Tillsammans med goda vänner i Portugal, del 1

Redan i slutet av förra året köpte vi flygbiljetterna och boendet i den lilla byn Varzigueto i Parque Natural Do Alvão bokades i början av januari. 

Varzigueto är en liten genuint levande by långt upp i bergen i norra Portugal. 

Här såg jag blommande cabbage portugesa för första gången.

Förälskade mig i de gulvita blommorna och blev väldigt glad när jag senare under resan hittade fröer att ta med hem.
Här i norr gjorde vi tre vandringar. Den första gick förbi vattenfallet Fisgas De Ermelo till byn Ermelo. 

Början av leden gick genom en pinjeskog 

och där på stigen stötte vi för första gången i våra liv på tallprocessionsspinnare i en ca 10 m lång rad. 

När vi en stund senare satt vid vattenfallet och fikade, det där som jag inte har ett enda foto på, strömmade det massor av getter ner för berget. 

Vilda var de nog inte för de hade både herde och hundar med sig.
Från fallet gick det brant utför mot byn Ermelo och både knä och tår klagade. 

Väl framme blev vi invinkade till ett litet uthus i en trädgård och där bjöds vi på apelsiner och rödvin av en glad man som vi nästan bara kunde prata med via händerna. 

Ärtplantorna han odlade, kanske var det sockerärtor, hade redan växt sig höga.
För att ta oss tillbaka till Varzigueto behövde vi en taxi och den fixade damen på det lokala caféet i Ermelo åt oss. Hon ringde in en pensionär som körde oss tillbaka till byn i sin privatbil.

Dagen efter vandrade vi längs levadan Levada De Piscaredo. 

Alla vandringarna vi gjorde var fina men några av dem gav mig större skönhetsupplevelser än de andra och denna var en av dem.

Vi började med att köra bilen till Modim de Basto, slutstationen på vandringen och därifrån tog vi taxi till startpunkten Vilar de Ferreiros. 

Denna gången gick vi mest genom ett odlingslandskap med korkek, olivträd och väldigt vackra murar. 

Bilderna får tala för sig själva.

Ann var lite trött i slutet av vandringen och det var även jag. 
Sista kvällen efter den tredje vandringen i bergen utanför  Varzigueto åt vi middag hos Leontina. 

Hon bjöd på en upplevelse för alla våra sinnen. Ett glatt och trevligt bemötande, god hemlagad mat från förrätt till dessert och spännande drycker i glasen varav en fick följa med hem.
Dagen efter reste vi vidare mot Alentejo och Marvãu utanför Portalegre. Där var det betydligt varmare och vi fick njuta av både dofter och blomning på de två fina vandringarna vi gjorde bland korkekar, olivträd och blommande skärmlavendel. Vandringar i vackra omgivningar som jag kommer att visa bilder från i nästa inlägg.

Ha det gott - våren är här och julrosorna blommar ikapp med nunneört och snödroppar.

Hemma igen

efter 17 dagar i Portugal tillsammans med goda vänner och vi möttes av blommande blåsippor, 

julrosor och snödroppar 

som samsades med byggställningarna som fortfarande stod kvar. 

Lite kallt men ändå både kände och såg jag att våren kommit på riktigt.

I Portugal gjorde vi 7 fina vandringar. De tre första utgick från den lilla byn Varzigueto 

som ligger långt i norr i Parque Natural Do Alvão. Vi bodde i huset du ser i mitten. Mer om vandringarna kommer nog när jag tittat genom och gallrat bland bilderna jag tog.

Ha det gott!

Veckans tema i TrädgårdsFägrig

är spaljéer, pergolor och klätterstöd.

Så här ser det ut hos oss idag.

Nog kan det kallas klätterstöd, eller hur?

Här kommer nu bara några bilder på spaljéer och pergolor som jag fastnat extra mycket för under åren som gått. Lite egentillverkat som slagit väl ut = sådant som jag ännu inte tröttnat på och tips från andra trädgårdar jag besökt.

Det stöd jag tycker allra bäst om är det vi såg förra våren när vi besökte Great Dixter. 

Har lämnat in en beställning till min lokale snickare men ännu inte fått någon bekräftelse, tyvärr.

Ett annat, både skärmvägg och stöd för honungsrosen är det vi tillverkat själva. 

Armeringsmattor som svetsats fast mot vinkeljärn som är fastgjutna i marken. På dessa armeringsmattor har jag najat fast stammarna på de enebuskar vi röjt. Ännu har ingen av dem ruttnat bort fast det snart gått 10 år. Man tager vad man haver och ibland blir det bra.

Den vackra ställningen täckt med passionblommor som vi såg på Gunillaberg, visst är det ett klätterstöd 

och det är alla de där andra fina stöden eller pergolorna som jag numera bara minns när jag ser bilderna.

Vi har en liten trädgård och där finns inte mycket plats för vare sig spaljéer eller pergolor men att det är så glömmer jag lätt bort.

Ha det gott och trevligt slut på februari!

Stationshuset i Dalmally

erbjöd både tågtransporter och annat spännande, trädgårdsrelaterat. Inte minst de stora tovade fingerborgsblommorna men också en del okonventionell odling.

Här kommer nu bara lite lustfyllda och roliga bilder om det där med trädgårdsintresse. Man tager vad man haver...

Sist men inte minst...

Tycker väldigt mycket om att fiska makrill. Gillar minen på min man - kanske är just den det allra bästa sommarminnet 2018? ;-))

Länkar till TrädgårdsFägring och gissningsvis fler sommarminnen.

Trevlig helg!