Skenet bedrar…

Inte kan man ana när man ser de vackra blommorna, att julrosen tillsammans med stormhatt och vintergäck förr i tiden användes för att förgifta pilspetsarna när man skulle på vargjakt. 

Om julroshybriderna ( Helleborus x hybridus) är lika giftiga som Helleborus niger vet jag inte men själva namnet helleborus betyder örten som dödar när den ätes.

Karin Berglund berättar i sin bok Längtans blommor att man förr hängde upp en julros i dörröppningen in till ladugården för att skydda mot det onda. 

Att bara sätta spaden i jorden och gräva upp plantan gick inte. Först måste man med ett svärd rita en cirkel runt själva julrosen, sedan vände man sig mot öster och bad Apollon eller Aesculapius, läkekonstens och medicinens gudar, om lov att gräva upp den.

Jag är väldigt förtjust i Karin Berglunds sätt att i sina böcker blanda kulturhistoria med växtfakta. Hon skriver de allra roligaste trädgårdsböckerna, tycker jag.

Åter till julrosen…

’Å ena sidan är den en helig blomma som med sin kraft åstadkommer under, å andra sidan är den giftig.’

Men vare sig det ena eller andra – nog har den fina blommor :-))

Fortsatt trevlig helg!