Stationshuset i Dalmally

erbjöd både tågtransporter och annat spännande, trädgårdsrelaterat. Inte minst de stora tovade fingerborgsblommorna men också en del okonventionell odling.

Här kommer nu bara lite lustfyllda och roliga bilder om det där med trädgårdsintresse. Man tager vad man haver...

Sist men inte minst...

Tycker väldigt mycket om att fiska makrill. Gillar minen på min man - kanske är just den det allra bästa sommarminnet 2018? ;-))

Länkar till TrädgårdsFägring och gissningsvis fler sommarminnen.

Trevlig helg!

På söndag är det Tusen Trädgårdar

och då är ni hjärtligt välkomna hit om ni har vägarna förbi.

I början på veckan klippte vi häckar och en del buxbom för att ha det fint men den här underbara sommaren vi har gjorde att vi struntade i att göra klart och istället åkte till landet. 

I kväll kom vi tillbaka efter några fina, soliga och varma dagar. Vi har inte direkt legat i hängmatta men njutit av lugnet, vattnat och rensat lite i grönsakslandet, ätit de sista egna jordgubbarna, skördat vitlöken och sått lite nytt där den var planterad.

På middagsbordet har vi haft mycket egenodlat så som sallad,

sockerärter, rödbetor, både gul och röd lök , potatis och morötter. Nog smakar de där grönsakerna gott, fantastiskt gott, inte minst potatisen men det är ju därför man odlar eget. http://dinodlarvan.nelsongarden.se/gronsaker/hogt-naringsvarde-med-egenodlade-gronsaker/

Ett föredrag jag lyssnade på under trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i våras fick mig att falla för en skir vallmo som jag köpte fröer till och sådde mellan purjolöksplantorna. Nu syns inte purjolöken längre utan bara massor av vallmoplantor med taggiga knoppar. Måste bli en underbar syn när alla dessa slår ut.

Med hem idag hade jag inte bara grönsaker utan också buketter av luktärter, reseda, ringblommor, jätteeterneller och zinnia.

Nu står årets första luktärter, inte särskilt många, 

på köksbordet i en gammal prickig keramikvas från Arvika, en favoritvas. Vänds den upp och ner ser man att den är tillverkad av Gustav Persman. Han föddes i Arvika 1908 och dog 1992 vid 84 års ålder. Vill du veta mer om keramikerna i Arvika-trakten finns boken Från stenkärle till prydnadskeramik av Britt Andersson. 

I den boken finns även information om Riborg Böving och Hilma Persson Hjelm, två kvinnor som var före sin tid och som enligt författaren blåste en frisk fläkt in i krukmakarverkstäderna.

I morgon skall jag nog gå på auktion men också klippa de sista buxbomskloten, städa i växthuset och be maken sopa gångarna.

Åter igen Hjärtligt Välkomna på söndag!

Trägårdsamatörernas riksmöte 2018.

Under helgen om gick var vi i Stockholm och var med på årets riksmöte. Mycket fint fick vi se men den största behållningen var, i år precis som tidigare år vi varit med, alla möten och återseenden med likasinnade från hela vårt avlånga land.

Under fredagskvällen besökte vi Millesgården för första gången och där, liksom på Great Dixter och Sissinghurst, tog storslagenheten andan ur mig. Här hänger vildvin som skira draperier över statyerna. Fick jag bara välja ut en enda enastående vacker trädgård från årets riksmöte skulle det bli Millesgården, men den är ju ingen vanlig villaträdgård precis. 

Vi var bara med på lördagens busstur men fick ändå se fem helt olika trädgårdar och träffa trädgårdarnas skapare. Spännande upplevelser ända från det man hörde trädgårdsägarnas brev läsas upp i bussen och tills dess man steg in i trädgårdarna. Det som Eleonore sa angående professionellt anlagda trädgårdar strax innan lördagens supé:  - Var finns trädgårdsmänniskan, trädgårdsägaren, i en professionellt anlagd trädgård? har fått mig att så här i efterhand se trädgårdarna vi besökte med lite andra ögon. 

Alla har vi olika infallsvinklar över det där med hur en trädgård skall se ut och det är ju just därför det är så himla roligt med att få besöka trädgårdar man aldrig tidigare varit i. 

Några översiktsbilder från de fem trädgårdarna vi besökte kan jag inte visa, alla jag tog har hamnat i papperskorgen, men däremot har jag bilder på detaljer som fascinerade och överraskade mig både när det gäller idéer och växtval.

I första trädgården vi besökte fick jag se hur vacker praktlysing, Lysimachia punctata, kan vara om den hamnar på rätt plats. Min svärmor var förtjust i den så det fanns stora bestånd på landet när vi tog över men numera är den där bara ett minne blott.

I trädgård nummer två föll jag för darrgräset. Så kraftigt, upprättväxande och vackert. Här har de ostyriga plantorna jag haft hamnat på komposten.

Den tredje trädgården vi besökte bjöd på ett stort blommande Tulpanträd. 

Glömde bort att fråga hur länge de väntat på att få se trädet blomma. I den trädgården såg jag också trädgårdsiris samplanterad med färgginst. 

