Tankar och önskningar inför nästa år…Hostaplantor skall beställas…

Vintern är här och julen står snart vid dörren men ändå tar trädgården stor plats i mina tankar.
Just nu är det hostabeställningen som skall göras strax efter jul, som skapar funderingar.
Vi är många i föreningen som gått samman och den ena beställningen efter den andra droppar in…skall bli skoj att se var det slutar och om jag kan ro det iland.
Vilka hostor jag själv önskar mig, fast egentligen gäller det nog inte bara mig, har jag svårt att bestämma. Har pratat med en god vän, som också försöker fatta beslut och skriva ner vad hon vill skicka efter, men precis som jag önskar hon mycket och har svårt med just besluten.




Hosta 'Wylde Green Cream'



Hosta 'Praying Hands'



Hosta 'Elvis Lives'



Hosta 'Little Black Scape'


Måste återigen citera ur Ett år med min trädgård av Karel Capek…. den författaren vet/visste verkligen allt om hur det är att ha trädgård som hobby och sitt stora intresse.

’Han kastar sig över katalogerna och stryker under det han måste beställa, det som för guds skull inte får saknas i hans trädgård. I första omgången streckar han för fyrahundranittio, som han skall beställa, kosta vad det kosta vill. När han räknat över dem, blir han lite avkyld och börjar med blödande hjärta stryka över dem, som han för denna gång måste låta vara. Denna smärtsamma eliminering måste han upprepa fem gånger, tills det bara återstår så där en hundratjugo »vackraste, tacksammaste, oumbärligaste» perenner, som han – på den jublande glädjens vingar – genast beställer. »Skicka dem i början på mars!!»
- Herregud, om det redan vore mars, tänker han därvid med feberaktig otålighet.
Ack ja, Herren har slagit honom med blindhet. I mars finner han, att han även med största ansträngning knappast kan leta reda på två eller tre ställen i hela trädgården, där han kan sätta något, och det är till på köpet vid staketet bakom den japanska kvittenbusken.’

Men det finns ju alltid krukor och krukodlingar är inte att förakta…behöver bara passas med vatten ;-) :-)

Bäst & Pest

Har från Anja på Anjas Hill fått utmaningen att visa vad jag tycker är bäst – pest i trädgården.


Efter en del funderande har jag bestämt mig för…..





Bäst – varför är det mycket svårare än pest – är sensommarens lummighet. Då skapar de frodiga bladväxterna lite djungelkänsla och målar ’golvet’ med sina fina färger. Älskar när växterna väver in sig i varandra och täcker jorden.
Det måste inte blomma.









När det gäller pest tänkte jag direkt på de fula kompostlådorna i grön plast och den illgröna slangvindan. Slangvindan är klart fulast. Varför använder man en sådan ’gräslig’ färg?





’Måla hästen grön så syns den inte i gräset’ – men om den hänger mot en röd vägg?
Att rulla in den fula gröna slangen så att i alla fall inte den syns, är lätt och smidigt, men färgen?
Förra året funderade jag på att måla vindan men kom inte så långt. Varför tillverkas inga svarta eller bruna?
Vi, mest min man, har börjat bygga in kompostlådorna. Hur det blir får ni se en annan gång. Vindan borde byggas in den också.


Egentligen skall ju utmaningen skickas vidare men jag gör inte det. Men det hade varit roligt att få se och höra vad ni andra tycker är bäst och pest.

En riktigt trevlig helg till er alla!

Det gäller att synas – eller hur?

Många bara vissnar ner och försvinner utan att man märker det medan andra verkligen gör en lysande sorti och är minst lika vackra som när de blommade för fullt.

Visst tycker jag om blommor men ....

......mer och mer har jag börjat uppskatta ett vackert bladverk. Många nyanser av grönt men också t.ex brunt, gult och rött.

Vårens och försommarens blomning är efterlängtad och underbar men när det gått ett tag kan den nästan kännas påträngande för vissa växter har blommor som det verkligen skriker om. Det spelar ingen roll hur mycket jag än längtat efter att få se dem, lika skönt tycker jag det är när de vissnat ner.

Nu är den mesta blomningen över och lugnet har infunnit sig i trädgården. Tack vare sommarens regn är växternas blad finare än någonsin, i alla fall de som inte sniglarna varit på.
Det blir stilla och rofyllt och trädgården får en nästan sakral stämning.



I vintras lyssnade jag på ett föredrag om vintergröna växter och föredragshållaren ställde lite utmanande frågan – Och hur ser en perennträdgård ut i september?
I september tycker jag en perennträdgård ser ut som en grön oas, i alla fall om inte frosten varit framme. Växterna är stora och frodiga efter sommarens tillväxt – trädgården är ’fullmogen’. Men visst perennerna har snart gjort sitt …..