lördag 18 augusti 2018

Just nu.


Idag klippte jag gräset för första gången sedan slutet av juni men rabatterna är inte rensade sedan Tusen Trädgårdar, bara lite försiktigt putsade. Hela juli och delar av augusti har det mest handlat om vattning när det gäller trädgården. Nog är det lite lustigt att vi, i alla fall jag, nästan bara minns och lättast ser sådant som behöver göras, nuet är så lätt att glömma bort.

Men de skira italienska klematisen blommar så fint just nu


och floxen, både de jag inte är särskilt förtjust i 


och de så som Phlox 'Natural Feelings' som jag skulle kunna tänka mig ha på många fler platser i trädgården. 


Flera av rosorna remonterar och kommer med nya blommor och de är alla helt ljuvliga. Den här har jag köpt som 'Dark Lady'.

För länge, länge, sedan fanns vare sig austinrosorna, de italienska klematisen eller många av de där fina floxen som jag idag njuter av.
Då från mitten av 1700-talet och till slutet av 1800-talet var det plantjägarnas och upptäcktsresenärernas storhetstid. Det mesta av dåtidens insatser går oss idag snabbt förbi men ibland dyker det upp ett kolorerat kopparstick på en auktion eller loppis. 


En påminnelse om tider som varit och som absolut inte kommer tillbaka. En påminnelse som jag mer än gärna hänger upp på väggen.

Detsamma gäller växterna i trädgården. Ibland påminns man. 


Här blommar nu Codonopsis grey-wilsonii. Finast av alla klätterklockor, tycker jag. Den har slingrande tunna stjälkar och grågröna smala blad. Stora lavendelblå öppet klockformade blommor med en rödlila ring i centrum. Den behöver stöd, gärna av buskar eller kvistar och enligt en del odlare vintertäckning för fukt, men det får den inte här.

I juni råkade jag gräva av den smala stjälken som letat sig upp under lönnen och därför är det extra roligt att klätterklockan orkat komma igen och precis som tidigare år, lägga sina blommor som en blåblommande filt över lönnens flikiga blad. 


Fler trädgårdsbloggar hittar du här, TrädgårdsFägring.

Trevlig helg till er alla!

fredag 10 augusti 2018

Att jag aldrig lär mig och snart är det försent.


Vårblomningen i trädgården är intensiv och jag som älskar aklejor tror en kort period i maj att jag har plats för hur många som helst 


och nu när hösten närmar sig är därför den stora rabatten mot väster full av aklejablad och inte mycket annat, med viss reservation.
Det är inte bara aklejor jag tycker om utan också kärleksört och den skulle jag just nu under första halvan av augusti vilja ha fler plantor av. Gärna stora som stod där och lyste med både vacker mörk bladfärg och fina blommor bland allt det gröna. 



Den här heter Hylotelephium 'Crazy Ruffles' och bladen blir mörka om den står soligt.
Beroende på sort blommar kärleksörten med framför allt röda, rosa och vita blommor från juli till november och är värdväxt för fjärilar, bl.a. apollofjärilens larver under sensommaren.


Under åren som gått har jag när jag stött på en kärleksört jag aldrig tidigare vare sig odlat eller sett, köpt och planterat den här i trädgården. Några tackade för sig och gav upp redan andra året medan den här Hylotelephium telephium 'Sunkissed' fortfarande håller ut och kommer med både fina knoppar och ljusgula blommor.


Här har de plantor jag har en tendens att bara lägga sig. Nu har jag lärt mig att näringsrik jord ger rangliga plantor och det är sådana där övergödslade och ostyriga som växer här i vår trädgård, men det skall bli ändring på det, ingen gödsel till kärleksörten nästa år.
De mörkbladiga sorterna är så fina tillsammans med växter som har silverfärgade blad som t.ex stenkyndel. Den på bilden ovan heter Hylotelephium 'Jose Aubergine'.

Eftersom jag nästan alltid, men inte i år, missar att köpa höstblommande perenner på våren har jag nu tagit det säkra för det osäkra och pockat klena skott från de olika kärleksörtsplantorna som vi har i trädgården och satt dem i en vas i köksfönstret.


