Pelargonerna är i säkerhet

och vintern kan komma, som Veronica Wägner skriver i sin bok Älskade Pelargoner.

I går gick skottkärra efter skottkärra från växthuset och till källartrappan. Därifrån fick de bäras, antingen i famnen om de var stora, eller på en bricka om det handlade om mindre krukor, för att komma till övervintringsrummet i källaren.

Nu står de där under belysning och i trygghet från allt vad kyla heter. Riktigt genomvattnade dessutom – de hade fått dåligt med vatten under hela oktober månad.

Alla fula gråmögelblad plockade jag bort innan de fick flytta in men klippt ner dem alla, det har jag inte gjort.

Känner mig lite ambivalent när det gäller hur jag vill att pelargonplantorna skall se ut.

De som stått ute under sommaren klippte jag ner ordentligt, nästan stubbade ( på grund av platsbrist) innan de fick flytta in i växthuset  men de som stått där inne hela sommaren har klarat sig undan från allt vad nerklippning heter. Nu har de långa och lite gängliga grenar som är mer eller mindre bladlösa men i topparna kommer fortfarande knoppar.  Gillar dessa glesa och kala pelargoner mer och mer. Funderar nu på att låta bli att klippa ner dem men hur skall jag kunna stötta alla dessa långa grenar på ett snyggt och praktiskt sätt så att de inte fläks vid minsta beröring eller vindpust (nästa sommar)?

Knubbigt och blomrikt eller gängligt och med färre blommor? Ja det får jag bestämma mig för nu under vintern.

När det gäller en del av vildpelargonerna slipper jag att fatta beslut. De bildar rosetter vid jordytan och blir aldrig höga och rangliga på samma sätt som zonalpelargonerna.

En av dessa ’rosettpelargoner’ blommar fint just nu. Ingen vildpelargon utan en primärhybrid (korsning mellan två olika vildpelargoner). Bladens grågröna färg är så fin mot de mörklila blommorna. Den heter ’Schotti’

En annan ’rosettbildare’ som under eftermiddagen, så fort man kom när bladen, fyllde växthuset med doft, doft av vår, var P. australe. Den är bara ett måste om man tycker om pelargoner, just på grund av bladens väldoft.

Två av plantorna hamnade på komposten.

För ett par år sedan fick många av mina pelargoner rotlöss.  Rätt som det var så bara fanns lössen där.  Nästan alla pelargonerna hade smittats innan jag upptäckte vad som hänt. Varifrån lössen kom vet jag fortfarande inte.

Vattnade med ett pyrexpreparat i omgångar och lyckades få bort lössen i de flesta av krukorna. De plantor som inte blev lusfria slängde jag.

Sedan dess slår jag plantorna ur krukorna flera gånger om året för att inspektera och varje kruka har fått ett eget fat.

Så fort jag ser något misstänkt så åker den plantan till komposten och krukan diskas i riktigt varmt vatten och hamnar sedan i växthuset under vintern så att ev. kvarvarande ägg fryser bort.