Liljorna har slagit ut.

Det gjorde de redan runt den 22 augusti och jag har hunnit med att gå många små kvällspromenader runt huset för att känna doften från dem och från floxen som också blommar för fullt. 

Nog är det tur att man kan ändra sig, ombestämma sig. Tidigare, för ca 12-15 år sedan grävde jag bort all flox vi hade i trädgården. Flox jag fått från släktingar och goda vänner. Tyckte de tog för sig för mycket i rabatterna, alltför lätt fick mjöldagg och hade blommor i mer än skrikiga färger. Floxen jag nu odlar har blommor i en mildare färgskala. Flox jag köpte i Danmark efter ett besök i Anne Just trädgård i mitten av september för några år sedan, ganska många kanske, tiden går fort. Där stod floxen mer eller mindre utspridda i hela trädgården. Små nätta plantor i milda pastellfärger som små utropstecken bland allt det höstgröna, helt oemotståndliga.

Här har de där små plantorna jag satte blivit till stora ruggar så snart är det väl dags att återigen ta fram spaden och gräva bort dem, även om de inte har blommor i skrikiga färger eller mjöldagg.