Nog är det höst alltid

men fortfarande finns det blommor i trädgården.

Höstkrokus, en och annan cyklamen

och ett par kärleksörter i kruka tillsammans med nävan, Geranium 'Rozanne' blommar för fullt just nu. Jag blir glad över varje blomma, varje färgklick som sticker fram bland allt gulbrunt och visset.

Tidigt i mitt trädgårdsliv förälskade jag mig i nävorna och fortfarande är jag väldigt förtjust i många av dem.  Geranium x cantabrigiense 'Biokovo' och 'St Ola' täcker jorden fint, blommar under försommaren, har en härlig bladdoft och vacker höstfärg. De tar för sig men är lätta att rensa bort. Det samma gäller Geranium macrorrhizum. Trivs den tar den plats. Den vitblommande 'White Ness', som jag föll för under ett trädgårdsbesök söder om Borås för några år sedan, har jag försökt få att trivas både här hemma och på landet men den vill inte bo hos oss, tyvärr.

Trivs gör däremot The Mourning Widow, Geranium phaeum, brunnävan. Så mycket att jag i god tid innan fröerna mognat klipper av blomställningarna för att slippa fler plantor. Men det gör jag  gärna för brunnävan är jag väldigt förtjust i. Brunnäva och brunnäva, den finns med blommor i många olika färger så som vitt, ljusrosa, lila, tegelrött och mörkbrunt som drar mot svart och den har vackra blad med många olika färgkombinationer. Blad som oftast, till skillnad från t.ex nätnävan Geranium renardii,  får vara ifred från larver.

Geranium pratense 'Summer Skies' som jag köpte från Blomstergården 2005 blev jag trött på i våras. Grävde upp plantan och krukade in den. Nu är den delad och återplanterad på andra ställen i rabatten. Den är underbar när den blommar men blir lite ostadig och behöver här hos oss stöttning. Det tillsammans med att blommorna blir fula (bruna) och inte ramlar av när de vissnar  var orsaken till uppgrävningen.

2005 var också året då jag för första gången träffade på Geranium 'Rozanne' eller som den hette på den tiden 'Jolly Bee'.

Har sedan dess hunnit gräva bort den, för att den tog för stor plats, inkräktade och nästlade sig in alldeles för mycket hos sina grannar, ett flertal gånger men i våras fick den flytta i på nytt. Den här säsongen har den varit mer försiktig i sin framfart och det beror troligen på torkan, att vi under hela sommaren inte haft särskilt mycket regn. Men trots det har den blommat oavbrutet sedan i slutet av juli och kommer fortfarande med nya knoppar. Inte konstigt att den valts till århundrades perenn.

Den härstammar från en självsådd planta (skall man verkligen klippa bort fröställningar ;-) hos Rozanne och Donald Waterer. Den har funnits i odling sedan 1993 och visades för första gången på Chelsea 2000. Den kan inte förökas med frön om man vill ha en likadan utan då är det sticklingar som gäller.

Den har blommat hela hösten och blommar fortfarande, helt underbar.

Trevlig helg!