Att jag aldrig lär mig och snart är det försent.

Vårblomningen i trädgården är intensiv och jag som älskar aklejor tror en kort period i maj att jag har plats för hur många som helst 

och nu när hösten närmar sig är därför den stora rabatten mot väster full av aklejablad och inte mycket annat, med viss reservation.

Det är inte bara aklejor jag tycker om utan också kärleksört och den skulle jag just nu under första halvan av augusti vilja ha fler plantor av. Gärna stora som stod där och lyste med både vacker mörk bladfärg och fina blommor bland allt det gröna. 

Den här heter Hylotelephium 'Crazy Ruffles' och bladen blir mörka om den står soligt.

Beroende på sort blommar kärleksörten med framför allt röda, rosa och vita blommor från juli till november och är värdväxt för fjärilar, bl.a. apollofjärilens larver under sensommaren.

Under åren som gått har jag när jag stött på en kärleksört jag aldrig tidigare vare sig odlat eller sett, köpt och planterat den här i trädgården. Några tackade för sig och gav upp redan andra året medan den här Hylotelephium telephium 'Sunkissed' fortfarande håller ut och kommer med både fina knoppar och ljusgula blommor.

Här har de plantor jag har en tendens att bara lägga sig. Nu har jag lärt mig att näringsrik jord ger rangliga plantor och det är sådana där övergödslade och ostyriga som växer här i vår trädgård, men det skall bli ändring på det, ingen gödsel till kärleksörten nästa år.

De mörkbladiga sorterna är så fina tillsammans med växter som har silverfärgade blad som t.ex stenkyndel. Den på bilden ovan heter Hylotelephium 'Jose Aubergine'.

Eftersom jag nästan alltid, men inte i år, missar att köpa höstblommande perenner på våren har jag nu tagit det säkra för det osäkra och pockat klena skott från de olika kärleksörtsplantorna som vi har i trädgården och satt dem i en vas i köksfönstret.

Kärleksört är väldigt hållbar i buketter och det bildas lätt rötter på stjälkarna om de får stå kvar länge i vasen. Hoppas nu de här smala skotten rotar sig och kan planteras ut i trädgården innan tjälen är här igen.

I våras besökte vi, ett gäng med trädgårdsamatörer från Bohuslän-Dalslandskretsen, England och avslutade med Beth Chattos plantskola och trädgård. Med hem från det trädgårdsbesöket, ja hela resan, fanns bara två olika kärleksörtsplantor. 

En av dem är, Hylotelephium telephium 'Bronco' som jag har planterat i en kruka. Bladen är inte särskilt vackra nu men blommorna och knopparna väger upp. Skall bli spännande att se hur det är med härdigheten. Kommer att förvara krukan ute hela vintern men ge den regnskydd.

Den andra heter Hylotelephium telephium 'Strawberries and Cream'. Den är stadig och har härliga blommor i rosa och vitt och verkar betydligt mer robust än Hylotelephium 'Bronco'.

Att kärleksört trivs bra i kruka är min erfarenhet. 

Den här mörkbladiga kärleksörten köpte jag på Kniva Trädgård för ganska så många år sedan och fortfarande frodas och blommar den fint i krukan som står ute i regn och rusk året runt men den vill ha mycket ljus för annars blir bladen gröna.

Tror den heter Hylotelephium 'Bertram Andersson'. Den är en låg sort, ca 20 cm hög, med riktigt mörka blad, purpur som drar mot svart. Blomklasarna i vinrött är ganska glesa.

Vitsipporna, blåsipporna och en massa andra växter har sina egna tider och nu i augusti börjar kärleksörtstiden. Nästa år i augusti hoppas jag ha många fler kärleksörtsplantor som då blommar för fullt.

Fler blogginlägg när det gäller trädgård hittar du här.

Trevlig helg! 

Brittsommar idag,

regnet är glömt för den här gången och jag har haft en härligt solig dag i trädgården.

