Återhållsam och besinnad

har jag egentligen aldrig varit, i alla fall inte när det gäller trädgård.
Veckans tema i Blooming Friday är måttfullhet. Tillsammans med klokhet, rättvisa och uthållighet är den en av de fyra kardinaldygderna.

Här är det numera trädgården som bestämmer och den har mer eller mindre tvingat mig till att bli lite mer måttfull. Har man som vi en liten begränsad yta som är fullplanterad med omtyckta växter försöker (måste) man besinna sig. 

Trots att jag är medveten om detta händer det fortfarande att jag faller för nya växter fast jag vet att jag måste gräva bort något annat för att hitta en plats att plantera på.
Glädjande nog finns ändå plats för lite snödroppar och en och annan blåsippa.

I mitten på 1990-talet, när jag vintertid läste alla trädgårdsböcker jag kunde hitta på biblioteket och gjorde långa inköpslistor över växter jag ville ha i trädgården, fanns inga tankar på måttfullhet. I plantskolorna var det sällan jag hittade några av växterna som stod på min lista men jag hittade ju massor av annat spännande. Växter som jag inte ens visste fanns och som jag handlöst föll för. Alltid hade jag flera kassar med mig hem efter ett plantskolebesök trots att de växter jag skulle ha inte fanns.

Under min första trädgårdsresa till Danmark som nybliven trädgårdsamatör fick jag för första gången uppleva att jag inte var ensam om att ha drabbats av detta växthabegär. Det fanns många, många fler, som när det gällde växter inte kunde besinna sig utan som precis som jag, ville ha allt.

I förrgår grävde vi bort Maiden´s Blush och planterade en avenbokshäck. En sådan häck har jag länge önskat mig men inte haft plats till ;-))

Visserligen är den bara 4,5 m lång men ändå. 

Rosen får flytta till landet och jag får så småningom en grön bakgrund till mina julrosor. Vad är en trädgård utan en bakgrund?
Hoppas nu den gamla rosen och den nya häcken snabbt tar sig och växer till. 

Fortsatt trevlig helg!