Oftast lyckas vi stänga ute odjuren, men inte alltid

och definitivt inte om 'någon' glömmer stänga dörren till odlingsburen efter vattningen. Då är man om man är rådjur inbjuden till ett riktigt gottebord och har man tur kan inbjudan vara i flera dygn. Nästan så att jordgubbarna hinner mogna mellan rundorna man gör och skulle så inte vara fallet smakar även bladen ganska så gott. För att inte tala om salladen, mangolden, sockerärtorna och rödbetorna. Ja där finns så många delikatesser att lök, vitlök, purjolök och kålrabbi kan sparas till nästa gång, i fall det blir någon.

Utan bur, nästa alltid stängd, hade vi inte haft några grönsaker alls, inte heller vare sig plockblommor som astrar, luktärter och zinneor eller frösådda små perennplantor. 

Rutorna i armeringsmattan som bildar buren är 20 x 20 cm och om man är rådjur, rådjur utan horn, kan man lätt sticka in huvudet och beta av topparna på grödorna, något vi inte tänkte på när vi satte upp den. Vi har försökt förhindra det genom att dela av rutorna men inte tillräckligt högt för tydligen kan även rådjur stå på tå. Nu har jag återigen börjat sätta upp kycklingnät i rutorna, det där som jag tycker är så förfärligt fult, för annars får jag vare sig luktärter, sockerärter eller störbönor.

Med hjälp av en utökad 'spalje' och extra nät för att hägna in och stänga ute har honungsrosen tagit fart. Den här säsongen har inga gourmander kommit åt vare sig blomknoppar eller nya skott så i år blommar den med tidigare mått mätt helt överdådigt och fyller trädgården med sin doft.

Vi har fått behålla inte bara rosor utan också många andra växter i trädgården på landet den här säsongen tack vare armeringsmattorna men vi har även haft hjälp av Trico så det tipset är jag glad över.