Ingen av dem blommade men de var ändå så fina tillsammans. Blommade gjorde däremot en orkidé som jag inte vet namnet på. 

Här åt vi också dagens lunch.

Blommande Linnéa,

en helt underbar enkelblommande ros 

och annat spännande 

träffade vi på i trädgård nummer fyra.

Sista trädgården vi besökte var Sanda Cottage. En trädgård jag redan tidigare kände till och som jag såg fram mot att få besöka i verkligheten. Veronica är en av administratörerna bakom TrädgårdsFägring. En samlingssida för trädgårdsbloggar. 

I hennes och Stefans trädgård fanns mycket att se och jag fastnade för en Prunus som jag inte kommer ihåg namnet på, 

en berberis som jag tror heter 'Red Tears' och bland allt annat vackert även någon slags vildmorot, 

rätta mig om jag har fel.

Jag hade turen att under kvällens lottdragning vinna två böcker på lotteriet 

och min man som inte vann något alls fick i slutet välja en vinst och den valde jag, ytterligare en bok.

Många tack till Stockholmskretsen för ett fint och roligt riksmöte!

Glad Midsommar!

Christopher Lloyd och Great Dixter.

Suckarna som slapp ur oss över allt det vackra som vi såg när vi steg ur bussen och gick innanför muren till Great Dixter måste hörts vida omkring. Christopher Lloyd är död sedan många år men huset och trädgården lever vidare i Great Dixter Charitable Trust.  

Detta var en av de första trädgårdarna vi såg på resan. En trädgård jag läst om och länge hoppats få se i verkligheten. Ibland har man för höga förväntningar men så var det inte vid det här trägårdsbesöket. Alla bilder jag sett i böcker och tidskrifter kunde inte mäta sig med verkligheten trots att trädgårdsmästaren varit frånvarande i ganska så många år. Själv förälskade jag mig, precis som Eva, 

i de vilda ängarna innanför de yttre murarna,

de yviga planteringarna i de olika rummen,

krukplanteringarna vid entrén till huset

och alla de vackra växtstöden i trä som stod längs gångarna och hindrade växterna från att välla ut för mycket över dem.

Av de två böckerna jag har av Christopher Lloyd är en på svenska, Trädgården i mitt hjärta, och den har han skrivit tillsammans med  Richard Bird. Det exemplar jag har utkom 1992.

I den har de ett kapitel om olika detaljer i trädgården och så här skriver de: 'Den gammaldags engelska trädgården är inte en lämplig plats för märkliga, uppseendeväckande inslag. Det väsentliga i denna  trädgård är den informella stilen, och traditionella inslag förstärker dess image som har mer lågmäld, anspråkslös och huvudsakligen rustik karaktär.'

Dit måste ju de vackra växtstöden räknas, anspråkslösa och rustika som de är. Hade vi haft en större resväska med oss hade jag fyllt den med så många växtstöd som möjlig och som fanns att köpa i butiken 

men nu hoppas jag att de gamla tjocka ekplankorna som står på landet till ingen nytta kan med makens hjälp omvandlas till liknande blomstöd. Ser redan nu framför mig hur fint pionernas tunga blommor skulle stöttas.

Återkommer med fler bilder från själva trädgården om ett litet tag.

Fortsatt skön sommar!

Lugnet i trädgården

nu i slutet av september är jag väldigt förtjust i. 

Det ger en känsla av frid och öppnar ögonen för det där lilla man måste titta extra noga efter för att upptäcka när det är mycket som blommar på en och samma gång. Då när alla trädgårdens växter står och skriker för full hals:

- Se på mig! eller - Titta vad fin jag är!

Under sensommaren eller den tidiga hösten både förenklar och minimerar trädgården sig själv, tycker jag och istället för att förta eller överglänsa lyfter den fram och ger plats åt både det som blommar och växer men även åt det som börjat vissna.

Det riktigt lyser om de nya skotten på klätterrosen 'James Galway'

och de sista knopparna på 'Dainty Bess'.

Tidlösorna passar färgmässigt helt perfekt in bland gräs och snigelätna blad som börjat bli gulbruna.

Colchicum autumnale 'Album'

Colchicum 'Waterlily'

Blodgräset Imperata cylindrica 'Red Baron' är intensivt rött och 

silveraxet Actaea simplex 'Brunette' doftar starkt, särskilt i skymningen.

Min intention och önskan är numera att minimera och måla med bredare penseldrag i trädgården och istället för många olika växter ha fler plantor av en och samma. Dagliljorna var lätta att ta bort, även en och annan hosta, iris och näva men sedan då? Det är inte sensommar eller höst året runt utan snart är det dags att själv fatta ytterligare beslut om vad som skall bort men att det kan vara så svårt att bestämma sig.

Till sist lite om höstens behag ur Ett år med min trädgård av Karel Capek.

'Jag skulle kunna skriva om höstens slösande färger, om beklämmande dimmor, om de dödas själar och om tecken på himmelen, om de sista astrarna och den lilla röda rosen, som ännu anstränger sig att gå i blom, eller om irrbloss i skymningen, doften från kyrkogårdens vaxljus, det torra lövet och andra stämningsfulla ting.'

Fortsatt skön förhöst!