Kärleksört är väldigt hållbar i buketter och det bildas lätt rötter på stjälkarna om de får stå kvar länge i vasen. Hoppas nu de här smala skotten rotar sig och kan planteras ut i trädgården innan tjälen är här igen.
I våras besökte vi, ett gäng med trädgårdsamatörer från Bohuslän-Dalslandskretsen, England och avslutade med Beth Chattos plantskola och trädgård. Med hem från det trädgårdsbesöket, ja hela resan, fanns bara två olika kärleksörtsplantor. 


En av dem är, Hylotelephium telephium 'Bronco' som jag har planterat i en kruka. Bladen är inte särskilt vackra nu men blommorna och knopparna väger upp. Skall bli spännande att se hur det är med härdigheten. Kommer att förvara krukan ute hela vintern men ge den regnskydd.


Den andra heter Hylotelephium telephium 'Strawberries and Cream'. Den är stadig och har härliga blommor i rosa och vitt och verkar betydligt mer robust än Hylotelephium 'Bronco'.
Att kärleksört trivs bra i kruka är min erfarenhet. 


Den här mörkbladiga kärleksörten köpte jag på Kniva Trädgård för ganska så många år sedan och fortfarande frodas och blommar den fint i krukan som står ute i regn och rusk året runt men den vill ha mycket ljus för annars blir bladen gröna.


Tror den heter Hylotelephium 'Bertram Andersson'. Den är en låg sort, ca 20 cm hög, med riktigt mörka blad, purpur som drar mot svart. Blomklasarna i vinrött är ganska glesa.


Vitsipporna, blåsipporna och en massa andra växter har sina egna tider och nu i augusti börjar kärleksörtstiden. Nästa år i augusti hoppas jag ha många fler kärleksörtsplantor som då blommar för fullt.

Fler blogginlägg när det gäller trädgård hittar du här.

Trevlig helg! 

måndag 6 augusti 2018

Jätteeternell, Helichrysum bracteatum,


har länge blommat i grönsakslandet.


Tredje eller är det kanske den fjärde buketten som är plockad och står på köksbordet.


Det prasslar som av papper när man rör vid blommorna och fina är de. Gissar att de kommer att stå länge även i vas.
Att använda jätteeternell som snittblomma fick jag tips om på årets trädgårdsmässa, Nordiska Trädgårdar i Älvsjö.
Fortsatt fin augusti!

söndag 5 augusti 2018

Den här sommaren


påminner om sommaren 1959. Många bad, riktigt varma dagar, härliga kvällar och inget regn.




Först i september det året fick vi regn. Det var getingsommaren då jag fick åka till provinsialläkaren i Surte för att få en spruta efter att fått 24 stick av jordgetingar. Fortfarande har jag ärr kvar på ena underbenet som minne. Det var sommaren, min idealsommar, då Anne-Christine och jag varje dag cyklade till Vimmersjön i Nödinge för att bada. Hennes cykel var röd och det var hennes baddräkt också. Min cykel var blå och blå var min baddräkt. Vi låg på tvåfärgade luftmadrasser med en blå och en röd sida vid vattenbrynet. Själv hade jag oftast rabarbersaft och mandelkubb med som matsäck. Mandelkubben var väl ganska ok men rabarbersaften tyckte jag inte om. Det är först nu som mer än vuxen som jag börjat uppskatta den.



Har ibland i sommar suttit i skuggan under körsbärsträdet när det varit som varmast, stickat och lyssnat på några av sommarpratarna och en av dem som jag tyckte hade mycket tänkvärt och viktigt att säga var David Eberhard, psykiatriker, författare, 51 år.
”Hur mycket av det vi är oroliga över idag beror på att alla andra är oroliga över samma saker? Hur mycket av det vi kräver, våra rättigheter som vi värnar om, beror på vad alla andra kräver av samhället och sina medmänniskor? Hur mycket av det lidande vi känner beror egentligen på att kulturen låter oss känna efter?”
”För att återinjicera Sverige med en känsla av mening så kanske vi måste ställa helt andra frågor till oss själva och varandra om hur vi ska leva tillsammans. Om alla vi invånare bara söker strategier för att skydda oss från allt, allt som är obehagligt och svårt, så riskerar vi att missa meningen med livet. I ett land där alla bara vill leva så länge som möjligt - och så smärtfritt som möjligt – så riskerar vi att missa att verkligen leva.”' Taget från SR.

Samhället måste sluta att curla oss. Det är dags att vi, var och en, tar ansvar för våra liv, tycker jag. Egenansvaret är helt bortglömt eller förhoppningsvis bara lagt i malpåse. 

