Sista mars och blåsipporna har slagit ut.

Inte riktigt alla men många av dem. De har alltid mer bråttom än vitsipporna med att visa upp sina efterlängtade blommor. Först ut var de ungerska, Hepatica transsilvanica eller som de hette i gamla trädgårdsböcker, Hepatica angulosa, vars blommor är stora och intensivt lysande blå.

Hepatica transsilvanica 'Buis'

Den här våren är det inte bara jag som gått där och väntat på att blåsippsknopparna skall slå ut utan även rådjuren. 

Särskilt god verkar den rosaröda med dubbla blommor, Hepatica nobilis 'Rubra Plena', vara för den har blivit av med nästan alla sina 'tusenbladsblommor'. Att rådjuren blivit sådana finsmakare?  

Så fort det regnat strör jag ut nytt blod eller benmjöl och det verkar vara avskräckande. Vi har även tidigare haft lite problem med rådjur under vårarna men då har det mest varit krokus som stått på menyn. I år är deras kost inte lika ensidig utan den har breddats betydligt för nu försvinner inte bara krokusen utan också tulpaner, dagliljor och blåsippor. Har ryktesvägen hört att en granne matar rådjuren och kanske är det därför vi får så många regelbundna besök just den här våren, men rykten är ju som alltid bara rykten. Kanske har rådjuren under vintern blivit riktiga gourméer?

Här är bilder på några de missat och 

kanske beror missen på att sipporna pudrats med blodmjöl.

'De blå anemonerna knoppas bland höstlika blad

och lyser bland björkris på städernas marknadstorg.

Än växer de talrikt och villigt kring Stockholms stad,

men plantan är sällsynt i trakten av Göteborg.

Inte botar de levern idag, såvitt doktorn vet,

fast de nämndes hepatica, leverört, av Linné.

Den djupblåa sippan är lika vacker för det,

och på sina håll finns den faktiskt redan att se.'

Alf Henrikson

25 mars 1954 i Namn och nytt.