En ny trädgårdssäsong ligger framför oss

och idag började den här oss. 

6-7° varmt, nästan vindstilla och stundtals solsken, lockade ut mig i trädgården. 

Skulle egentligen bara titta på snödropparna för att se hur långt de kommit, men både krattor och sekatör kom snart fram.

Höstens alla löv låg sedan november som ett tjockt täcke i rabatterna och när jag idag såg att en del av snödropparna redan påbörjat blomningen infann sig städlusten. Täcket är tjockt på många ställen, så tjockt att lökarna inte orkar tränga igenom utan förblir liggande under, blekt gula men ändå blommande. 

I trädgården försvinner tiden nästan med blixtens hastighet, för alltid finns nya upplevelser, både att göra eller bara se.

De där två timmarna idag avslutades med inkrukning av snödroppar som jag passade på att låna från trädgården nu när tjälen är borta. Snödroppskrukorna hamnade smutsiga och torra på soffan som står ute året runt för i morgon skall vi få regn igen. Hoppas nu de blir både rena och vattnade.

Länkar till TrädgårdsFägring där temat är En ny trädgårdssäsong.

Allt Gott!

Ett boktips till alla er som älskar snödroppar

och gärna vill veta mer om de gamla sorterna.

Köpte den sent i våras när snödropparna i trädgården så gott som blommat över och därför blev den bara liggande kvar i bokhyllan. The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014 av Jane Kilpatrick och Jennifer Harmer.

Citatet i början av boken är helt underbart, inte minst nu när den där vårlängtan precis som de första snödropparna börjar visa sig.

”Snowdrops are another messenger of spring, at first they are light green points peeping from the soil; later they cleave into two fat seed leaves and that´s all. Then they flower... and I tell you that no victorious palm, or tree of knowledge, or laurel of glory, is more beautiful than this white and fragile cup on a pale stem waving in the raw wind.” Ur The Gardener’s Year 1931 av Karel Čapek.

Galanthus 'Midas' hittad 2011 på Avon Bulbs. Kanske en korsning mellan 'Blonde Inge' och 'Thrym'.

Visst är det spännande med alla nya snödroppshybrider som dyker upp på marknaden, den ena mer iögonfallande än den andra men det är också minst lika både roligt och spännande att få reda på mer om de gamla namnsorterna och personerna bakom dem, tycker jag och det får man veta mycket om i den här boken.

Har ännu bara läst en bråkdel men ett av kapitlen handlar om The Great Snowdrop Company och Herbert Ransom. Han föddes 1909, gifte sig 1936 och fick tre barn. Sally Ann var det äldsta. Hon har en snödroppe uppkallad efter sig. Galanthus 'Sally Ann' en snödroppslök jag en gång planterat i trädgården men som visade sig vara något helt annat när den året därpå blommade för första gången.  

När Herbert Ransom återvände hem efter andra världskriget hade hans tidigare arbetsuppgifter förändrats och för att ha något att göra började han hjälpa till i Johnstons's trädgård. 

De erfarenheter och den kunskap som Herbert Ransom under åren samlade på sig om de olika snödropparna var många:

Odlingsbetingelserna skiljer sig mellan de olika sorterna.

Planteringsdjupet varierar. T.ex vill G. elwesii och elwesiihybrider enligt honom ha ett planteringsdjup på ca 7,5 - 10 cm medan G. 'S. Arnott' vill ha ett djup på mellan 15 och 20 cm.

Snödroppslökar vill inte ha gödsel.

Vissa vill ha soligare växtplatser än andra.

Lökarna vill ha sällskap, därför rekommenderade han att plantera en liten och en stor lök tillsammans.

Viktigt att sprida namnsorten till flera platser i trädgården. Drabbades den ena planteringen av någon sjukdom skulle kanske lökarna i den andra överleva.

Han ansåg att botrytis var ett naturens eget sätt att tunna ut bland svaga och täta planteringar.

När han mot slutet av sitt liv såg tillbaka på alla snödroppar han odlat ansåg han att

Galanthus 'Magnet' var vacker, 

Galanthus 'John Gray' helt underbar och Galanthus 'Ketton' någonting mellan nästan lika fin som Galanthus 'S Arnott', ibland finare, men den förökade sig inte lika snabbt. 

Hans favorit bland dem alla var Galanthus 'S Arnott', den bästa och allra vackraste snödroppe som någonsin odlats ansåg han.

Vid en omröstning bland galantofilerna (vilka vet jag inte) om favoriten bland snödroppar 2005 vann Galanthus 'S Arnott'.  

Här är jag också förtjust i Galanthus 'S Arnott'.  

”In fifty years time it will be interesting to see which of the newer snowdrops described in these pages will still be going strong, having established a reputation as a first-class garden plant with an unquestionable constitution, admired by everyone. Such is this classic snowdrop.” ur boken Snowdrops A Monograph of Cultivated Galanthus av Matt Bishop, Aaron Davis och John Grimshaw.

