Dammsuga trädgården i januari?

Ja, varför överhuvudtaget dammsuga i en trädgård?
Här har vi ingen vår på väg, inte så konstigt egentligen för fortfarande är det ju vinter även om det mesta av snön försvunnit. Minusgraderna finns där, inte så många, men vinden är kall.

Stubben efter den turkiska hasseln som togs ner under hösten skulle bort och nu när marken är frusen blev det under veckan som gått ett perfekt tillfälle för maken att ta sig fram med motorsågen i rabatten utan att lämna djupa spår i jorden.

Några spår blev det inte men massor av spån efter sågen. Sågspån som täckte en del av de snödroppar som tittat upp och börjat visa sina vita knoppar. Att ta fram krattan gick inte, då skulle de flesta av knopparna snabbt försvinna. Istället blev det grovdammsugaren från garaget som fick ta hand om spånen. När marken är frusen går det alldeles utmärkt att dammsuga i trädgården. I alla fall om det inte finns någon snö.

Och det går också alldeles utmärkt att ta bort gamla vinterståndare, 

vika in de gamla julrosbladen som skydd över blommor och knoppar 

och lägga ut grenarna från julgranen över de där plantorna jag varit för snabb med att klippa bort bladen från. Om jag förstått rätt kan vi få riktigt många minusgrader framöver.

Allt gott!

Nytt år - nya drömmar och nya önskningar.

Här kändes det tomt när julblommorna gjort sitt så när jag såg det här tipset på Facebook sparade jag de torkade grenarna av ormhasseln som stått inne under julhelgen och plockade fram rester av brodergarner. Valde lingarner men det passar nog med vilket garn som helst.

Visserligen är det tulpaner som gäller i buketterna just nu men de torkade och garnlindade grenarna är riktigt fina de också och inte vissnar de heller.

Oavsett hur gammal jag blir tror jag drömmarna och önskningarna om en ny sommar och ett nytt odlingsår alltid kommer att finns där. I alla fall så länge jag kan så fröerna, skola om dem och har glädjen av att ha en livskamrat som gräver, hackar och krattar för att ge plats åt de där små plantorna som jag dragit upp i ett ouppvärmt växthus.

Årets fröer är inköpta, skall snart ta mig i kragen och så de där chilifröerna jag i ett svagt ögonblick inte visste att jag vare sig ville så eller ha plantor av, utan bara föll för.

Vi har haft riktigt mycket snö nu i januari och hungriga rådjur har lämnat djupa spår. Tur att de inte är lika förtjusta i julrosor och snödroppar som jag.

De senaste dagarna har det regnat mycket och det mesta av snön har försvunnit. I torsdags, trots regnet, tittade solen fram en stund och tittade fram ur snön när jag gjorde min trädgårdsrunda gjorde också 

Galanthus 'Mrs McNamara' 

och Galanthus 'Fieldgate Prelude'. 

Två högväxta snödroppar, elwesii, som blommar tidigt.

Galanthus 'Fieldgate Prelude' är en fröplanta från Galanthus 'Mrs McNamara'.

Snödroppssäsongen har börjat och den kommer att vara länge, mer än 2 månader, för alla har ännu inte visat sig ovan jord.

Nog har vi vinter men våren är på väg!

Allt gott!

Dan före dan hann bli till dan efter dan..

Regnet som mer eller mindre öst ner i veckor, så känns det i alla fall, har upphört, temperaturen sjunkit ner mot nollan och solen tittat fram lite försiktigt. Perfekt väder för en trädgårdsrunda.

Ryckt lite ogräs, klippt bort några fula julrosblad men framför allt bara njutit av tibasten som börjat blomma, svavelpionens röda knoppar, vinterbärets gröna 

och inte minst av alla snödroppsspjut som börjat dyka upp lite varstans i trädgården. 