Inte mycket om trädgård i detta inlägg men jag känner mig så trött på alla som bara skyller ifrån sig och journalisternas tjat och upprepningar i det oändliga om händelser som inträffat att jag nästan helt slutat lyssna både på nyheterna i radio och på tv. 

Har gjort om detta inlägget lite, bl.a tagit bort en del bilder som jag när jag tänkt efter inte vill ha liggande här på bloggen.


Fortfarande har vi nästan 30 sommardagar kvar, dagar att glädjas åt, njuta av och ta tillvara! 
Ha det gott! Hoppas ni kommer att få regn de närmaste dagarna och sedan återigen får njuta av både sol och värme.


Kamp om kålen.


Täckte i våras precis som förra året kålplantorna med nätgardinen Lill från IKEA. 


Att gardinen blivit skör efter en säsongs användning var jag inte beredd på och ignorerade de små hålen som dök upp när vi i maj lade den över de små plantorna. 


Hål som bara blev större och större och till slut tillräckligt stora för att alla kålälskande flygfän som finns kunde ta sig in under väven (gardinen) och föröka sig.
I förra veckan tog vi bort den halvtrasiga gardinen eftersom den inte gjorde nytta längre och när vi gjorde det flaxades och krälades det för fullt bland bladen. 


När jag efter tre dagar skördade det som fanns kvar att skörda hittade jag inga larver utan bara en enda gul äggsamling. Att det är lite maskhål i kålen tycker jag inte gör något.
Småfåglarna hade på dessa tre dagar fått sig ett riktigt skrovmål. Hoppas de fortsätter sitt idoga arbete så jag slipper larver som konkurrerar om det jag gärna behåller för mig själv.

Lärodikt den första juni
Var glad min själ åt vad du har,
nu har du hundra sommardar,
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar,
då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.
Ge noga akt på var du står,
imorgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får,
är hundra sommardar per år,
imorgon är den andra.
(Kajenn)

Fortsatt skön sommar! Lite svårt att förstå att vi fortfarande har minst 30 sommardagar kvar när vi haft sommar sedan början av maj.

lördag 4 augusti 2018

Nästan bara häcksax som gäller.


Igår när vi kom till landet efter en dryg veckas frånvaro fick jag ta fram häcksaxen. Ringblom, reseda och kryddtagetes hade tagit för sig på andra växters bekostnad och 


kornvallmon tog absolut ingen som helst hänsyn till purjolöken. 



Nu är både jättevallmo (sparat fina frökapslar) 

och kornvallmo bortrensade och ringblom och reseda nerklippta. Hoppas de två sistnämnda kommer tillbaka. Har både gödslat och vattnat för att ge dem ork till ny blomning. 


Den ynkliga purjolöken får nu när kornvallmon är borta både mer ljus och mer livsrum så kanske det kan bli något av den.


Att sommartid när vi är på landet kunna hämta den egenodlade lunchen eller middagsmaten är både roligt och spännande. Man vet inte i förväg vad som kommer att serveras vare sig till lunch eller middag. Det är tillgången i grönsakslandet som bestämmer.
Att odla grönsaker blir bara roligare och roligare. I alla fall om man som jag har möjlighet att vattna en sådan här torr sommar, men det har ju inte alla, tyvärr.

Fortsatt härlig sommar trots vattenbristen!



torsdag 2 augusti 2018

Perenner, träd och en och annan sommarblomma är det jag har i krukorna ute just nu.


Fast jag både under höst och vår lovat mig själv att minska ner ytterligare på det där med krukor i trädgården är det ett löfte som är svårt att infria. Om det beror på att jag är förtjust i själva krukorna och ser dem som ett 'pynt' i trädgården, om det är växterna som står i dem eller en kombination av båda som jag har svårt att skiljas från vet jag ännu inte riktigt. Men en trädgård utan krukodlat har jag svårt att tänka mig.



I de flesta trädgårdskrukorna här i trädgården står härdiga perenner av olika slag så som hostor och kärleksört. Båda är tåliga och klarar sig ute i krukorna året runt. För att få lite höjd har jag också krukplanterat träd. 



