Nu är vinden blå, vit, rosa och lite lila

för nästan alla blåsippor här hos oss har slagit ut och står i full blom. 

Moa Martinsons dikt om blåsippor har jag skrivit tidigare här på bloggen men den är så fin att jag gör det igen.

Det är blåsippsblåst över slänten

har ni sett att vinden är blå

det skvalar och sipprar från skränten

dit ner där sipporna stå.

Än är det bara små knoppar

att försiktigt ta en och en

medan töet droppar och droppar

i den långsynta solens sken.

Sydsläntens sippor har blommat

i tusen och tusen år

och sinnen som frusit och domnat

har vaknat varje vår.

Många bilder blev det men det är svårt att välja. Favoriten är blå med vita ståndarknappar men de andra är fina de också.