Kan det bli bättre?

I går kväll kom jag hem efter ett par dagar på landet. Där planterade jag ut de sista grönsaksplantorna, sådde fler fröer där plats fanns, gjorde det mesta av den eftersatta vårstädningen men njöt också av försommarblomningen. I år blommar rosenpionerna, Paeonia veitchii, som aldrig förr. Den lilla vallmon 

Papaver burseri, som får fröså sig så mycket den vill mellan stenplattorna var jag extra rädd om när jag sopade bort fjolårets alla eklöv. Mandarinrosen, Rosa moyesii, en önskeros jag planterat ett flertal gånger med dåligt resultat, 

visar nu äntligen livskraft och kommer med knoppar.

Rododendronen som var mina svärföräldrars stolthet tycker min man har en fantastisk blomning i år och jag rynkar lite på näsan och säger:

- Det finns rododendron med finare färg på blommorna.

Men vad spelar egentligen blomfärgen för roll? Dessa två rododendron planterades för mer än 60 år sedan och första gången min svärmor nändes klippa av några blommande kvistar var när vår äldste son slutade ettan.

Nu är de små träd som jag planterat liljekonvalj och sockblommor under och blomfärgen är riktigt fin om jag tittar noga.

Det första jag gör när jag kommer hem efter att varit borta ett tag är att gå en runda i trädgården innan jag går in. Just nu blommar aklejor, nävor och allium i en härlig blandning.  

Jag tycker inte om naken jord utan älskar när växterna täcker marken och väver in i varandra. Less is more gäller verkligen inte nu i den stora perennrabatten. Ju fler aklejor desto finare tycker jag.

Den där sista röda tulpanen som borde blommat över för länge sedan har jag svårt att ta bort. Den har varit med i trädgården i snart 40 år. Inte passar den in i färgskalan inte, men vem gör det efter 40 år?

Min tidigare kollega och arbetskamrat Irma Ivarsdotter (på facebook) förgyller alla mina dagar med en dikt men här kommer nu en från mig som beskriver mycket av vad jag känner inför temat i Blommig Fredag som den här veckan är 'Kan det bli bättre?' och fler bidrag hittar du här.

Vit väller lyckan

in i bröstet -

du står i ljus

och du är fjäril, du är barn

i detta nu -

ett träd med glada

sträckta armar,

en härlig blomma

öppen mot solen.

Och alla vägar ligger vita

nu, som för många år se´n.

Ragnar Jändel

Trevlig  helg!