Grävt bort och planterat nytt. Många aklejor ligger i en spann 

och väntar på att få flytta till en annan trädgård och plantorna jag hade med hem från skåneresan i augusti har lämnat krukorna och hamnat i rabatten. Även irisen jag fick av Lotta i somras, Iris 'Summer Sky' har fått en plats och det har också Amsonia ciliata och stockrosen, Alcea froloviana, från Helene med bloggen Trädgård i Torslanda fått. De två sistnämnda har haft en mager kruktillvaro i flera år men idag grävdes både plantor och namnetiketter ner så växternas latinska namn är jag lite osäker på.

Även benveden jag vann förra hösten på STAs lotteri har idag hamnat i jorden vid växthuset, Euonymus hamiltonianum, Tokyobenved. Hoppas den växer väldigt, väldigt långsamt.

I ett svagt ögonblick i juli beställde jag en igelkottsros, Rosa roxburghii, från Västergårdens Trädgård. 

En ros med både spännande knoppar och nypon som jag såg i verkligheten för första gången i våras då vi besökte Ninfa. Var det finns plats att plantera den vet jag inte just nu men finns det hjärterum... och jag ser verkligen fram mot att få ge plats åt den.
Har inte glömt att jag skall minimera även om det låter så. Några växter har hamnat på komposten och andra har delats för att täcka in en större yta. I september och oktober är det här på västkusten perfekt att dela och plantera om perenner.

I fredags påstod jag att växtsamlare precis som frimärks och myntsamlare tillhör ett utdöende släkte för numera är det bara helheten som gäller men redan under kvällen fick jag ompröva mitt uttalande och idag har jag planterat lökarna från söndagens besök på Råda Säteri.

Sist ut att hamna i jorden var Muscari aucheri 'Ocean Magic'.

Men samlare är jag absolut inte ;-))

Trevlig helg!

Nog är det tur ändå att vi tycker olika.

Under de åren jag hållit på med min trädgård har jag förstått att jag är väldigt förtjust i växter som många kallar ogräs.

Förra helgen klippte eller drog jag bort fröställningar från aklejor, allium, anagrambräcka och nävor. Fyra växter som gärna tar över hela trädgården om de får men det gäller att inte ge dem lov utan klippa bort alla fröställningar i tid. Aklejor har jag många och det gäller nävorna också men anagrambräckan har jag bara ett par plantor av. De plantorna vill jag inte vara utan på grund av blomdoften. När jag under en seneftermiddag i maj ligger på alla fyra i rabatten och rensar ogräs i närheten av anagrambräckan skickar dess blommor iväg sin väldoft och varje försommar under många år har jag undrat varifrån just den doften kommer. Numera vet jag och väljer medvetet att inte vara utan den.

Det samma gäller den vitblommande stora blåklockan 

och stjärnflockan. Två perenner som man tillsammans med myskmadra,

daggkåpa av olika slag 

och röllekakrage 

bör passa sig för enligt en artikel i SvD för några år sedan. 

Men oavsett vad 'sakkunskapen' har att säga när det gäller växter till trädgården tror jag vi trotsar den varningen och väljer växter som talar till hjärtat.

En helt arbets eller pysselfri trädgård finns inte vad man än väljer att plantera i den men nog påverkar växtvalet arbetsinsatsen som krävs för att hålla den i ordning.

Själv tycker jag det är underbart med (några få) frösådda växter så som aklejor och blåklockor som sätter sig på platser där det är omöjligt att själv plantera dem och jättedaggkåpan är helt ljuvlig både i buketter och i trädgården men blommorna behöver klippas bort innan de är helt överblommade och det samma gäller röllekakragens fröställningar.

Myskmadran vill jag absolut inte vara utan men precis som med växterna jag tidigare här i inlägget räknat upp som eventuella ogräs måste man med myskmadra vara medveten om vad det är man planterar in i sin trädgård för den tar för sig om den släpps lös. En viktig uppgift för alla plantskolor och trädgårdsskribenter.

Såg i artikeln att även hasselörten klassades som ogräs av skribenten trots att den är en underbar marktäckare med ganska, egentligen inte bara ganska utan helt, oansenliga blommor som i april och maj sprider sin lite säregna doft. En doft jag lärt mig tycka mycket om. Vill man som jag täcka in jorden eller stoppa fröogräsets invandring är hasselört en perfekt växt att ha i tomtgränsen. När den väl etablerat sig täcker den marken med en matta av djupgröna, njurformade blad och inte är det många fröer som orkar upp ur den inte. Men visst, den får hållas efter om den inte har en avgränsad yta att växa på.

