söndag 18 oktober 2020

Vintern närmar sig med stormsteg

vare sig man vill eller inte. 

Själv tycker jag om att nu kunna lägga det där med odling och trädgård åt sidan ett tag. Lika roligt som det är att se de första snödropparna dyka upp i rabatterna i slutet av året och sedan i februari så årets första fröer, lika skönt är det att nu slippa vattna krukor, skörda och ta vara på ätbart.

Vaxklockan häger tung och svart efter de senaste nätternas minusgrader men 

höstkrokusen dyker dagligen upp med nya blålila blommor.

Nävan'Rozanne' blommar, trots minusgraderna, fortfarande ihärdigt och det gör 

pelargonen P. australe också.

Här har grönsakslandet förberetts inför vintern. 

Allt organiskt avfall har grävts ner. Komposterna är tömda och det innehållet har gävts ner det också.

En del grönsaker står kvar, 

så som kål, 

purjolök och rödbetor, men det mesta är skördat. 

I dag grävde jag upp de sista, stora, stora  palsternackorna.

Jordgubbsplantorna 'Polka', plantor som länge stått på önskelistan och som vi fick av goda vänner i slutet av sommaren, planterades på friland idag. Och idag hamnade också vitlöksklyftorna i jorden.

Under sensommaren tog jag sticklingar av rosmarinen vi har i kruka. Såg idag att de rotat sig så därför passade jag på att gräva ner dem i grönsakslandet och täcka med ett tjockt lager löv. 


Hoppas, hoppas, nu bara att de klarar både kylan och mörkret under den där lövhögen.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt skön höst!

fredag 9 oktober 2020

Poesi och snödroppar

eller är kanske snödroppar = poesi?

Tack vare Dan Abelin fick jag i kväll lära mig att Louise Glück, årets nobelpristagare i litteratur, skrivit en dikt med titeln Snödroppar, dessa vårens förstlingar.

Sowdrops av Louise Glück

Lyssna på svenska 

Snödroppar, ett måste ;-), så passa på att plantera många!

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt trevlig helg!

måndag 5 oktober 2020

Oktober i trädgården

eller trädgårdarna om jag räknar in köksträdgården på landet. I lördags plockade jag nog både den sista luktärtsbuketten och de sista zinniorna i grönsakslandet men ringblommorna blommar fortfarande och har många knoppar


och det har också bronsfänkålen 


så om vädret fortsätter vara varmt kan det nog bli fler buketter till köksbordet.



Kålen har klarat fjärilsangreppen riktigt bra, inte minst svartkålen som vi nu har till både paj och soppa, men också brysselkålen och den portugisiska storbladiga kålen. Störbönorna fortsätter ge skörd.


Purjolöken, inte riktigt alla men väldigt många, har blommat i år men varför vet jag inte. Kan det bero på den kalla juli? 
De sista morötterna är skördade och det mesta av salladen också. 

I dagarna tre har vi också klippt och sågat här hemma i trädgården. Pimpernötsträdet, Staphylea trifoliata, är nu helt borta, det tog för mycket kraft från rabatten, ja själva jorden, så en del lökväxter och perenner hade nästan gett upp helt men det tog också kvällssolen från vår uteplats och den är viktig, den där kvällssolen i vår lilla trädgård. Då när inte vare sig parasoller eller skuggande träd längre behövs är solen mer än önskvärd. 

Borta är också resterna av päronträdet, det hade varit dött i många år men fungerat fint som stöd för ljusslingan och min kopparfjäril, borta är också halva silverpäronet, som under flera år tyvärr fått växa fritt och verkligen gjort det. Klarar det den hårda behandling det nu fått skall jag verkligen hålla efter det. 


Äppelträden är klippta, nästan lika hårt som vi brukar för vi har dem framförallt som parasoller. 


Ingrid Marie trädet är sjukt av grentorka och trädet vi en gång köpte som Gyllenkrok Astrakan är något helt annat och äpplena är inte ens goda, men ändå är de där träden fortfarande fina.

Att en varm sommardag få härlig skugga av astrakanträdet eller kunna hänga saker jag tycker om i det där sjuka Ingrid Marieträdet är värt mycket det också och dessutom ger de höjd, ett tak, åt trädgården. Inga träd vi sågar ner i första taget, kanske aldrig, men de skymmer ju inte heller kvällssolen.

2006 när jag var på mitt första TA-riksmöte föll jag för Cotoneaster veitchii på söndagens växtmarkand, 


varför vet jag egentligen inte men så här i efterhand berodde det nog på säljarens rekommendation. 
Köpte den och Cornus alternifolia 'Variegata' 

av Kenneth Lorenzon. Just Cotoneaster veitchii har nu så vackra, stora, mörkröda bär. Här håller jag de två buskarna jag har (gjort en egen sticklingsförökning) väldigt kort. Klipper in alla långa nyskott, egentligen bara för att jag inte har plats att låta dem bre ut sig. Skott som lätt rotar sig om den där förökningslusten infinner sig.

Det är först nu eller nästan i alla fall, efter många, många, trädgårdsår som jag förstår hur viktig den där höstfägringen i trädgården är(om man nu tycker om det där med trädgård) och till den bidrar både tidlösor som t.ex  


Colchicum autumnale 'Album', 


pärlbusken Callicarpa bodinieri var. giraldii 'Profusion' men också olika sorters benved. Här är det Euonymus oxyphyllus, Bollbenved, som precis slagit ut sina frukter men bladens begynnande höstfärg är redan nu vacker den också.



