En underbar plats mitt i skogen

strax väster om Jönköping. 
Tage Andersens Gunillaberg.

Redan första gången jag var där på besök, för sex år sedan, blev jag betagen, tagen och på något konstigt oförklarligt sätt helt uppfylld av allt vi fick se.

Den gången missade vi liljeblomningen för vi var där i början av juni men i tisdags, då både blommade och doftade liljorna.

Gunillaberg, en älsklig plats där allt från Mäster själv 

till djuren och minsta lilla prydnad eller blomma hör ihop. 

Vattenkaren till djuren, 

pratiafaten vid grusgången, Pratia pedunculata,

ljuskronan i orangeriet, 

fåglarna och keramikpäronen i de döda päronträden

 och himmelstrappan.

Hela Gunillaberg är en konstutställning. En utställning där de små, enkla och naturliga detaljerna lyfts fram genom allt det genomtänkt vackra, levande installationer i form av getter, kor, vietnamesiska buksvin och  

växter, både skulpurala och ibland lågmälda så som resedan i gjutjärnsurnan.

Känner mig minst lika tagen efter tisdagens besök som för sex år sedan. För mig är Gunillaberg en totalupplevelse som talar till alla mina sinnen.

Trevlig helg!