När det gäller trädgård finns ingen riktig sanning, tycker jag. Inga rätt eller fel utan bara glädje, lust och lite (mycket) pyssel, men kunskap, köpt eller sådan man skaffat sig själv, gör trädgårdsskötseln betydligt lättare.

Fortsatt skön sommar! 

Månadens bild juni - försommarblomning - Blommig Fredag

Om några veckor, när aklejor, nävor och gallicarosor blommat över, infinner sig färgmässigt det stora lugnet i trädgården. 

Då händer det att jag drar en suck av lättnad men just nu njuter jag av den fina försommarblomningen och då gäller inte less is more. 

Massor med aklejor, stjärnflockor och några storväxta nävor bland utblommade alliumklot är så fina tillsammans att jag glömmer allt delande, omplanterande och bortklippande av överblommat.

I höstas grävde jag bort Geranium pratense 'Summer Skies' och Geranium pratense 'Plenum Album' från trädgården för jag var trött på att stötta växter som inte kunde stå på egna ben. Sansade mig lite innan de hamnade på komposten och därför står de nu bland aklejorna, den tidigblommande Geranium sylvaticum 'Angulatum', skogsaster och stormhatt. En naturlig stöttning som ser ut att fungera. Har även planterat vita väldoftande liljor, Lilium 'Olivia' och  Lilium 'Casa Blanca' bland perennerna. Förra året var det många som blommade men i år kommer de dåligt. Kanske på grund av den delning och omplantering jag gjorde i slutet av september eller är det med liljelökar som med tulpaner, orken att blomma vara bara ett par säsonger?

Temat i Blommig Fredag är som du nog redan vet, månadens bild och fler bidrag hittar du här.

Trevlig helg!

Kan det bli bättre?

I går kväll kom jag hem efter ett par dagar på landet. Där planterade jag ut de sista grönsaksplantorna, sådde fler fröer där plats fanns, gjorde det mesta av den eftersatta vårstädningen men njöt också av försommarblomningen. I år blommar rosenpionerna, Paeonia veitchii, som aldrig förr. Den lilla vallmon 

Papaver burseri, som får fröså sig så mycket den vill mellan stenplattorna var jag extra rädd om när jag sopade bort fjolårets alla eklöv. Mandarinrosen, Rosa moyesii, en önskeros jag planterat ett flertal gånger med dåligt resultat, 

visar nu äntligen livskraft och kommer med knoppar.

Rododendronen som var mina svärföräldrars stolthet tycker min man har en fantastisk blomning i år och jag rynkar lite på näsan och säger:

- Det finns rododendron med finare färg på blommorna.

Men vad spelar egentligen blomfärgen för roll? Dessa två rododendron planterades för mer än 60 år sedan och första gången min svärmor nändes klippa av några blommande kvistar var när vår äldste son slutade ettan.

Nu är de små träd som jag planterat liljekonvalj och sockblommor under och blomfärgen är riktigt fin om jag tittar noga.

Det första jag gör när jag kommer hem efter att varit borta ett tag är att gå en runda i trädgården innan jag går in. Just nu blommar aklejor, nävor och allium i en härlig blandning.  

Jag tycker inte om naken jord utan älskar när växterna täcker marken och väver in i varandra. Less is more gäller verkligen inte nu i den stora perennrabatten. Ju fler aklejor desto finare tycker jag.

Den där sista röda tulpanen som borde blommat över för länge sedan har jag svårt att ta bort. Den har varit med i trädgården i snart 40 år. Inte passar den in i färgskalan inte, men vem gör det efter 40 år?

Min tidigare kollega och arbetskamrat Irma Ivarsdotter (på facebook) förgyller alla mina dagar med en dikt men här kommer nu en från mig som beskriver mycket av vad jag känner inför temat i Blommig Fredag som den här veckan är 'Kan det bli bättre?' och fler bidrag hittar du här.

Vit väller lyckan

in i bröstet -

du står i ljus

och du är fjäril, du är barn

i detta nu -

ett träd med glada

sträckta armar,

en härlig blomma

öppen mot solen.

