Det är visserligen inte september ännu

men det fina vädret och lusten att förändra har fått mig till att ta fram grensåg, sekatör, både stora och små spadar och spänner att lägga jord i. Egentligen skulle jag bara gräva bort för att ge plats åt hortensiorna, de där fem, jag köpte för några veckor sedan men när man väl börjar titta med 'luppen' är det mycket man vill och är i behov av att göra.

Tidlösorna behövde omplanteras, lite sent kanske men det var bara en av dem som börjat skjuta skott (blomknoppar) och det behövde trädgårdsirisen också. Irisen har jag vid det här laget vänt ryggen till i flera år för att jag inte riktigt vet om jag vill ha dem kvar eller inte. Några har under tiden bara försvunnit och andra har lyckats hanka sig fram. Flera av de där som mer eller mindre levt på nåder har under de senaste dagarna delats, fått jordförbättring och långtidsverkande gödsel innan de återplanterats. Får de ny livskraft kan jag vänta med det drastiska beslutet ytterligare ett par år.

En av de fem hortensiorna har hamnat på sin plats och där hoppas jag att den kommer att trivas. 

När jag grävde hålet, ett stort sådant, var det bara ytskiktet av jorden som var lucker. Tjugo centimeter under ytan var jorden stenhård och det misstänker (vet) jag den har varit sedan huset byggdes 1979. Inte grävde vi upp all tilltrampad och sammanpressad jord när vi grovplanerade efter att maskiner och ställningar försvunnit. Tyvärr kan jag tycka så här i efterhand för det är många växter jag under årens lopp tagit livet av på grund av okunskap och hårt packad lerjord.

Nu är den stora gropen fylld med lucker jord och både benmjöl och rostigt skrot finns bland rötterna på Hydrangea yezoensis. Förhoppningsvis kommer blommorna att med skrotets och den nya jordens hjälp bli så där vackert blå.

Trevlig helg!