Frestelser i olika färger.

För sex månader sedan blommade auriklerna som allra intensivast. Om de på latin heter Primula auricula, Primula x pubescence eller Primula x hortensis vet jag inte men fina är de.

Namnsorterna jag köpt under åren har, förutom en felnamnad från J. Peters, alla dött.

Den från Alpine Peters är dubbel, riktigt fin och sist ut att blomma så det gör inget att den är namnlös och jag är glad över att den fortfarande lever.

Bland de andra är det de egna frösådderna som troget blommar varje år.

Den gula dubbla och några av de enkelblommande är från fröer jag köpt från Ashwood Nurseries men de andra, vilka det nu är, kommer från STAs frölista.

Jag tycker om att ha auriklerna i krukor, även om det ibland är lite si och så med blomningen, i 'teatern' maken gjort, så att när jag går förbi lätt kan se dem i ögonen och ana den svaga doften. 

Från april till månadsskiftet juni-juli står de där i hyllan men när den tidiga potatisen är upptagen hamnar de i grönsakslandet och där får de tillbringa hösten och vintern. Milda höstar, som i år, bjuder många av plantorna på en andra blomning och med den kommer även lusten att gräva upp och kruka in. Då gäller det att stålsätta sig och komma ihåg varför de är nergrävda.

Många aurikelteatrar är fantastiska skapelser med både färgstark snickarglädje och vacker inredning. Personligen tycker jag att det förtar blomningen, men det är ju den egna smaken och fantasin som gäller när vi pyntar och dekorerar vår trädgårdar.

I juli när auriklerna fått flytta ut är det de små hostornas tur att flytta in och visa upp sig. Fina de också men på ett mer lågmält sätt. Alla måste ju inte till varje pris synas, man kan vara fin ändå.

Fler bidrag till Blooming Friday hittar du här. Temat denna vecka är för sex månader sedan.

Trevlig helg!