Rosenträdgårdsbesök

hos Katarina tillsammans med Anja, Hannele, Karin, Lotta och Monica.

På deras bloggar kommer ni att få se och läsa massor om alla underbara rosor och allt det fina vi såg, för det fotograferades ganska 'vilt' :-), så jag nöjer mig med att visa den ros jag handlöst föll för.




Lyda Rose




Tusen tack Katarina och alla ni andra för en rolig dag.

Timjan-muren

har börjat blomma.
Förra sommaren fanns det nästan inga blommor alls efter vinterns härjningar men nu har backtimjanen återhämtat sig på nästan hela muren.
Här hade jag en gång många olika växter men det såg så plottrigt ut att de fick flytta på sig så nu finns bara timjan. Den är oftast grön och fin hela året men finast är den i slutet av juni – när den blommar…

Dagen före midsommarafton och Pelargoner

Inga gäster till midsommar i år utan vi är bortbjudna. Skönt på många sätt.
Istället för att laga mat och städa har jag tillbringat eftermiddagen i växthuset. Tränat på fotografering. Läser manualen och provar mig fram. Fast jag haft kameran i mer än ett år nu är jag inte nöjd med bilderna jag tar. Tycker de borde vara mycket bättre. Skall försöka var så disciplinerad att jag läser den där manualen och lär mig kameran, även om det inte är så roligt.

I växthuset börjar just nu pelargonerna att blomma. En gång i tiden hade jag riktigt många, men som tur är dog de flesta en vinter för ett par år sedan. Antalet som är kvar är mer hanterbart, lite mer lagom. Plantorna måste ju passas med vatten på sommaren och ha någonstans att övervintra.

Under årens lopp har jag mer och mer fastnat för vildpelargoner och primärhybrider men en och annan ’vanlig’ finns också kvar.

och det är rosenknoppspelargoner också. Den här heter Black Pearl.

och Mrs Herbert har jag svårt att vara utan.

Kan nog fortsätta så här en lång stund för många favoriter har och har jag haft. Carmel är en av dessa som jag har haft och numera letat efter men inte lyckats hitta. En ljusrosa ’goding’ med lite mörkare kant på kronbladen.
Följ med på en pelargonvisning och titta på de som just nu blommar i växthuset. Istället för att titta på bildkvaliteten kan ni titta på mitt senaste fynd när det gäller vattenkannor, även om det luktar bensin om den. Kannan finns på bilden ovanför texten.

Det är lättare att ta närbilder än översiktsbilder. Varför är det så svårt att få skärpa i just miljöbilder ?

Dvärgvuxen, bara vuxit till 15 cm på 4 år och heter Elin.

Rosenknoppspelargonen Roccoco, fick jag som stickling förra våren, men det är först nu som jag kommer att få se hur den ser ut när den blommar.

Den här frösådde jag förra vintern och tycker mycket om, Pelargonium chelidonium

Bill Hollaway har jag köpt den som från Rockdala för några år sedan, men såg i senaste Pelargonbulletinen att det namnet är fel. Hur det riktiga namnet stavas har jag ännu inte lärt mig.

En av mina verkliga favoriter är P x Renate Parsley.

I morgon är det Midsommarafton. Kan känna lite ångest över att tiden går så fort, men Midsommar är Midsommar...

Hoppas ni alla får en riktigt trevlig helg!

Två fantastiska trädgårdar....

Det som är så roligt med trädgårdsbesök och trädgårdsvänner är att det finns lika många fantastiska trädgårdar som det finns underbara människor och nu på sista tiden har jag haft nöjet att besöka både Carina och Ken på bloggen Trädgårdsdrömmar och Anja på bloggen Anjas Hill. Tusen tack alla tre för inspirerande trädgårdsvisningar och roliga möten.

Bilderna jag visar från de här trädgårdarna är bara små fragment av allt det vackra som finns där, men jag hoppas jag kan förmedla lite av den skaparglädje och kärlek som bor i dem.

Som trädgårdsgäst under några timmar hinner man inte se och uppfatta allt som finns.


Hos Anja hann jag fastna för medelhavskänslan i krukträdgården, solljusets glitter i alla löv,

hennes underbara bergvallmo, med samma färg som på himlen

och kattens spegel. Den hon kunde sitta framför för att måla läpparna innan hon skulle på friarstråt.

Robinia hispida - rosenrobinia och daggros - tror jag - med underbara blad.

Båda är riktiga vill ha växter.

Här hoppas jag ni förstår vad jag menar med medelhavskänsla. Det är som att vara förflyttad.... idéer, lust och förmåga....

Allt är så fint ... särskilt berget, som jag inte fick något bra fotot på,

men även grodan, som blev lite störd i sitt badande och önskade vi skulle gå. En bortskämd rackare som det nog gullats med, en hel del, för den hade en mjuk blommande matta av gråtimjan att ligga och vila på.






