Pelarapel och pelargoner

  

Malus 'Maypole' som pelarapeln heter, har vi haft i 6 år. Den har aldrig tidigare varit så vacker som i år.

Inga larver har kalasat på bladen och den blommar rikligt med ganska mörkt rosa blommor.

I växthuset är det inte många pelargoner som börjar blomma

men bladen på de olika plantorna är fascinerande. Det ena är inte det andra likt när det gäller vildarter och primärhyrider, som korsningen mellan två vildarter kallas.

P. cordifolium har hjärtformade aromartiska blad med vackert krusad kant. I Sydafrika kallas den heartleaved pelargonium.

P. hirtum eller the hairy pelargonium med blad så finflikiga att de påminner om dill eller morotsblast.

P. ionidiflorum, violpelargonen, har fått vackert rödkantade blad sedan den fick flytta ut i växthuset. Snyggt men beror det på kyla, sol, torka, näringsbrist eller vad?

P. triste, kanelpelargonen, var den första pelargon som kom till Europa i början av 1600-talet. Den har vackert silvergrågröna blad tycker jag, men på engelska heter den the sad or dull pelargonium på grund av bladens färg. Någon ’trist’ pelargon tycker jag inte alls att det är :-)

P. australe har skogsgröna blad som doftar vår och frisk grönska när man rör vid dem.

P. trifidum – har skira, men ändå lite ’köttiga’ blad.