Några visar redan sina små vita knoppar. 
Den mörka senhösten är förbi för den här gången, ljuset på väg tillbaka och våren ligger framför oss. Men innan dess skall vi så klart fira jul och ha en vinter.
Nu några citat från två böcker: Hela året i min trädgård av Walter Bauer.

"Det är konstigt med en del trädgårdsägare. Så fort blommorna frusit bort, tjälen gått i jorden och redskapen låsts in, vänder de sin trädgård ryggen som om den inte existerade. Väntar på våren då det skall börja spira igen kantänka - och dock: ville de titta lite närmare på sina växter även under den mörka årstiden skulle de upptäcka åtskilligt: fina skiftningar i vinterträdgårdens ansikte, subtila färgnyanser i jord, stenar, mossa, bark, vissna löv, frukter. Träds och buskars arkitektur, som framträder nu sedan bladen fallit. Perenna växter, ännu i döden bevarande något av sin karaktäristiska byggnad."

"Det är ju en konstnärs speciella syn på saken - men även en vanlig dödlig trädgårdsägare borde lite mer än vad som vanligen är fallet lägga märke till vinterträdgårdens skönhet. Men då får han inte sätta putsen främst bland alla trädgårdens arbeten, putsen för dess egen skull. Det finns gott om folk både bland fackmän och amatörer, som inte tål att se ett ogrässtrå, inte en buskes kvist, som vågar växa utanför buskaget på anläggningsritningens utstakade linje eller en vissen växt - bevare oss väl: allt som är visset måste bort. "

Har försökt ta till mig Walter Bauers ord om vinterträdgården och låtit de vissna perennerna stå kvar i rabatterna men nu när snödropparna börjar dyka upp är det snart dags att ta fram sekatören. Bara solen tittar fram börjar det klia i fingrarna.

och En svensk naturdagbok av Lena Larsson

"En gång om året - till jul- tar vi in ett helt träd i stugan: granen. Den pyntas, den står och lyser och glittrar. Somligt pynt har kanske gått i arv - den stjärnan MÅSTE sitta i toppen. Inga traditioner är så envisa som just julens.

Men vart tar julen vägen? Så snabbt är de stampande helgdagarna förbi, grenarna barrar krumma, granen åker ut. "

Maten är klar, bordet dukat och i morgon skall början på julen njutas tillsammans med barn och barnbarn.

Här stod granen i sitt hörn och lyste igår 

när alla snälla barn fick besök av jultomten. 
Visst är underbart kort men granen barrar i alla fall inte och ännu är inte julen slut heller.

En riktigt god fortsättning!

Snödroppar och pepparkakor.

I går när jag återigen gick trädgårdsrundan såg jag att snödropparna tittat upp betydligt mer än för ett par veckor sedan. Som alltid är det John Gray

Reverend Hailstone och Fieldgate Prelude som sträckt på sig mest och har riktigt långa gröna spjut som sticker upp ur marken. Så långt som på bilden ovan, har de inte kommit ännu. Den bilden är från i våras. Men tiden går fort så snart är det dags att precis som flickan, 

snödroppsflickan på redikylen av Pinnplockerskan Bettina Wingolf, dansa snödroppsdansen men innan dess skall vi fira jul.

De få julklappar vi köpt är inslagna och ligger i säcken, julgranen som står ute i en hink med vatten bara väntar på att få flytta in och idag bakade vi pepparkakor. Köpepepparkakor vill vi inte ha. Skall man äta onyttigheter måste de så klart vara goda och lika goda som de egenbakade finns inte att köpa.
Ja, bakade och bakade. Någon kavling blir det inte längre.

Istället rullas degen till tjocka korvar som inklädda i gladpack får ligga i kylskåpet i 3-4 dygn innan de skärs i tunna skivor. Jag skar och maken gräddade. En snabbt sätt att både få riktigt goda pepparkakor och juldoft i huset.

Vårt recept kommer från Ellika-Britta som kallades Ellen, var född 1859 och mormor till min svärmor.

De gamla pepparkaksmåtten hänger numera bara som prydnader i köket året om

  

och texten på burken som pepparkakorna hamnade i fick mig att tänka till.

