Lugnet i trädgården

nu i slutet av september är jag väldigt förtjust i. 

Det ger en känsla av frid och öppnar ögonen för det där lilla man måste titta extra noga efter för att upptäcka när det är mycket som blommar på en och samma gång. Då när alla trädgårdens växter står och skriker för full hals:

- Se på mig! eller - Titta vad fin jag är!

Under sensommaren eller den tidiga hösten både förenklar och minimerar trädgården sig själv, tycker jag och istället för att förta eller överglänsa lyfter den fram och ger plats åt både det som blommar och växer men även åt det som börjat vissna.

Det riktigt lyser om de nya skotten på klätterrosen 'James Galway'

och de sista knopparna på 'Dainty Bess'.

Tidlösorna passar färgmässigt helt perfekt in bland gräs och snigelätna blad som börjat bli gulbruna.

Colchicum autumnale 'Album'

Colchicum 'Waterlily'

Blodgräset Imperata cylindrica 'Red Baron' är intensivt rött och 

silveraxet Actaea simplex 'Brunette' doftar starkt, särskilt i skymningen.

Min intention och önskan är numera att minimera och måla med bredare penseldrag i trädgården och istället för många olika växter ha fler plantor av en och samma. Dagliljorna var lätta att ta bort, även en och annan hosta, iris och näva men sedan då? Det är inte sensommar eller höst året runt utan snart är det dags att själv fatta ytterligare beslut om vad som skall bort men att det kan vara så svårt att bestämma sig.

Till sist lite om höstens behag ur Ett år med min trädgård av Karel Capek.

'Jag skulle kunna skriva om höstens slösande färger, om beklämmande dimmor, om de dödas själar och om tecken på himmelen, om de sista astrarna och den lilla röda rosen, som ännu anstränger sig att gå i blom, eller om irrbloss i skymningen, doften från kyrkogårdens vaxljus, det torra lövet och andra stämningsfulla ting.'

Fortsatt skön förhöst!