torsdag 30 juni 2016

Tusen trädgårdar 2016

På söndag mellan 10.00 och 17.00 finns det många trädgårdar att besöka i vårt avlånga land. Vår trädgård är en av dem. Hjärtligt välkomna!






onsdag 29 juni 2016

Ambivalent eller möjligen bara osäker ...

Kan en Brunnera, en kaukasisk förgätmigej, ha svårt att bestämma sig för vem den egentligen är? Kanske kan det vara så? I alla fall är det lätt att misstänka det om man tar en närmare titt på bilderna jag tog på landet idag, eller hur?


































































Är detta en 'Jack Frost' eller en 'Langtrees'?


Visst verkar fröplantan vara en blandning av båda.


söndag 26 juni 2016

Ytterligare en växt som är frikostig

med sina fröer är stjärnflockan. 
Ibland är det säkert, även för mig, lätt att tro att det är den där frikostigheten som avgör om jag tycker om växten eller inte för nog är många av mina favoriter i trädgården väldigt generösa av sig när det gäller just fröer.
Astrantian, stjärnflockan, är skir och försiktig i sin framtoning men så vacker, tycker jag och det verkar jag inte vara ensam om.











































Detta är en fröplanta från Astrantia major ‘Madeleine’ som får riktigt stora grönvita blommor.












































































Astrantia 'Hidcote Shaggy hybrid' har också riktigt stora blommor men de skiftar i rosa. Har visat den tidigare men gör det igen, för den är finfin.







































Astrantia major 'George's Form' hette den här med rosa blommor när jag köpte den på Wisley för fem år sedan. Inte dum den heller och nog passar den fint till den namnlösa krolliljan.

Stjärnflockorna är mycket lätta att odla, de växer bra både i sol och halvskugga och trivs nästan överallt. Fröna måste sås genast för de förlorar snabbt sin grobarhet. Vill man inte ha en massa fröplantor är blomstjälkarna lätta att bryta av och man tjänar både tid och kraft på att göra det:-))

fredag 24 juni 2016

Ja, det där med växtnamn....

Oftast, men inte alltid, kommer jag ihåg vad växterna jag planerat i trädgården heter men under helgen som gick när det kom fyra bussar med trädgårdsamatörer gjorde jag inte det.

Av trädgårdens alla hostor var det två som många fastnade för. Båda är de storvuxna och båda går de i den gulgröna färgskalan. 








































Den längs gången till växthuset kom jag ihåg namnet på, 'First Love' men namnet på den under narrbusken hade helt försvunnit ur minnet.







































Men nu vet jag, den namnlösa hostan heter 'Hollywood Lights'.

Glad Midsommar!

onsdag 22 juni 2016

Mer än självsäkert och utan någon som helst tanke på omgivningen,

tar jättedaggkåpan, Alchemilla mollis, plats i trädgården. Lite underligt kan jag tycka ibland för nog är de gulgröna små blommorna väldigt oansenliga. Det verkar nästan som om växten känner på sig att den på grund av det harmonierar och passar tillsammans med nästan allt annat i trädgården och därför skaffar sig lite divalater. 









































Den inte bara växer till snabbt utan frösår sig rikligt och enligt Christopher Lloyd har fröplantorna förmågan att placera sig på precis rätt ställen, platser där det är besvärligt att själv plantera dem.

1999 valdes den av Perennagruppen till årets perenn. Ursprungligen kommer den från Karpaterna–Kaukasus och är mycket långlivad där den trivs. 'Det blir kanske inte kärlek vid första ögonkastet, när man ser jättedaggkåpa som liten planta i plantskolan. Den tillhör inte de allra pråligaste av trädgårdens växter, men är avgjort en av de mest användbara och pålitliga. Ger man den bara en chans, inser man snart dess verkliga värde och jättedaggkåpa blir så småningom en trofast vän, man inte vill vara förutan.' (Perennagruppens motivering)







































I trädgården hos oss finns inte bara Alchemilla mollis utan också Alchemilla erythropoda, den rödskaftiga daggkåpan som vare sig breder ut sig lika mycket som jättedaggkåpan, blir lika hög eller frösår sig lika rikligt







































och som jag tror Alchemilla alpina, fjällkåpan men det kan också vara Alchemilla conjuncta, alpkåpan för enligt etiketterna finns båda i trädgården sedan mer än tio år tillbaka.  Efter helgens besök av kunniga trädgårdsamatörer är det numera väldigt lätt att börja ifrågasätta namnen som stod på etiketterna när växterna köptes.

