalt men att äga den var status. Kanske skulle det glädja väverskan att den uppskattas och ligger på mitt köksbord, när hon tittar ner från himlen.

Den vackra nyttan - vackra vardagsvaran

– förspillda kvinnokraften – och inspiration för livet.

Har sedan jul varit dålig med att kommentera på trädgårdsbloggarna. All min tid vid datorn har jag spenderat på olika auktionshus. Lika mycket som jag tycker om trädgården tycker jag om textilier och nu när trädgården ligger i vila kan jag med datorns hjälp frossa i fina textila skapelser.

Nog verkar det som om natur och trädgård länge har hört till de stora inspirationskällorna bland formgivare och hantverkare.

Nu när jag sitter här och skriver, funderar jag på varifrån uttrycket förspilld kvinnokraft egentligen kommer. Vem är det som säger så? Kan det vara förspilld kraft när någon har förmågan att skapa vackra och välgjord saker som vi kan omge oss med och njuta av varje dag?

De senaste veckorna har jag letat signaturer på röllakansmattor och upptäckt Judit Johansson och Berit Koening Woelfer. Ingrid Dessau, Marianne Richter, Märta Måås Fjetterström och Barbro Nilsson kände jag till sedan tidigare. (Dessa kvinnors arbeten kallas säkerligen inte för spilld kvinnokraft.)

Däremot visste jag inte att Barbro Nilsson är/var dotter till Emma Lundberg. När jag i boken Emma Lundbergs Trädgårdskonst kom till kapitel sex Barnuppfostran i Ellen Keys anda kan jag läsa att alla Emmas barn valt yrken, inspirerade av kärleken till natur och konst.

Vet från Emma Lundbergs böcker att hon tidigt gav sina barn uppgifter både i hemmet och i trädgården. Uppgifter som många gånger var ett måste för att hinna med allt trädgårdsarbete innan hösten kom och ett måste för att få ekonomin att gå runt.

Måsten som kanske var grunden till Barbro Nilssons förmåga att ’se’ och skapa sina underbara mattor.

Skönhet förädlar – skönhetssinnets odling skall börja redan vid barnets första intryck, barnet skall lära sig glädjen med naturen, allt enligt Emma Lundberg.  

Det verkar inte vara helt fel med lite vägledning, 'måsten' och trädgårderande - vilka möjligheter det kan ge i framtiden.

Nog är det ledsamt att vi inte är mer rädda om vårt kulturarv när det gäller trädgårdar. Har ni inte tidigare läst om hur man behandlar Norrvikens Trädgårdar kan ni göra det här.

Blå himmel och vita fönster

är ett småländskt namn på styvmorsviol.

’klippor och holmar glider bort i hägring

på flygande mattor av styvmorsviol’

Det är författaren Arne Lungrens vackra ord.

’Styvmorsviolen växte ymnigt såsom ogräs i åkrarna och dess vällukt var så berusande, att människorna för att plocka den hänsynslöst trampade ner säden. Då bad blomman:

Heliga Trefaldighet, tag ifrån mig min doft, på det att säden inte skall förstöras för min skull! Jag ger dig istället mina färger: gyllne för Fadern, renaste vitt för Sonen och violett för Den Helige Ande’

I Blooming Friday den här veckan är temat giftigt. Vad kan det ha med styvmorsviol att göra? :-)))

Riktigt giftigt är detta med loppis. Det har fastnat i blodet och går inte över = fantastiskt roligt.

Nästan lika mycket som jag tycker om trädgård och ’trädgårderandet’ tycker jag om att gå på loppis. Skall kanske kalla det ’loppisera’.

Sommartid blir det inte så ofta men nu när hösten är här finns både mer tid och mer kraft, för nog behövs det ork och lust i mängd, för att klara av att trängas med alla andra som har samma intresse för prylar.

Ibland händer det att jag ’hittar’ något som jag känner mycket för även om jag inte vet varför och då är det extra roligt om den känslan så småningom får en bekräftelse.

Förra helgen fann jag en damastlöpare, signerad, men jag kände inte igen signaturen. Den såg handvävd ut och kostade bara ett par tjugor så den fick följa med hem.

Väl hemma såg jag att motivet på den var styvmorsvioler och signaturen en lax och W.

