Trädgården bjuder på minnen

så fort jag bara sticker näsan utanför dörren.

Minnen från resor, släktingar, vänner och trädgårdsbesök.

Just nu står ett av minnena i fokus, ett inköp från växtmarknaden på mitt första riksmöte som var i Skåne 2006.

Veitchoxbär, Cotoneaster veitchii, som jag då köpte har jag under åren som gått hållit kort, väldigt kort, lite för kort kan jag tycka idag. Om det berott på platsbrist eller på dålig erfarenhet av de oxbär som vi planterade i början på 80-talet, vet jag inte men den fick länge föra en alltför tynande tillvaro och på sätt och vis gör den det fortfarande.

I många år har jag bundit upp den längs ett böjt järn och alla nya skott som stuckit ut har jag klippt av så blommat har den aldrig gjort.

För några år sedan grävde jag ner ett par av de avklippta skotten vid trappan till altanen och ett av dem tog sig. Numera klipps även det mycket men tydligen inte lika hårt för det får både blommor och vackra stora mörkröda bär. 

Det är de där härliga bären som nu i oktober gör att man både ser och tycker om det man ser.

Att hålla kort är inte det samma som att vara snål och ogin, bara bestämd, eller?