Galanthus 'S Arnott' gjorde sin debut 1951 på en RHS utställning och fick genast utmärkelsen Award of Garden Merit (AGM). Snödroppen lär härstamma från en frösådd som Samuel Arnott gjorde i början av 1900-talet men när han 1924 skrev och berättade om de frösådder han gjort var det ingen han kände sig särskilt stolt över.

”It is a pity that Arnott does not seem to have realised that one of the seedlings he raised is now considered to be amongst the finest of all snowdrops.” ur boken The Galanthophiles snowdrop devotees 1854-2014

https://www.rhs.org.uk/garden-inspiration/plants-we-love/10-award-winning-snowdrops

Här har det hittills alltid varit Galanthus 'John Gray' som varit först ut när det gäller blomning. Hur det blir 2023 återstår att se, men 'John Gray' har redan visat sig ovan jord.

Nu när jag väl kommit igång med boken är det riktigt roligt att läsa om personerna bakom snödroppsnamnen. Därför kommer jag helt säkert tillbaka här på bloggen med mer om både boken och de där snödropparna vi har i trädgården.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar god fortsättning på det nya året, Snödroppsåret, Trädgårdsåret. 

Gott Nytt År 2023!

Julen är här

och huset är pyntat. Inte precis som förr men de gamla julljusstakarna,

favortittomtarna 

och de munblåsta glasburkarna har intagit sina platser. De stora glasburkarna är helt perfekta att plantera både amaryllis och hyacinter i. Vill man ge amaryllisen lite extra stöd är det bara att sticka ner några små grenar av t.ex ormhassel.

Någon julgran blir det nog inte i år, skriver nog för vem vet vad som händer i morgon förmiddag. Det hade varit roligt att få öppna de gamla plåtburkarna och hänga upp några av alla de där julgranskulorna jag samlat på mig under åren som gått. Kanske, kanske...

Ganska triviala önskningar med tanke på hur många av alla oss människor här på Jorden har det just nu.

Månadens bild i december. 

Hela året har jag försökt fotografera en och samma vy av trädgården för att visa hur mycket även en liten trädgård förändras från januari till december. 

Den här gången visar jag ytterligare ett par bilder. Många av er tycker säkert det där gula gräsen ser mer än skräpiga ut, men jag smått älskar dem.

Temat i TrädgårdsFägring den här veckan är Vackert under helgerna och Månadens bild - december.

En Glad Jul med fred, frid och frihet önskar jag er alla!

Snart midvinter och julen står för dörren.

De sista grönsakerna skördades för ett par veckor sedan och smått okunnig som jag är blev förvåningen stor när jag såg att en del av grönkålsplantorna frusit medan andra klarat frosten fint. Dags att inventera frökorgen och både ta reda på vad det var för sorter jag sådde i våras och se vad som skall köpas in i fröväg inför nästa säsong, den som väntar runt hörnet när jul och nyår är över för den här gången.

Här har 'garagetomten' varit i farten. Misstänker att han vet att jag är väldigt förtjust i rostiga saker att ha i trädgården. Tycker de både smyger och smälter in i grönskan utan att vare sig ta för stor 'plats' eller uppmärksamhet från växterna, i alla fall inte under växtsäsongen. Vintertid händer det ibland att jag tycker vi är omgivna av en massa skrot, men vintern är oftast inte särskilt lång här på Västkusten, som tur är.

I början av december stod det där våningsfat i plåt som jag önskat, ett fat att ha ute året runt, för att kunna pynta med säsongens växter, på köksbordet och i morse när jag tittade ut genom köksfönstret fick jag se fågelbordet jag länge haft på önskelistan. 

Ett plagiat visserligen men det är bara för eget bruk. Det är ganska många år sedan jag såg det där fågelhuset för första gången på nätet och när vi besökte Skåne för ett par, kanske tre år sedan dök det upp i verkligheten. Att det inte blev något köp den gången berodde på att stången inte gick att ta bort från själva huset så det rymdes inte i bilen.

Rött är ingen färg jag väljer att ha på blommor vare sig i trädgården, bortsett från sommartulpanen Tulipa sprengeri, eller på julblommorna inomhus. Gissar att det var därför jag föll för den här amaryllisen, Hippeastrum 'Evergreen'.

Men fler undantag finns. De där gamla röda trääpplena från hemslöjden passar, trots att jag inte gillar rött, helt perfekt att hänga i tallarna som står på trappen.

Nog är det tur att man kan tänka om ibland ;-))

Länkar till TrädgårdsFägring. 

Blommar nu i november och månadens bild.