Fortsatt fin advent!

Visst är den fin!

Idag när jag träffade på den här julduken av Heidi Lange infann sig måstebehovet, ett behov jag numera egentligen inte har men plötsligt fanns det bara där och duken den fick så klart följa med hem. 

Bara jag tittar på den blir jag glad och skulle så gärna vilja veta mer om mönstret. Väl tvättad, några svaga fläckar har den och lukten av gamla textilier vill jag gärna få bort innan den struken och fint hopvikt hamnar i skåpet tillsammans med de andra tryckta juldukarna.

Den kostade bara lite mer än en trisslott. Någon chans till storvinst finns ju inte men glädjen blir stor när jag väl plockar fram den tillsammans med de andra och njuter en stund innan de återigen förpassas till skåpets mörker.

Heidi Lange var knuten till Gamlestadens mellan åren 1962 och 1964 (65) och designade många fina mönster under den tiden.

Glad och trevlig andra advent!

Snart Advent!

Här har vi haft minusgrader, ingen snö men vacker rimfrost i trädgården på morgnarna innan solen tittat fram men nu är regnet tillbaka.

Sommarhalvåret pendlar vi, min man och jag, mellan sommarhuset där vi har vårt grönsaksland och varma dagar nära till badet och här där vi har vårt hem och vår trädgård.

Under de månaderna dammar vi här hemma bara snabbt av med hartassen och springer mer är fort runt med dammsugaren innan vi återigen drar till landet.

Just därför har november blivit en månad då vi städar lite extra mycket, sanerar efter sommarens nöjen kallar jag det ibland. Nu är snart årets höstsanering över för den här gången och jag har så smått börja plocka fram favoriterna bland både julpynt och jultextilier.

En gång i tiden kom julsakerna fram först dagarna strax innan jul men numera vill jag njuta av dem lite längre, gärna i en månad i alla fall. 

Alltid lika både roligt och spännande med återseendet av de där älskade sakerna som tillbringar den mesta tiden i lådor och skåp. Trätomtarna på bilderna ovan kommer från Träkroken / Guldkroken.

Några av  juldukarna, de få jag numera plockar fram, har hamnat på plats. De andra, de där jag under många år samlat på mig får bli kvar på hyllorna i garderoben.

Trots att jag tycker de är mer än fina och njuter av att se dem tycker jag också att de tar över och inte lämnar plats åt något annat. De är underbara och färgstarka karameller som är sig själva nog men något lugn infinner sig absolut inte när de ligger där på bordet.

Vinterstad av Kajsa Nordström

Förra veckan sprang jag på en julduk som designats av Norah Johansson för Gamlestadens fabriker. Redan under 1930-talet anställdes hon där som textilkonstnär. 

Jag som under många år inte bara samlat på mig tryckta juldukar utan också gamla trätomtar misstänker, egentligen mer än misstänker, att hon fått sin inspiration från de tidiga tomtarna från Träkroken/Guldkroken. Just dessa tomtar är jag väldigt förtjust i. Två av de jag har är märkta 1950. 

Önskar er alla en trevlig första advent!

Allt gott!

Måste erkänna att jag med åren blivit betydligt latare ....

Hasseln, den där turkiska, 

Stubben skall bort så fort motorsågen är lagad.

har blivit till ved men några kvistar har hamnat i en vas på köksbänken. 

De där mörklila hängena som hasseln har är väldigt vackra och kan stå fina i vasen riktigt länge utan vatten. Undrar ibland varför det tar i hjärtat när ett träd måste bort på grund av sin storlek medan jag numera, nästan utan vidare, kan slänga en perenn som tagit ut svängarna för mycket i komposten.

