Stenkyndel...

Träffade för ganska så många, många, år sedan en kollega bland växterna på Kungälvs Garden Center. Hon var ute efter Clinopodium nepeta, tidigare Calamintha nepeta, för hennes planta hade dött under vintern och stenkyndel ville hon absolut inte vara utan i sin trädgård.

Troligen var det på grund av kollegan som även jag den gången köpte en planta. När jag i efterhand läste om den på nätet skulle den vara väldigt invasiv så mitt inköp hamnade i en bottenlös plasthink bland trädgårdsirisarna. Då tyckte jag stenkyndelns bladform och färg passade helt perfekt tillsammans  med irisarnas långa grågröna blad men numera tycker jag stenkyndel passar ihop med nästan allt.

Här hos oss förde den länge en tynande tillvaro i den där plasthinken med bortsågad botten. Ibland klippte jag bort alla stjälkar som blommat över för att slippa spontana frösådder men ibland hände det att jag glömde. Och ibland hände det att plantan bara gav upp och dog. Har numera blivit betydligt mer tillåtande än tidigare, tror jag i alla fall, för nu dyker det upp små plantor här och där, både i rabatten och mellan stenplattorna. Visst frösår den sig men plantorna är lätta att rensa bort och inte har rötterna vandrat iväg så den bottenlösa hinken är sedan länge borta.

Stenkyndel är flerårig och härstammar från Sydeuropa, Nordafrika och Mindre Asien och tycker om att växa varmt och väldränerat. Den har en frisk aromatisk doft som älskas av mig och blommorna drar massor av insekter så som bin och fjärilar.

Den kommer igång sent på våren. Ibland så sent att jag tror den dött under vintern. 

Enligt Kerstin Lundqvist i boken Nyttans växter kan stenkyndelbladen användas i sallader, svamprätter och till vilt men också till te.

Fler bloggar om trädgård hittar du på TrädgårdsFägring.

Fortsatt trevlig helg!