Brunröta i tomaterna men trots det en fin sommar!

Enligt Caj Lundgren, Kajenn, och hans Lärodikt den första juni, har vi fortfarande några dagar kvar innan sommaren är slut för den här gången.  1:a juni, var det den första av 100 sommardagar och visst kändes då september avlägset.

Hoppas att vi alla kan och har möjlighet att ta tillvara sommarens sista stunder. ⁠Sommaren, den där jag hela vinterhalvåret smått längtar efter, trots att jag tycker om alla årstider, är nu snart förbi. I går kväll på altanen , med stickning och ljudbok i öronen kändes hösten avlägsen. 

Floxen spred sin doft, solen lyste och kastade sina strålar genom äppelträdets och olvonets  grenverk.

Passioner har med tiden en tendens att svalna och så är det nog just nu också med mitt trädgårdsintresse. Kanske kan lusten till ogräsrensning och klippning av buskar och träd återvända när sommaren släpper sitt grepp?

I våras satsade jag på att så sju olika sorter av frilandstomater som skulle vara motståndskraftiga mot brunröta. Namnen på dem minns jag inte nu, etiketterna finns kvar på landet. 

Det såg länge lovande ut men för ett par veckor sedan slog brunrötan till och tyvärr har alla utom en av sorterna drabbats hårt. 

Nog känns det ledsamt att behöva slänga.

Går det att fortsätta odla tomater på friland när man väl drabbats av brunröta?

Allt är inte bara elände. Kålen och luktärterna är riktigt fina och jag har kunnat plocka många stora blombuketter.

Fortsatt fin sommar! Den får gärna vara kvar tills mitten av oktober.

Glömt länka till TrädgårdsFägring men gör det nu.

Augusti, skördetid

och då inte bara för sallad, 

utan också för sockerärtor, vaxbönor, rödbetor, gurka, squash, tomater, blombuketter och lite trädgårdsfix i form av bl.a. buxbom och häckklippning.

Vanlig lök, potatislöken från Anette och vitlöken är sedan länge skördade men jag har ännu inte kommit till skott med att så nytt i deras ställe. Fröer av dill, sallad av olika slag och Pac Choi hade jag tänkt mig. Kanske kan det bli av den här veckan. Troligen är jag sent ute men försöka duger.

Luktärterna bara blommar och blommar och bjuder hela tiden på stora buketter. Men trots att de under juli fått både näring och vatten har blomskaften på en del av sorterna blivit kortare, betydligt kortare.

 

Den storblommiga Zinnian med stora nästan dahlialiknande blommor, som jag aldrig tidigare har odlat, men efter den här säsongen gärna gör det igen, är magnifik.

Lite mindre än hälften av de förodlade plantorna av Zinnia 'Dahliaflora mix' som jag planterade ut i grönsakslandet i början på maj klarade kampen mot mördarsniglarna och det är deras blommor jag just nu njuter av. Hann i våras nästan bara plantera ut de små zinniaplantorna innan många av dem var behängda och ibland helt uppätna av småsniglar.

Den senaste månaden har det gissningsvis på grund av värmen varit betydligt färre sniglar både i grönsakslandet och här hemma i trädgården men i går kväll på kvällsrundan efter regnet klippte jag huvudet av 85 stora, stora sniglar. Osäker på hur många sniglar som fått känna på saxen den här sommaren men det är många, säkert flera tusen, och kanske är det då inte så konstigt att jag undrar varifrån alla dessa kommer och varför de aldrig tar slut? Vår lilla tomt är ju bara ca 600 m² stor.

Till tröst i bedrövelsen blommade och doftade både flox och liljor i går kväll när jag gick den där snigelrundan. Min favoritflox, den jag för 13 år sedan fick från Carina och Ken, har vuxit sig stor. Om jag minns rätt heter den Phlox 'Natural feelings'.  

Tomaterna om jag sådde i våras, de där sorterna som skall vara hyfsat resistenta mot bladmögel och trivas på friland, har blommat rikligt och blivit till stora plantor i grönsakslandet. De två senaste veckorna har vi börjat kunna skörda mogna tomater och de hinner nästan inte hem innan de hamnar i munnen.

Har redan skördat ganska mycket av både svartkålen och grönkålen 'Red Russian'. Oavsett grön eller svartkål, tillsammans med mozzarella, oliver, soltorkade tomater och parmesan på hemgjord pizzadeg är de båda väldigt goda.

Visst har vi klämt och tagit bort många av kålfjärilens äggsamlingar från kålplantorna men ibland undrat över varför de inte är fler trots alla fjärilar som fladdrar och har fladdrat över grönsakslandet och zinniorna. De få larver vi hittills sett går nästan att räkna på händernas fingrar men vi har också sett en hel del getingar som flugit runt bland plantorna. Kan det vara så att getingarna tagit hand om larverna som finns på kålplantorna 

och att de där storblommiga zinniorna dragit fjärilarna till sig mer än kålplantorna?

Inget jag vet något om utan detta är bara undringar.

Kålfjärilar är i alla fall enligt mig betydligt lättare att leva med än dessa förfärliga spanska skogssniglar. Nog vore livet mer underbart utan dem?

Fortsatt fin sommar!