Och alla vägar ligger vita

nu, som för många år se´n.

Ragnar Jändel

Trevlig  helg!

Säkra kort i trädgården.

Lystnaden efter ovanliga växter har minskat betydligt sedan jag i mitten på 1990-talet blev trädgårdsintresserad eller hösten 2007, då jag bröt benet och av ren sysslolöshet och tristess startade en trädgårdsblogg. 

Nu känns dofter och växtminnen betydligt viktigare än det gjorde då. Det gör inget att de vita syrenblommorna blir bruna och fula under sommaren

eller att gallicarosorna bara blommar en enda gång. De bjuder alla på en doft jag sedan har med mig hela hösten och vintern. 

Bjuder på väldoft gör också akebian och årets blommor är på väg att slå ut. 

De vilda majnycklarna frösår sig rikligt och det gör aklejorna också om jag inte tar bort fröställningarna, men det gör jag.

När jag igår gick med mamma i hennes och pappas trädgård 

bland alla självsådda aklejor, förgätmigej, gullvivor, smörbollar från Claes pappa,

pioner från Trollevik och lite namnlösa rosor som fortfarande bara har musöron kände jag mig mer hemma än bland alla de där ovanliga små växterna som jag tidigare inte kunnat motstå.

Är det kanske så att man bara måste testa och prova innan man hittar hem eller beror det på att jag gett upp eftersom många av alla rariteter så som sipprutor, dubbel blodört lunddocka och solhattar av olika slag har dött. 

Epimedium grandiflorum ' Lilafee'                       Epimedium 'Fire Dragon'                         

Nu blommar säkra kort så som vitsippor och sockblommor, 

en liten primula jag inte vet namnet på men vars blommor är nästan blå, en och annan trillium som piggnat till sedan jag börjat ge dem lite mer gödsel än tidigare och aklejorna har massor med knoppar. 
Detta blir mitt bidrag till Blommig Fredag. Temat den här veckan är vad händer i rabatten? och fler bidrag hittar du här.

För snart tio år sedan skrev jag så här på bloggen och det gäller fortfarande bortsett från att parmaviolen är död sedan länge.

'Hela den långa mörka årstiden har jag hunnit glömma. Nu är det så underbart ljuvligt att jag önskar jag kunde klara mig utan sömn. Hinner inte med. Växterna slår ut bakom ryggen på mig och körsbär och plommonträd fäller redan sina kronblad. Det ser ut som om vintern är tillbaka med kraftigt snöfall. Idag såg jag att häggen slagit ut.

Det blir att göra som skomakaren, tror han var skomakare han med ’Stängt mellan hägg och syren’.

Luktolvonet och parmaviolen doftar så det spikraka håret krullar sig och det sticker i tårna. Olvonet är en riktig ’lusebuske’ som får vara kvar bara för den förföriska doften.

Den där lusebusken är nu ett litet träd med massor av underbart doftande blommor och årets knoppar kommer att slå ut i dagarna. Bladen är fortfarande lika omtyckta av löss och blommorna av mig. 

Trevlig helg!

Fredag igen och Blommig Fredag med temat jag längtar....

Fortfarande, fast jag sedan några år tillbaka är pensionär, består veckorna nästan enbart av måndagar och fredagar. Resten av tiden bara försvinner. Denna veckas tema i Blommig Fredag är jag längtar...Fler bidrag hittar du här.

Visst saknar jag värmen,

solen, 

grönskan i trädgården, 

det roliga utelivet

och grönsakerna 

men med åren har jag 'nästan' lärt mig att inte längta bort de där dagarna jag har kvar. Tiden går så rysligt fort ändå.

Ena stunden blommar snödropparna och 

i nästa aklejor och pioner.

Innan jag oftast hunnit blinka är sommaren över och det är återigen höst.

Har lovat mig själv att försöka leva i nuet och njuta av alla dagar vare sig det regnar eller är solsken. Det finns inget dåligt väder, bara ...kläder och trädgården är jag lika glad i vilken årstid det än är, men visst är det något alldeles extra med snödroppar;-))

Galanthus 'Jaquenetta'


Trevlig helg!