En fröjd för ögat...

Obs! Detta inlägg har inget med trädgård att göra men blommor finns med :-)

Varför är jag förtjust i textilier? Det har jag ofta frågat mig och undrat över.

Sedan länge, länge, har jag varit fascinerad av det mesta i textilväg men varför vet jag fortfarande inte. 

Tycker om både tyckt, 

handvävt, 

och handbroderat 

men just de handvävda textilierna i linne uppskattar jag nog mest, kanske p g a att de inte bara är vackra utan också lättskötta. Efter en försiktig tvätt utan centrifugering är det bara att mangla och sedan är duken eller löparen klar att läggas på bordet igen. 

Är den dessutom inte bara handvävd utan också en damast vävd med handspunnet lingarn och signerad blir det extra spännande och ett av skälen till att jag nästan tycker det är lika roligt med loppisar som med trädgård.

Att hitta en löpare vävd av Emma Wiberg som när jag var på loppis tillsammans med Anja för några år sedan eller en oanvänd damastduk

vävd 1947 av Systrarna Svensson i Hagestad på Holmens för ett tag sedan är som att vinna högsta vinsten på vilket lotteri som helst, i alla fall nästan.

Eller en som den här, som nu ligger på köksbordet på landet. Också ett loppisfynd jag är väldigt glad i och som jag gärna skulle vilja veta mer om. 

Kan det vara så att den är vävd till Selma Lagerlöf? Någon signering hittar jag inte.

För några månader sedan, när mitt barnbarn Märta var på besök och ville fortsätta på sin julklapps-sömnad, visade jag en duk min mormor broderat.

En riktig sommarduk tyckte Märta. - Den får du använda nu innan sommaren är slut!

- Nej, svarade jag, vill inte stå där och stryka den efter tvätten.

- Du kan väl mangla, tyckte Märta.

- Nej Märta, det går inte att mangla handbroderade dukar, svarade jag.

Inte vet hon som bara är 9 år att man inte kan mangla handbroderat. Broderiet blir fördärvat och spetsarna, om det finns några, går sönder.

- Då kan du väl ha den skrynklig, farmor? tyckte Märta.

- Nej, blev återigen mitt svar, en skrynklig duk kan man inte ha. Antingen får man vara utan duk eller lägga tid på att stryka den.

(Så tycker jag men det finns säkert någon som tycker något annat.)

Gillar man dukar är ylle ett bra material. 

En sådan vävnad kan tvättas försiktigt i maskin utan centrifugering och strax innan den är helt torr vikas ihop och då bli slät och fin. Varken mangling eller strykning behövs.

Förspilld kvinnokraft tycker många när det gäller både broderat och handvävt men för mig är mycket av det = känslan för det vackra, det stora kunnandet, vackrare vardagsvara och en fröjd för ögat. 

Något jag gärna lägger på borden, njuter av varje dag och som jag nu slår ett extra slag för. 

Vad vore livet utan den där fröjden vare sig det gäller ute eller inne?

Ha det gott i förhoppningsvis höstsol!