Att hitta något i trädgården som blommar nu i allt det mulna och novembergrå piggar upp tycker jag. Inte minst om det går att ta in, sätta i en vas och med hjälp av värmen locka fram doften.

Hybridkejsarolvonet som brukar blomma vid den här tiden är 'överfullt' med klasar av små rosa blommor men för att kunna känna och njuta av doften måste blommorna in i värmen.

Grenastern 'Lady in Black' har haft en höst som fått den att visa upp alla sin vackra sidor. Den är just nu helt övertäckt med massor av små, små blommor.

Min rosablommande tibast gav upp och bara vissnade ner i våras men den vitblommande verkar tro att det redan är vår. Aldrig tidigare har jag sett den med utslagna blommor redan i november.

Månadens bild i november

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar fortsatt fin advent.

Inför advent,

ja vad gör vi då, städar huset, sanerar efter en sommar som delats mellan hemma och landet 

och lägger mossa på de numera nakna krukorna här i trädgården.

I år blev det inte bara mossa på jorden i krukorna utan också någon slags lav, fönsterlav, som jag inte vet namnet på. Den växer snabbt och täcker berghällarna i det vi kallar trädgården på landet.

De små krukplanterade granarna som klarat sommaren bakom garaget har fått flytta ut, flytta fram, för att återigen hamna i rampljuset.

Väldigt välförtjänst eftersom de lyckats överleva sommaren i både glömska och skugga.

Veckan som gått har vi planterat vitlöken och täckt jorden med löv. I sista minuten för under helgen har vintern börjat smyga sig fram och bjuder nu på både snö och minusgrader nattetid.

Grönkål, svartkål och några purjolökar fick stå kvar i grönsakslandet. Hoppas de klarar ytterligare några veckor, i alla fall om det inte blir alltför kallt.

Murbinkan som står på yttertrappan har länge trott att det fortfarande är sommar för den har bara blommat och blommat. En blomning som minusgraderna vi nu fått snart sätter p för och då skall den få flytta in i källaren. Där brukar den klara sig riktigt bra trots mörkret.

Blommat på har också penséerna gjort och ännu gör, hur länge det nu varar.

Knappt har vintern infunnit sig innan både många av oss trädgårdsägare och en del av växterna i våra trädgårdar upplever vårkänslor. Luktärtsfröerna från Blomstersafari kom förra veckan. De skall sås i mars och tills dess får de tillbringa tiden i frysen. 

Det är inte bara jag som känner en smula vårlängtan redan nu utan också både sniglar (tyvärr) och snödroppar som börjat dyka upp med gröna små spjut lite varstans i trädgården.

Ser fram mot advent och julen. Snön får gärna komma, måla marken vit och dölja sådant jag inte fått gjort i trädgården, trots intentioner. Veckan som kommer skall tomtar och andra gamla julsaker få flytta ut ur burkar, lådor och skåp och det där med trädgårdsfixet glömmas bort men infinner sig lusten skall jag som Isa göra små fina granar.

Länkar till TrädgårdsFägring och önska

Allt gott!

Vackra blad

sätter färg på hösten och piggar upp trädgården långt in i november.

Eken jag inte längre vet namnet på har stått planterad i en bergskreva på landet sedan 2008. 

Den har växt sakta, kanske på grund av platsen, men har överlevt torra somrar och har stora, stora blad med vacker höstfärg. Blad som sitter kvar hela vintern.

Viburnum plicatum 'Summer Snowflake' ympad på stam har vi, sedan 3 år tillbaka två små träd av, ca 2 m höga, krukplanterade i trädgården. De har klarat vintrarna bra här på Västkusten men jag har gödslat dem för dåligt. Skall bli ändring på när våren är här igen för i år bjöd de bara på ett fåtal blommor.

Klockbusken, Enkianthus campanulatus, planterade vi 2004. Den har också växt långsamt, är nu bara ca 120 cm hög.

Det är inte bara buskar och träd med vackert färgade löv som ger färg åt trädgården i novembermörkret utan också del perenner. 

Inte minst grenastern Symphyotrichum lateriflorum 'Lady in Black' 

och skuggliljan som jag numera inte kommer ihåg namnet på. Kanske är det Tricyrtis formosana 'Dark Form'.

Hela hösten, hela oktober, har grenastern varit helt perfekt i buketter tillsammans med de sista jätteeternellerna. Buketter som stått fina i mer än 10 dagar.

Mörkret, regnet och novemberrusket är inte bara av 'ondo'. Det öppnar upp för andra möjligheter och intressen när trädgården ligger i vila.

Just nu har jag börjat brodera igen och jag njuter när jag sitter där i fåtöljen med nålen i högsta hugg och hörlurar i öronen. Underbart att slippa gå utanför dörren när regnet piskar mot fönstren.

Piggar upp i november är veckans tema i TrädgårdsFägring, klicka på länken så hittar du fler inlägg på samma tema.