Visst är det härligt det där med trädgård oavsett årstid men ibland, bara ibland, hade det varit skönt men en liten trädgårdstomte, tycker jag.

Länkar till TrädgårdsFäring och önskar
fortsatt fin höstvecka!

fredag 25 september 2020

Krukoman

har jag varit nästan hela mitt vuxna liv och jag tycker ofta mer om blomkrukorna än om växterna som jag har i dem. Inte minst gamla fina krukor från Bo-Fajans,Gabriel, Gefle, Gustavsberg, Laholm, Nittsjö, Rörstrand, 

Upsala Ekeby och Örebro Fajans men också de gamla terrakottakrukorna från olika tegelbruk här i Sverige. Att de har någon nagg eller lagning gör mig inget för de har en form och en patina som nu nästan inte kan köpas om man inte har tur och hittar dem i en antikaffär eller loppis. 


Jag skriver bara nästan för Gränsfors finns kvar och där trodde jag det fortfarande tillverkades terrakottakrukor, svensktillverkade hållbara krukor, med det tycker jag inte framgår av deras hemsida när jag gjorde ett besök nu i kväll, men jag kan ha fel. När jag skriver hållbara menar jag att de krukor jag har från Gränsfors klarat vintrarna ute utan att gå sönder, men då står de torrt, skyddade från regn.

Har på senare tid förstått att jag inte är ensam om att älska gamla blomkrukor, terrakottakrukor. Under vår Skåneresa för några veckor sedan hittade jag många bevis och det gjorde mig nästan varm om hjärtat.

På en bänk vid Wanås Slott stod små ekplantor planterade i terrakottakrukor, 

kanske frösådder från den stora Snapphaneeken i närheten.

Hos Karl Fredrik på Eklaholm såg vi många, många..


Önskar att fler såg det vackra i dessa gamla krukor, som ofta har en fin patina, som något man vill omge sig med och inte som något skräp att köra till tippen för att sedan besöka en trädgårdshandel för att köpa nya från t.ex Asien. Inte på grund av dessa coronatider och för att vara pk utan för att de är så himla fina.

Obs! Detta är ju bara vad jag tycker...

Länkar till TrädgårdsFägring.

Trevlig Helg!

tisdag 22 september 2020

Min favoritpelargon

är Pelargonium australe, en art som växer vilt i Australien. Den har ganska små mörkgröna blad med violett baksida som doftar mycket när man rör vid dem. En frisk doft av grönska och tidig vår, tycker jag. 

Blommorna som är små och vita eller rosa kommer på långa stjälkar. Den jag har här har blommat hela sommaren med vita blommor. Om det beror på hönsgödseln den fick i botten på krukan tidigt i våras när jag planterade om den vet jag inte, men blommat har den gjort och fortfarande gör trots att den varit lite styvmoderligt behandlad. 

Har inte klippt bort ett enda visset blad eller blomma, bara vattnat när jag varit hemma. Nu tycker jag de där halvvissna bladen gör sig bra mot allt annat som börjar bli brunt och torrt i trädgården.

Har fyra plantor av den som kommer att hamna på komposten om ingen vill ha dem. Hör av dig om du är intresserad. Krukan de står i får du inte men väl plantan.

Har också en stor P. laxum som kommer att gå samma väg. Vill du ha en sådan så är den din men krukan ingår inte.

PS!  Nu har de alla fått ett nytt hem.

måndag 21 september 2020

Vill inte

men vad hjälper det.

Hösten är ju här i alla fall. Kalla dimmiga mornar, soliga och varma dagar,


ibland lite regn, fina cykelturer, givande svamprundor, 


sköna promenader med hunden Greta och hennes matte och njutbara stunder i både grönsaksland 


och trädgården här hemma. Egentligen, om jag bara tänker efter, är hösten riktigt härlig trots mörkret som bara kommer tidigare och tidigare.


Så fina tomater som i år, odlade på friland i vårt grönsaksland, har vi aldrig fått tidigare och fortfarande finns halvmogna att skörda. Väl inomhus i värmen mognar de snabbt.


Egentligen är jag mest förtjust i blåblommande växter under hösten. De blå blommorna passar så fint tillsammans med allt brunfärgat men här i trädgården är det nu framför allt rosalila färger på det som blommar. Inte fel det heller för kombinationen av lila, brunt och rött är svårt att tävla mot.


Rosablommande klätterstormhatt.

Vajande gräs och vackert höstfärgade löv.



Prydnadspumpor och prydnadsäpplen, en fin kombination.



Tidlösornas tid är nu och fina är de också.


Nävan 'Rosanne' en långblommare som fortfarande blommar rikligt och dess blommor passar alltid in i trädgården oavsett om det är sommar eller höst.

När jag för många år sedan blev trädgårdsintresserad visste jag inget om vare sig buskar, träd, vacker höstfärg, fina frukter 


eller perenner som blommar tills frosten tar dem. Lite har jag under åren lärt mig men mycket återstår om nu bara lusten finns med.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin september!