Knölalen från Berit i Piteå, Alnus incana f. gibberosa 'Muhkura', en småbladig syren ympad på stam, Syringa meyeri 'Palibin', en frösådd rönn som jag inte har kvar namnet på och en relativt nyinköpt lönn 



Acer palmatum 'Ariadne', som skall få ersätta förra årets lönninköp, Acer palmatum 'Shindeshojo', som jag köpte i augusti förra året när vi besökte Ulriksdals trädgård i Kivik, men den gav upp livhanken under vårvintern. Hoppas nu att denna nya som planterades i större kruka redan i mitten på juni skall hinna rota sig bra och klara vintern bättre än den från Ulriksdal som förra året omplanterades först i mitten av augusti.
Bland de krukodlade hostorna vi har i trädgården är 



'Phantom', 



'Fog Light', 



'Dean's Dream', 



'Elvis Lives' 



och 'Totally Twisted' favoriterna 



men även 'Coconut Custard' och 



'Frisien Pride' är fina som krukodlade. Alla har de här hos oss klarat åtskilliga vintrar i kruka i en ouppvärmd bänk med bara regnskydd under vintern eller stående på samma plats året runt om de är stora och de blir bara finare med åren.

Det samma  gäller kärleksörten. Den blir också bara finare och finare både på friland och i kruka. 



Den här kärleksörten heter Sedum telephium'Bronco' och är en av de två vi hade med hem i bagaget från Beth Chattos plantskola i våras. Hur den kommer att klara sig i krukan under hösten i både regn och rusk återstår att se, men just  nu är den fin.



Pelargonium australe, 



några olika tagetes 



och en gulvit kosmos är sommarblommor som fyller ut bland allt bladgrönt. Vi har fler gulblommande växter i år än någonsin tidigare och jag som absolut inte tycker om gult...

Fler trädgårdsbloggar kan du läsa om du tittar in till Trädgårdsfägring.

Fortsatt skön sommar!

måndag 23 juli 2018

En snabbtur till Skåne och Småland.

Tidigt i lördags åkte vi och hann med en och annan loppis innan vi när kvällen kom checkade in på gästgiveriet där vi skulle tillbringa natten. Där åt vi äggakaka med fläsk och rårörda lingon för första gången, 


gott och mer än mättande, innan vi begav oss till Degeberga antik och samlarmarknad. 
Att komma till marknaden redan under lördagskvällen är själva marknadens höjdpunkt tycker jag. Då har många säljare packat upp de flesta av sina varor och man kan i lugn och ro strosa runt, njuta av allt fint och ha tid till att prata.
Numera blir det mest att bara titta men ett och annat är fortfarande svårt att motstå. 



Den här gången var det den stora,146 x 285 cm, handvävda ylleduken vi såg när vi under kvällen gick runt. Den är vävd i tvåtrådigt ullgarn och om jag tror rätt är vävsätten dukagång och rölakan. 
En duk jag föll för och ville ha med hem och hem kom den. Nu har jag hunnit prova den på vårt bord och den passar perfekt. Det blir en duk att njuta av under vinterhalvåren så länge jag lever.

Att bo på ett gästis nära marknaden har sina fördelar. Vi går upp vid 05.00 tiden på söndagsmorgonen och är på marknaden strax före 06.00. Vid niotiden är vi klara och då åker vi tillbaka till vårt gästis, äter frukost och checkar ut.


I går åkte vi sedan mot Värnamo. Genom goda vänner visste vi att det där på Vandalorum finns en utställning om Signe Persson Melin och den ville jag mer än gärna se när vi ändå var åt det hållet.


SPMs design har jag  tyckt om i nästan hela mitt vuxna liv.




Hennes inledande ord till den här utställningen tycker jag vi i större utsträckning skall ta mer fasta på än vad vi gör om vi vill ha en hållbar lösning för vår miljö.


'Tingen måste ha en utstrålning!
Många prylar i våra hem kasseras för att de känns omoderna, inte för att de förlorat sin funktion.
För att ett föremål skall tåla att tittas på år ut och år in, krävs en utstrålning som ständigt utmanar ögat, en form vi aldrig känner oss färdiga med och ett uttryck vi inte tröttnar på. Med andra ord behöver föremålet en estetisk hållbarhet.'
1985 utnämndes Signe Persson Melin till professor i keramik och  glasformgivning och hon har hela livet haft ett konsekvent formspråk.



Idag på utställningen i Vandalorum fick jag för första gången se en eternit-kruka. En sådan hade jag gärna hittat på antikmarknaden i Degeberga i söndags.


Fortsatt härlig sommar, med lite regn!