En vit trädgård

har även vi här på västkusten fått i år och det är vi inte särskilt bortskämda med. Riktigt mycket snö t.o.m. fast en del har redan hunnit försvinna. Plusgrader i ett par dagar och stundtals ett lätt regn har fått snölagret att sjunka ihop.

I förrgår gjorde jag några snölyktor, har inte satt ljus i dem ännu, som trots tö finns kvar. Nu när kylan är på väg tillbaka kanske de kan lysa upp trädgården, ja några små delar av den, till nyår.

Buxbomsklot och buxbomshäckar hade idag en tung hätta på sig. De såg inte mycket ut för världen när man tittade på dem men kompakta och tunga var de. Skriver var för nu är alla ’mössor’ borta.

Inte har jag tänkt på vinterfägring när jag planterat buskar, clematis och perenner fast när jag idag gick en runda med kameran kunde jag nästan ’inbilla’ mig det.



Solen tittade fram och guldfärgade Clematis viticella 'Mme Julia Correvon'.



Viburnum rhytidophyllum, rynkolvon, syns nästan inte under sommarhalvåret men nu kan man inte missa den. Blomställningarna är härligt kanelbruna och de mörkt vintergröna bladen är grådaggiga på undersidan.



Även Euonymus alatus, vingad benved, som gömmer sig under sommaren bland allt det andra gröna, sticker nu ut med sina orangeröda bär och skiljer sig från mängden.

Det gör också grannens buske som jag just nu tappat namnet på och

kejsarolvonet som snart slår ut sina knoppar.

Veratrum nigrum, den svarta nysrotens fröställning står snöpudrad, hög och fin i rabatten och

julrosen nickar i kylan.

Vintern är vacker men vårlängtan ligger på lur….