Styvmorsviol är Ångermanlands landskapsblomma och Emma Wiberg, så hette kvinnan bakom signaturen, en damastväverska från Undroms socken i Sollefteå som levde mellan 1901 och 1990.

http://www.botea.se/kulturlagret/emma_wiberg.php

http://www.alltomkramfors.se/system/visa.asp?FID=899&HID=1002&HSID=15497&ActMenu=16886

Duken är underbar, nu ligger den nymanglad och fin på bordet i rummet och man kan verkligen se att den är vävd med handspunnet lingarn.

Trevlig Helg!

Ett gudlöst ’gräs’, som vänder tassarna mot himlen…

När juldukarna stoppades in i skåpet dök 4 tabletter från Almedahls upp. Tabletter jag glömt att jag hade. De gav mig inspiration till Blooming Friday, hos Katarina.

Varför den har kallats ’gudlöst gräs’ förstår jag inte riktigt men visst, blommorna vänder tassarna mot himlen och det kanske är gudlöst, även om de är rena och fina.

Kattfot, som jag misstänker att ni redan gissat, är en fin liten marktäckare som jag tycker mycket om,

men jag är mer förtjust i blommorna när de är torkade än när de står där i framkanten på rabatten.
Såg i Kerstin Ljungqvists bok Nyttans Växter att det förr var vanligt att man band kransar av kattfot och satte under kistlocket. Den kransen skulle skydda mot allt ont.
Själv binder jag små buketter som hänger som prydnader i hallen. Färgen på blommorna bleks efterhand men de håller sig ändå fina i flera år.

Den täta grå mattan, som gärna kryper ut över stenkanten är en fin underplantering. Den lugnar ner och täcker in så jag slipper naken jord.

Under ett trädgårdsbesök i Skåne för några år sedan stötte jag på jättekattfoten för första gången. Antennaria plantaginifolia, växer snabbt och breder ut sig men är lätt att rensa bort. Vill man ha marktäckare, med vackra blad, i ett torrt och soligt läge är den perfekt tycker jag.

Trevlig Helg!

Två intressen i en och samma

handduk.
Gamla tryckta textilier och trädgård = en handhandduk till köket. Något att torka händerna på och samtidigt njuta av varje gång man gör det, både p.g.a. material (linne) och motiv. Kan inte bli bättre men så är det också BoWa ( Bodil Wallman) som stått för dekoren.




Håll med om att den är fin !!!

Handvävd damast och hästskit…

Antikmässan i Borås är alltid en rolig upplevelse.
Nu för tiden fastnar jag mest för gammal sliten allmoge men inga av de saker jag verkligen tyckte om på mässan var några direkta fynd eller något jag kände jag var tvungen att äga, så det får bli att gå på auktion istället. Säkert inga fyndpriser där heller men … man vet ju aldrig…
Linnean, Linnea borealis, är jag mycket förtjust i. Planterade den här i trädgården i augusti och hoppas den kommer att växa till, trivas och leva länge. På antikmässan köpte jag en handvävd linnedamast, med just linneamotiv.





Mönstret är komponerat i början på 1940-talet för Värmlands Hemslöjd. Den duken tyckte jag var ett fynd, men för att tycka det måste man ju tycka om textilier och ’förspilld kvinnorkraft’ som en del kallar det. I mitt tycke är kraften verkligen inte förspilld………..

och så till hästskiten....
Nu i höstrusket är det dags att lägga ut tjocka lager med gödsel. Hästgödsel är ofta ganska lätt att få tag på och berikar jorden gör den också…
Så som blommor och grönsaker växt på landet den här säsongen har de inte gjort sedan vi tog över. Troligen tack vare 2 stora lass med vanlig ’hästskit’.





Gödsla ....




eller inte gödsla ....

Har tidigare citerat Karel Capek och boken Ett år med min trädgård. I just den boken finns så mycket som stämmer in på oss trädgårdsfantaster, både bilder och ord, så jag citerar igen….

’Men tillåt mig besjunga och prisa höstens mest försmådda skönhet. Jag vet, att ni inte har något fält och att ni inte samlar betor i stora högar, men har ni någonsin gödslat en trädgård? När de kommer körande till en med fullt lass och välter ut den ångande högen, då går man omkring, bedömer den med ögon och näsa och säger med kännarmin: ’Herregud, det var fin dynga.

Ge er iväg, ni som håller för näsan, när ni gör långa omvägar kring denna ädla och porösa hög. Ni vet inte, vad fin gödsel är för något. Och när så örtsängarna har fått det som tillkommer dem, då har man nästan en mystisk känsla av att man gjort jorden en god tjänst.’