Maken har redan tidigare en gång under november krattat gräs och gångar från löv och samlat in dem för att täcka jorden i grönsakslandet. Sedan dess har massor av löv fallit.  Magnolia 'Rose Marie' x 'Goldcup' har släppt sina stora blankbruna blad och veckan som gick fick de bli till täckning av timjanmattan på sprängstensmuren. I slutet av den veckan hittade solen hit igen efter dagar av regnande och en av eftermiddagarna tillbringades i trädgården med mer lövkrattning och bortklippning av nervissnade strandirisar men lite fix inför advent och julen hanns också med. 

Här är jag snål, ekonomisk låter betydligt bättre, eller hur, när det gäller pynt och växter till vinterkrukorna ute. En liten koreagran inköptes på höstrean annars är det mest återvinning som gäller. 

Två små, vid det här laget, gamla granar har fått flytta in i trädgården igen efter sommarvistet bakom garage. Lav och mossa från landet täcker jorden och de nerklippta växterna i några av krukorna och det gör också både ene och tallkvistar.

De skulpturala bergeniorna som står krukplanterade får tillsammans med det vintergröna återigen en framträdande plats i trädgården.

Fortsatt fin november!

Första helgen i november

tillbringades på landet. Fortfarande fanns kål och purjolök att skörda. 

Grönkål och palmkål vet jag sedan tidigare klarar några minusgrader men att det fortfarande fanns bladkål Portuguese Tronchuda och broccoli Calabrais och Piracicaba att skörda

var en överraskning. 

Bladkålen som numera hamnar i pyttipannan blev under sommaren till många kåldolmar och broccolin har gett skördar från juni och tills nu. Båda broccolisorterna är goda och mer än odlingsvärda tycker jag men broccoli Piracicaba är favoriten.

Den helgen hamnade både vitlöken och potatislöken i jorden. Det gjorde också några potatisar. Maken som är nyfiken på hur höstplantering av potatis fungerar grävde ner 3 olika sorter.
Potatislöken, en typ av scharlottenlök, är en gammal kulturarvssort som jag för ganska många år sedan bytte till mig mot snödroppslökar från Anette med Ätliga Trädgården. De första åren hade vi knappt 'råd' att äta av lökarna utan de sparades till utsäde. I söndags planterade jag ut ca 60 lökar, de minsta bland sommarens skörd. De större äter vi av nu. Aldrig tidigare har lökarna blivit så stora som i år. Om det har att göra med att vi tillsammans med hushållskompost, guldvatten och Granngårdens grönsaksgödsel gödslat med lusern i stället för stallgödsel vet jag inte, men det har verkligen växt i grönsakslandet den här säsongen. Kan det bero på att all gödsel varit fri från pyralider?
Precis som när det gäller växter till trädgården, bortsett från snödroppslökar, behöver jag inte en enda sak till och absolut inga julsaker. Trots det är det fortfarande lika roligt att besöka såväl handelsträdgårdar som loppisar, antikaffärer och secondhandbutiker. Under ett besök i en secondhandbutik på Tjörn stötte jag i fredags på 7 rödmålade tomtar från 1940-talet märkta Svensk Slöjd. Tomtar jag inte kunde motstå för jag har ju inga innan ))-;  Vad vore livet utan rödmålade tomtar?

Har länge undrat över märket Svensk Slöjd. Är det en specifik firma eller bara ett märke som sattes på föremål som såldes av olika hemslöjdsaffärer? 

Oavsett vem som sålt dem är föremål märkta Svensk Slöjd alltid väldigt fina tycker jag men nog hade det varit roligt att veta mer om själva märkningen.

Vintern börjar göra sitt intåg och till helgen skall det bli minusgrader, i alla fall nattetid så att önska fortsatt fin höst kan jag inte göra. 

I stället citerar jag Karel Capek och några av hans decembertankar "först nu när trädgården ligger täckt av snö, erinrar han sig, att det är en sak han glömt: att se på den. Ni förstår till det har han inte haft tid. Vad skall man göra, alltid full sysselsättning; hur skall man då kunna stoppa händerna i fickorna och bara titta på hur det tar sig ut?"

Fortsatt fin november!