Vacker är den lilla låga kåpan med sina silvriga bladkanter och bladundersidor oavsett om namnet är alpina eller conjuncta och den klarar sig fint hela året som marktäckare i de stora krukorna jag har ute, men nog hade det varit roligt att veta det rätta namnet.

I boken Blomstervandringar skriver Harriet Hjort att daggkåpan är den jungfruligaste av örter. 'Dess droppar, som ligger som ett glittrande bräm i det nioflikiga bladets kanter och som en enda stor klar droppe i dess mitt, är inte dagg utan växtens egen fuktighet, som den dragit ur jord och luft och samlat som förråd i blad och stjälk'.

Även om jag är väldigt förtjust i daggkåporna så tar jag bort blomställningarna när de blommat över och ibland när jag varit sent ute med sekatören tar jag fram gasolbrännaren för att bli av med alla småplantor som placerar sig mellan skifferplattorna men Margery Fish hon lär ha sagt: 'Jag bryr mig inte om hur många självsådda plantor jag hittar i min trädgård, för de är alla välkomna.'

Trots att jag tycker mycket om den gulgröna färgen som jättedaggkåpans blommor har kan jag inte riktigt hålla med. 
Ibland kan det bli för mycket av det goda.

måndag 20 juni 2016

Det har varit en händelserik helg

som bara handlat om trädgård.
Trötta är vi efter långa dagar och sena kvällar men roligt har vi haft. Den största behållningen har, när vi nu ser tillbaka, varit alla glada och positiva människor vi fått möta.
En stor ros till alla er. En 'Charles Austin'.































I lördags när vi hade besökare här fick jag några 'nya' växter i trädgården. Trädgårdsamatörer är kunnigt folk. Hostan jag köpt som 'Praying Hands' fick nytt namn. Nu heter den 'Hands Up'.


Enligt Karel Capek i boken Ett år i min trädgård har vi trädgårdsodlare en svaghet för namn. 'En blomma utan namn är, för att tala med Platon, en blomma utan metafysisk idé; den har, kort sagt, icke denna riktiga, fullgiltiga realitet. En namnlös blomma är ett ogräs. En blomma med latinskt namn är liksom upphöjd till en viss fackvärdighet. Växer det upp en brännässla på en av edra rabatter, så förser ni den bara med namnsticka: Urtica dioica, och börjar strax respektera den.' 

Det är kanske så vi skall göra istället för att ligga på knä eller gå med rumpan i vädret och rensa ogräs?



torsdag 16 juni 2016

Här har vi härjat runt i flera veckor.

Helgen som kommer anordnar Bohuslän-Dalslandskretsen inom STA Riksmötet 2016 och vi skall vara med och visa vår lilla trädgård.







































In i det sista har vi hållit på ute och ibland har det allt hänt att vi frågat oss varför, men trots allt, roligt har det varit. 

Önskar just nu att jag kunde komma ihåg vad det är som fångar min uppmärksamhet när jag själv gör trädgårdsbesök. Det jag kommer på är själva känslan jag får när jag stiger in i en trädgård jag aldrig besökt tidigare men också växtvalet. Det är fortfarande spännande att stöta på nya växter även om den biten har mattats av under senare år och fått mindre betydelse, i alla fall lite mindre, för trädgården är fullplanterad.

Är det någon av alla dem som kommer på besök som kommer att se att det mesta ogräset är borta mellan stenplattorna i gångarna, att buxbomsklot och ligusterhäck är nyklippta, att päronträdet, det där som bara har den svängda grenen kvar, inte har några långa årsskott, att skenkamelian fått torra brunkantade blad i torkan, att en del av pelargonerna i växthuset är planterade i gamla Ekebykrukor, att altangolvet och piprankans spalje är lagade eller att det fortfarande finns lite ogräs kvar här och där i rabatterna?

Till och med garageporten har under veckan som gått blivit lagad. Den som maken, när han backade med kärran lastad med långa järn till sonens altanräcke, lyckades göra hål på. Ett hål som gick rätt igenom. Hade vi inte fått vara med och visa vår trädgård hade säkert inte garageporten blivit varken lagad eller nymålad.

Hjärtligt välkomna alla ni som kommer hit med bussarna under den kommande helgen!