Blommig Fredag igen och den här veckan

är temat - inte utan min. Ändrar självsvåldigt inte utan min till inte utan mina, för jag har inte bara en luktviol, Viola odorata, utan många.

Hur många är jag osäker på. De har en viss tendens till att försvinna för att efter ett tag dyka upp på en ny plats och hur många av förra vårvinterns inköp från England som överlever vintern i grönsakslandet, återstår att se. För någon vecka sedan såg jag att det fanns gott om gröna blad så några finns det i alla fall liv i.

Luktvioler är nästan livsnödvändiga både i trädgården och i krukor för att tidigt kunna 'sniffa' på våren, säger jag som kommande säsong inte skall ha några måsten, men vem kan ha en trädgård utan violer?

Vet att många inte håller med mig utan tycker luktviolerna är ogräs med stort O. I boken, Trädgårdens blommor berättar, från 1967 skriver Gösta Reuterswärd om just luktviolen och berättar att berusade människor under romartidens fester dränktes av violblommor när de fick dem i halsen och kvävdes. Enligt honom är också luktviolen ett ogräs men han skriver "Luktviolen, Viola odorata är ändå det enda verkligt välkomna ogräset i min trädgård. Ibland har violerna fått fäste i trappspringor, ibland bland rosorna, och ute på  min åker lyser det blått av dem och doften är underbar så fort solen skiner." Mer om hans tankar om Viola odorata hittar du i boken på sidorna 25-29.

"Av alla doftande blommor jag känner, kan ingen jämföras med den underbara violens parfym och skönhet." Ord från biskop Fortunatus. 

Den idealiska växtplatsen för luktvioler är full sol under tidig vår och halvskugga sommartid. Den passar perfekt som marktäckare under lövfällande buskar och häckar i söderläge.

Har man violen i kruka förlänger man blomningen om man kontinuerligt klipper bort alla vissna blommor.

Fler bidrag i Blommig Fredag hittar ni här.

Trevlig helg!