genom en mäktig bokskog, där de silvergrå, raka stammarna reser
sig som en pelarhall och där krontaket välver sig högt där uppe, är en alltid
lika oförglömlig naturupplevelse skriver Tor Nitzelius i Boken om träd och jag
håller verkligen med.
När solen glittrar i de nyutsprungna ljusgröna
bladen
och vitsippor och ormbunkar målar marken, känns det andaktsfullt och riktigt högtidligt att gå där under de höga träden.
Bok är det ursprungliga namnet för träd men varför har Fagus sylvatica fått överta det namnet?
Kan kanske detta vara förklaringen? För länge, länge ristade våra förfäder in sina runor på barkstycken
eller tunna träplattor från bokträdet. Bok blev så småningom namnet på både
trädet och runstavarna som, via papperstillverkningen och tryckerikonstens uppfinning
modifierades till det vi i dag kallar böcker.
Fagus sylvatica – står i skuggan
& är vacker, rengjord
som bakelit.
som lägger golv, äter glass
tickar-fnösketicka-tickar
i skuggan av barndomens snickrade;
glas och pepparkakor.
Ur Svenska Träd En konceptuell flora av Freke Räihä och Pia
Anliot.
Då jag var ner till Göteborg för två år sen fick jag se dessa magiska bokskogar, nått jag aldrig sett förr. Helt underbara att gå i.
SvaraRaderaHa en underbar dag!!
Fantastiska bilder Birgitta! Bokskogar är något alldeles speciellt att vandra i, tror att det är ljuset och doften som jag tycker är speciell:) Ha det gott/Monne
SvaraRaderaDet är så vackert så vackert med den skira grönskan i naturen nu! Promenerade i en bokskog i helgen, det ger verkligen påfyllnad av livsandarna :-)
SvaraRaderaHa det gott. /Ingela