Tiden går fort, snart har halva februari gått,

körsbärskvistarna jag tagit in har börjat blomma 

och det har pärlhyacinterna också.

Det jag skriver om idag har nästan inget med trädgård att göra men väl själva livet. I snart en månads tid har vi, mina syskon och jag, röjt och delat upp mitt föräldrahem och det har fört många tankar med sig.

Länge trodde jag att livet var så gott som evigt men sedan några år tillbaka har det blivit ändligt och numera finns det egentligen inte heller vare sig behov eller plats för nya prylar eller växter till trädgården. En flaska gott vin, en mör köttbit eller en färsk lake och goda grönsaker räcker långt. Ändå har under den här månaden just det där med att ta tillvara och inte bara slänga ett långt gemensamt liv i en container känts viktigt.

Har så länge jag kan minnas älskat auktioner, loppisar, 'fina' saker och växter och det gör jag fortfarande men ett nytt ord, döstäda, har smugit sig i mitt liv. Någon minimalist är jag inte och kommer nog aldrig att bli men har försiktigt börjat träna på att skala bort både saker och växter jag inte längre är så förtjust i men svårt är det för man kan ju ändra sig.

Nu är det snart snödroppstider och jag gläds över allt som komma skall.

Ha det gott!