Lika underbart fint är det hos Carina och Ken, men på ett annat sätt. Här tar man ett steg in på tomten och så har man plötsligt hamnat i någon av Astrid Lindgrens Byllerby-böcker. Huset och trädgården är som ett gammalt par med starkt tycke för vandra, men det tar inte lång stund innan man upptäcker att det gamla paret måste vara mycket unga och lekfulla till sinnet. En härlig kombination av ALLT.

Pelargontrappen - visst är den fin och det är pelargonerna också :-).

Trädgården är verkligen en passande miljö för pioner, pioner och pioner men även för andra växter, t.ex julrosor och inte minst alla fina träd.

Har man inga pioner innan så skaffar man sig efter ett besök i deras trädgård.

Precis som hos Anja finns här många spännande rum och roliga växter.

När jag såg detta tyckte jag helt plötsligt om orange.


Betong i olika former och färger och rostiga prylar finns det gott om så här flödar verkligen skaparlusten.

Rostiga saker är jag själv väldigt förtjust i, det jättestora rostiga tråget, inte minst :-).

Titta noga så ser ni en riktigt liten klenod, trädgårdens vackraste blomma, längst upp till höger på bilden. Tindra tycker verkligen om att 'gullas med'.




Två trädgårdar där glädjen och kärleken flödar.

Hjärtligt tack!

Det där med att ’gulla’ och ’krusa’ växter

är jag dålig på. Inte bara växter utan det gäller nog barn, vuxna och djur också. Är kanske inte den typen av människa gissar jag, men jag kanske kan lära mig????
Det var nog därför som olivträdet fick stå ute hela vintern. När vi i våras hade några nätter med 14 grader kallt var det nästan att det fått flytta in. Hade kylan fortsatt? Men det gjorde den ju inte.

Har fått klippa bort lite döda grenar, men nu kommer det lilla trädet med nya skott och blad. Olivträd är med andra ord härdigare än man tror och det är rosmarin också för även den stod ute i sin kruka hela vintern.

En annan växt som jag tycker om att krukodla är taklök och den behöver inte ’gullas’ med. Lite tak över huvudet om det regnar för mycket under vinterhalvåret räcker.
Just nu börjar blommorna slå ut. Läckra och roliga! Synd bara att de de blommande rosetterna lämnar kala fläckar efter sig när vissnar bort.

Aklejornas och nävornas tid ….

är snart förbi. I alla fall de tidigblommande nävorna som Geranium maculatum, Geranium phaeum och Geranium albanum. G. albanums tid är egentligen inte över, men den växer, växer och växer att jag bara måste klippa bort den innan den täckt in allt i sin närhet. Den kommer tillbaka och då är framfarten inte lika intensiv och välkommen tillbaka är den för jag tycker den är helt ljuvlig med sina ganska ljust rosa blommor. Har den som en slags underplantering till Papaver orientale 'Pizzicato'. Vallmon blommar över fort men underbart är ju kort sägs det.








Det ser fläckvis lite kalt ut i rabatterna nu när jag klippt bort en massa nävor men de är nog snart gröna igen. Kommer inget regn blir det att fortsätta med slangen.
Av aklejorna är det bara McKana’s Giant och Aquilegia fragrans som fortfarande blommar. Solen och värmen gjorde att de blommade över snabbt i år.

Paeonia lactiflora 'Brazzaville', Geranium magnificum, Alchemilla mollis och Gillenia trifoliata blommar just nu och är så fina tillsammans tycker jag.












Daggkåpa är fint till det mesta, även helt för sig själv. Varför den fått namnet daggkåpa kan man undra? Då är engelskans Dew-Cup ( daggskål) mer passande. Vet att många tycker den fröar och breder ut sig men klipper man av blommorna innan de släpper sina frön så är den lätthanterad. Breder ut sig gör den ju men det som man inte vill ha kvar av plantan är lätt att gräva bort. Härligt limegrön är den och passar till det mesta gör den, tycker jag.
Daggkåpans lovsång låter det som och det är det också…..
Vill man inte ha jättedaggkåpan finns den lilla söta Alchemilla conjuncta med sina ’silverkantade’ blad. Den blir max 12cm hög. Alchemilla erythropoda, rödskaftig daggkåpa, blir heller inte så hög och stor. Max 15cm. Egentligen behöver man inte ha någon alls… men fina är de….tycker jag.

En tidig morgon på Orust

Eftermiddagarna tillbringar jag med vattenslangen i högsta hugg men lite annat händer också….


Tog färjan redan kl 5.10 på morgonen och ca halv sex var vi på plats för att lyssna efter göken och äta tidig frukost.

Lite småkyligt där solen inte kom åt att värma. Hade baddräkt med men den kom inte till användning. Göken hörde vi och kaffet smakade verkligen gott.
Nu får bilderna berätta…