Vårfrestelser

är denna veckas tema i Blooming Friday. Fler bidrag hittar du här.

När alens grenar, knoppar och kottar lyser i lila, då är våren på gång, tycker jag.

Kanske har de tidigaste snödropparna hunnit skjuta upp sina gröna spjut men det är inte säkert för alen är tidigt ute och det är så gott som omöjligt att låta bli att plocka med sig lite av dess lilaskimrande kvistar när man ändå är ute och går. I en vas utan vatten håller de både färg och form väldigt länge. 

Lika omöjligt är det att i januari låta bli att leta snödroppstecken när man tar sin dagliga runda i trädgården. Det jublas i hjärtat och vårskriket är nära när jag ser att någon eller några ’borrat’ sig upp genom snön och står där i en egen grop och lyser med sina gröna blad mot allt det vita. Här på fotot har snön försvunnit för länge sedan och både snödroppar och julrosor står i full blom. 

Visst är jag glad, väldigt glad, i snödroppar, varför vet jag inte men den ena inte är den andra lik. Det finns de som blommar tidigt och andra som väntar länge innan de ens visar att de finns där i jorden.

Några har stora, riktigt stora droppar, andra är dubbla, har gröna fläckar på kalkbladen eller

hänger och dinglar extra vackert.  

Frestelserna när det gäller växter är alltid många men för mig är det som ni nog vet vid det här laget de vårblommande perennerna som frestar mest.

När snödropparna gjort sitt har julrosorna slagit ut och nunneört,

blåsippor

o

och luktvioler målar marken i rosa, vitt och blått.

En liten brasklapp - hösten är fin den också, men våren doftar mycket mer.

Trevlig helg!