Liljorna har slagit ut.

Det gjorde de redan runt den 22 augusti och jag har hunnit med att gå många små kvällspromenader runt huset för att känna doften från dem och från floxen som också blommar för fullt. 

Nog är det tur att man kan ändra sig, ombestämma sig. Tidigare, för ca 12-15 år sedan grävde jag bort all flox vi hade i trädgården. Flox jag fått från släktingar och goda vänner. Tyckte de tog för sig för mycket i rabatterna, alltför lätt fick mjöldagg och hade blommor i mer än skrikiga färger. Floxen jag nu odlar har blommor i en mildare färgskala. Flox jag köpte i Danmark efter ett besök i Anne Just trädgård i mitten av september för några år sedan, ganska många kanske, tiden går fort. Där stod floxen mer eller mindre utspridda i hela trädgården. Små nätta plantor i milda pastellfärger som små utropstecken bland allt det höstgröna, helt oemotståndliga.

Här har de där små plantorna jag satte blivit till stora ruggar så snart är det väl dags att återigen ta fram spaden och gräva bort dem, även om de inte har blommor i skrikiga färger eller mjöldagg.

Ett tag, ett kort tag, drömde jag

om en rabatt med bara vita blommor.

De vita liljorna har i dagarna börjat slå ut sina stora knoppar

men någon riktigt vit rabatt blev det inte trots att jag den senaste månaden, ja så länge nu den vita storklockan blommat, plockat av alla vissna blommor för att få plantorna att sätta fler knoppar. 

Fler knoppar har de satt och blommar gör de fortfarande. Stjärnflockorna däremot har blommat över och blomställningarna är bortklippta sedan länge men i dagarna har den vita skogsastern, årets perenn 2015, börjat slå ut och den har lite tagit över efter stjärnflockorna

men slagit ut har också floxen gjort och de är inte vita, men fina ändå och doftar gott gör de, precis som liljorna.

Drömma kan man ju alltid, eller hur?

Sankta Brittas lök - Allium ursinum

När vi var på Kinnekulle för lite drygt tre veckor sedan blommade inte ramslöken men det gjorde den idag och det med besked. 

Hela marken var vitmålad och det tillsammans med doften tog andan ur både oss och andra besökare som vi mötte.

Nog har vi många duktiga trädgårdsmästare men det finns ingen som kan tävla med naturen själv.

I Stockholm och i Vetenskapsakademien hade det redan i början av 1700-talet talats om 'Sta Brittae lök', en lök som hade avskräckande effekt på mullvadar och som växte vid klostret i Vadstena. Den var orsaken till att  Linné besökte staden 1741 när han var på väg hem efter sin resa till Gotland. Han hade nog förväntat sig få se en mycket sällsynt växt men upptäckte att han redan på Gotland gjort bekantskap med den, den gotländska ramslöken.

Löken kallades allmänt för munklök eftersom den framförallt växte i klosterträdgårdarna. Idag har vi besökt Munkängarna strax söder om Hällekis på Kinnekulle. Misstänker starkt att namnen munklök och Munkängarna är förknippade med varandra. Den heliga Brigid eller Birgitta levde och verkade redan på ca 450-talet och det är troligen hon som gett namn åt löken 'Sankta Brittas lök'.

Letade i plantskolorna runt Lidköping efter inkrukad ramslök, för den hade passat fint på landet, men den var slutsåld överallt. Tyvärr!

Källa: Blomstervandringar av Harriet Hjort.

Vilken dag, solskensdag, vi haft. Kanske är det sommaren som äntligen är här?

Ge korgen,

trådkorgen, till tulpanerna.

Den ger både skydd och stöd.

Fast just nu ser det ut som om tulpanblommorna lever farligt.

Bondmorans förkläde.

Fritillaria meleagris är bortsett från snödroppar den av lökväxterna jag tycker allra mest om. De syns när de blommar men när kronbladen fallit försvinner de bland allt det gröna och tar man bort frökapseln försvinner de ännu snabbare. 

1654 hade Olof Rudbäck d.ä med sig lökar till Uppsala efter ett besök i Holland. De odlades i den botaniska trädgården och därifrån spred de sig till Kungsängen. Kronlilja har den kallats men mest känd är den under namnet kungsängslilja. 

'Nog var väl Vår Herre på ett särskilt gott humör, då han skapade denna blomma, rutig som en bondmoras förkläde eller ett schackbräde. Den har även kallats damspelsblomma. Det finns en helvit variant och den brukar växa bland de rutiga.' Återigen kommer informationen från boken Blomstervandringar av Harriet Hjort.

En populär folklig myt hävdade enligt Wikipedia att liljorna på kungsängen står där efter ett slag mellan danskar och svenskar. För varje fallen dansk växte en röd lilja upp och för varje svensk en vit. Slaget skall ha slutat med en stor svensk seger, vilket skulle förklara varför de vita blommorna var så sällsynta. En annan folklig myt är att liljorna skulle bli vita under sitt fjärde blomningsår.

Ofta finns det inkrukade lökar till salu under våren. Dessa lever lätt vidare och förökar sig i rabatterna i vanlig trädgårdsjord.

Tänk om solen hade visat sig...

Det krävs många lökar

och helst en gammal slottspark med stora träd.

Husum heter platsen och den ligger i Nordfriesland, Tyskland.

Fredag igen

och denna vecka har Hélena valt 'Sommarens vackraste' som tema i Blooming Friday. 

Som nummer ett, den allra vackraste av sommarens blommor, väljer jag blomsterkörvel, Orlaya grandiflora. Den är tyvärr 'bara' ettårig här hos oss, men helt underbar ändå. Första gången jag stötte på växten var på Chelsea Flower Show 2011 och redan då förälskade jag mig i de stora spetslika blomflockarna. Kan redan nu se den sticka upp på många ställen i den stora rabatten nästa sommar, utspridd, lite här och där. Detta foto tog jag hemma hos Sophie i juli. Hoppas nu hon kommer ihåg att spara fröer till mig. 

De vita liljorna tillsammans med floxen får bli nummer två. Några av liljorna är Lilium 'Olivia' medan de andra skall vara Lilium candidum eller Lilium 'Casa Blanca'. De två sistnämnda köpte jag på Älvsjömässan 2013 men jag tror inte att namnen stämmer.

Egentligen spelar det inte så stor roll, huvudsaken är att blommorna är vita och att både liljor och flox blommar samtidigt och fyller trädgården med väldoft. Det är framförallt dofterna och de ljumma kvällarna jag minns från sommaren som gått. Dagarna, de soliga och varma, bara försvann.

Denna regnfattiga och torra sommar har pelargonierna blommat som aldrig förr och fortfarande står några kvar på trappan och blommar för fullt fast det är i slutet av oktober månad. Favoriten är, tror jag just nu i alla fall,'Paton´s Unique'.Bladen har en härlig men lite egen doft och blommorna är vackert hallonröda.

Wrams Gunnarstorpsrosen som jag fått som stickling från Monica och Göran har aldrig blommat så här fint förut. Tidigare år har rådjuren ätit av knopparna 

och sist men inte minst måste jag lyfta fram all färgstark och välsmakande sallad.

Fler bidrag hittar du här.

Trevlig helg!