En gammal bok om violer

fick mig för några dagar sedan att minnas vårvintern 2007, violblommorna och doften. 

I början på det året fanns i Gardens Illustrated ett reportage om luktvioler Viola odorata och de tillsammans med snödroppar, julrosor och aklejor är jag väldigt förtjust i. Älskar violdoften men också blommorna och det har jag gjort så länge jag kan minnas men inte hade jag innan reportaget en aning om att det fanns så många olika namnsorter eller att det fanns luktvioler med blommor i så många olika färger, ljusblå, grårosa, ljusrosa, midnattsblå, vita och många fler.

Det visade sig att plantskolan som reportaget handlade om även skickade plantor till Sverige och inte kunde jag låta bli att beställa. Någon vecka senare dök ett litet paket upp och redan innan jag öppnade det stack doften mig i näsan.

Viola odorata 'St Helena'  med anor från i alla fall 1892 men troligen redan från Napoleons tid var en av violerna i paketet.

The Violet Book av A&D Allen-Brown fick mig att återigen leta upp plantskolan. Boken kan du se här https://archive.org/details/violetbook00alle. 

När jag sent i går kväll läste den gjorde jag tolkningen att den var skriven av två kvinnor, systrar kanske, som tillsammans och med mycket möda startade en plantskola med enbart violer av olika slag. I boken från 1900-talets början finns listor med odlingsvärda violer, visserligen för engelska förhållanden men jag blev nyfiken på hur många luktvioler som efter 100 år fortfarande finns kvar i odling och som går att köpa.

Plantskolan jag 'pratar' om heter Groves Nurseries och där finns Storbritanniens nationella samling av Viola odorata, fler än 100 olika luktvioler.

Efter att ha läst boken har jag lärt mig att revorna skall klippas bort för att få kraftiga plantor som ger mycket blommor. 
http://gladjekallan.blogspot.se/2007/12/himmelsk-doft-luktvioler.html

http://americanvioletsociety.org/index.htm, 

Tydligen är det inte bara jag som tycker om luktvioler.