Fortsatt fin höst!

Grönt, grönt, grönt och månadens bild - oktober

Fortfarande lyser det grönt mellan alla höstfärgade löv. Är så glad i de där växterna som inte vissnar bort när vintern närmar sig utan står där gröna långt in i mars och ännu längre ibland innan bladen börjar se bruna och tråkiga ut. 

Mina gröna vinterfavoriter är bergenior, julrosor, hasselört, skuggbräcka och en del sockblommor.

Det glänser om hasselörten som nu hämtat sig efter sommarens torra perioder och ny växtkraft har den verkligen fått. Den riktigt springer fram. Finns lusten där en dag det inte regnar skall spaden fram för det får vara måtta på framfarten.

Julrosorna i rabatterna har också piggnat till. Säkerligen på grund av guldvattnet de fått under våren och höstens regn. Köpte två julrosor till advent förra året. När vårvärmen kom planterade jag om dem med välgödslad jord i lite större krukor. 

En hamnade på tillväxt bakom garaget 

och en fick stå kvar i sin ytterkruka i trädgården. Båda har under sommaren fått en skvätt guldvatten ibland och passats med vatten för att krukorna inte skulle torka ut. I dag på trädgårdsrundan blev jag glatt överraskad. Båda har knoppar och hos en av dem är de på väg att slå ut.

För 14 år sedan fick jag en tidigblommande julros av en trädgårdsvän. Han berättade att den kom från Ester Andersson i Skene. "Hon hade STAs fröförmedling i sin källare i många år och jag var dit och kollade hur det gick till. Det var i oktober och då hade hon en kvist av julrosen på bordet. Det tyckte jag var tidigt och då berättade hon att det var en klon som blommade vid den tiden och vid ett annat tillfälle hade hon gjort i ordning en kruka åt mig. Den växte bra och jag delade den för några år sedan så nu har jag flera och du en av dem."

Här blommade den de första åren men växte dåligt så jag flyttade den och tyvärr hamnade den på en ganska undanskymd plats och blev bortglömd. När jag upptäckte den för några år sedan såg den ynklig ut och blommade gjorde den inte. Sedan tidigt, tidigt i våras har också den fått lite guldvatten ibland och idag när jag letade upp den lyste det vitt bland de gröna bladen 

och snart slår de stora knopparna ut. Till våren skall den få en mer framträdande plats i trädgården och slipa trängas med armeringsmattor och hasselört. Som så mycket annat jag tycker om skulle jag vilja plantera den nära ytterdörren, fortsätta med gödselvattningen och kanske så småningom få uppleva en stor kraftig planta full med vita julrosblommor redan i oktober. Drömmar, visst, men guldvatten gör susen!

Temat i TrädgårdsFägring kommande vecka är månadens bild 

och så här ser det ut hos oss nu när oktober snart är slut. 

Trevlig helg!

Ofta regn men också en del sol.

Långt in i september gick jag min snigelrunda med saxen i högsta hugg. Tidigare år har saxen fått vila mycket tidigare men tanken på alla småsniglar som de senaste åren invaderat både grönsaksland och trädgård redan tidigt på våren fick mig att den här hösten hålla ut lite längre. Hoppas, hoppas, att den uthålligheten ger resultat när snödropparna blommar för full i mars nästa år och när det är dags att plantera ut de första zinniorna i grönsakslandet.

Stickat nu ett tag istället för att jaga sniglar.

Bortsett från snigelklippning, bukettplockning och grönsaksskörd har vi länge tagit en paus från nästan allt trädgårdsfix men nu är träd och buskar klippta, det som ev återstår får vänta tills våren är här igen.

Löven på en del buskar och små träd har fått en färg som passar perfekt till vårt faluröda hus. Två krukor med sommarblommor har gett upp och vissnat men de andra håller ut och blommar för fullt.

I dag besökte vi grönsakslandet. 

Solen sken och det riktigt lyste om purjolöken som stod där grågrön och fin bland allt visset och nästan brunt. 

Lyste gjorde det också om de sista av frilandsgurkans blad,

ringblommor, 

grönkål, palmkål och eterneller. Jätteeternellerna har hela säsongen bjudit på både blommor till sommarens buketter och blommor i mängd till att torka inför vinterns behov av fägring.

Skördat de stora bladen från den portugisiska kålen för andra gången den här säsongen. Vad det skall bli av dem vet jag ännu inte men kåldolmarna från första skörden är slut och de blev väldigt goda. Cyklamen och höstkrokus blommar, 

en och annan ros tror fortfarande att det är sommar och just nu är många av gräsen i våra trädgårdar som allra finast.

Det gäller att njut så mycket man bara kan!

Länkar till TrädgårdsFägring där temat den här veckan är Höstens sysslor och önskar fortsatt fin höst!