Adventstider

I går var första advent och här har vi den senaste veckan städat (sanerat huset efter sommaren) och plockat fram både lucior, stjärngossar, änglar och tomtar så klart.

Idag efter allt snöandet tog tomtarna i köksfönstret fram både kälke och skidor. Väl förståeligt för det är inte ofta det händer att vi här på Västkusten har snö för skidåkning i slutet av november.

Här har vi det kallt så julrosor och rosmarin har idag fått flytta in och står nu innanför källardörren för att när vädret tillåter få lufta sig ute på källartrappan.

I år har vi klippt bort mycket vintergrönt på landet och det har blivit till fler kransar än jag tidigare haft som vinterdekorationer här i trädgården. Kransar som både hänger, ligger och står.

Personligen är jag väldigt förtjust i det enkelt gröna, det som naturen delar med sig av, men jag vet att det finns många som tycker att kransar av barrväxter = begravningskransar, kransar enbart för kyrkogården. Själv älskar jag det där nästan enfärgade gröna oavsett om det handlar om granris, lingonris eller mossa. 

I mitt tycke finns nästan inget vackrare advents och julpynt men då bortser jag från min glädje över gammalt antikt julpynt, 

gamla slitna och skröpliga tomtar,

retrotomtar, lucior i trä från hemslöjdens glansdagar på 30-70-talet och de små träfåglarna som nu invaderat ormhasselns krokiga grenar.

Förstår egentligen inte varför det finns någon i vårt avlånga land som kan tycka att det är skadligt för naturen att klippa lite lingonris eller samla in mossa om man äger marken eller frågar markägaren om lov men gladeligen kan köpa billigt konstgjort julpynt importerat från kanske Indien eller Kina. Hur tänker man då? Det hade varit roligt att veta.

Både lingonris, mossa och barrväxter växer till och återkommer. Det tar några år men hur återkommer det där konstgjorda skräpet vi numera importerar så mycket av?

Någon minimalist är jag inte och ingen riktig samlare heller om man med samlare menar någon som måste ha allt inom ett visst intresseområde. Visserligen har jag en gång i början av mitt trädgårdsliv trott att allt jag fallit för i växtväg skulle få plats i vår lilla trädgård men de tankarna är sedan länge borta och detsamma gäller numera också tankarna när det handlar om damast, gamla blomkrukor och julsaker.

Man kan inte ha allt, så är det bara, men man kan välja att omge sig med saker och växter man tycker om. Fortfarande minns jag Anne-Sofie Lindqvists ord från en tidningsartikel för många år sedan, vilken tidning det var minns jag däremot inte, "- Man måste ha vackra saker omkring sig för att kunna tänka vackra  tankar".

Det är ju såklart bara en själv som kan avgöra vad som är vackert eller inte men är man det minsta miljöintresserad, tycker jag, måste vi ju börja ifrågasätta allt skräp som importeras i mängder till vårt land och vart allt detta 'skräp' så småningom skall ta vägen?

Advent och Vad står på önskelistan är båda denna och förra veckans  tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt försenade bidrag.   

Fortsatt trevlig och gärna grön advent!

En lite grå novemberdag

som gått mer än fort, då jag mest suttit med en stickning och lyssnat på boken om Tora Dahl och poeterna på Parkvägen. Boken, som är skriven av Jesper Högström heter Jag vill skriva sant, har gett mig en ny syn på några av mammas favoritförfattare och poeter och mönstret till stickningen kommer från Erika Åbergs bok Sticka varmt och mönstrat.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Årets bästa' och stickning finns just nu bland det roligaste jag kan göra men vad som är det bästa, bortsett från familj och vänner, varierar med årstiderna och handlar då så gott som alltid om trädgård.

Veckan som gått har jag tagit hand om allt vintergrönt klipp från landet, mer om det nästa vecka då temat är 'Planera för advent' och under alla turerna runt i trädgården återigen sett de där gröna små 'spjuten' försiktigt sticka upp. Skriver försiktigt  för fortfarande måste man titta noga för att se dem.

Att ibland redan i slutet av januari återigen få se trädgårdens första snödroppar i blom och då ha hela våren framför sig med

vintergäck 

och blåsippor hör till det bästa jag vet i trädgårdsväg och snart är vi där.

Fortsatt trevlig helg!

Senhöst och en vackert disig novemberdag på landet

och i grönsakslandet. 

Trädens kvarvarande löv lyste guldgula när solen försiktigt tittade fram och jordrevan som under hösten haft full frihet har passat på att nästla in sig både bland plantor och stenar. Ett ogräs jag just nu önskar inte fanns.

Gödsel och komposten från trädgården här hemma har veckan som gått hamnat i grönsakslandet och idag, torsdag, planterades vitlöken.

Stora och fina klyftor från nyinköp utsäde eftersom årets vitlöksskörd av eget utsäde blev skral, bara små och ganska så ynkliga lökar. Varför det blev så vet jag inte. Kanske på grund av att det egna utsädet varit med i för många år eller så på grund av dålig gödsling?

De där 80 vitlöksklyftorna som jag tryckte ner idag fick mig redan vid planteringen att drömma om nästa års skörd och

 

att i juli få hänga upp stora fina nyskördade vitlökar på tork.

Förra hösten fick vi jordgubbsplantor av goda vänner. Plantor av sorten 'Polka', mina favoritjordgubbar. De gav inte särskilt stor skörd i somras, nästan ingen alls, men bjöd under sensommaren på massor av revor och nya plantor.

Det var min vän Barbro som för många år sedan fick med mig på jordgubbsplockning, ett självplock med just 'polkagubbar'. Enligt henne, och nu mig, de allra godaste jordgubbarna. Sedan dess försökte jag länge hitta egna plantor av just 'Polka' utan att lyckas men nu har vi många tack vare MoT på Orust. Kanske kan de nu nysatta plantorna ge massor av mogna gubbar när det nästa år är dags att fira midsommar?

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Får mig att tänka på' och nog finns både ogräsrensning, jordgubbar och vitlök i mina tankar efter torsdagens besök på landet.
Trevlig helg!

Blev det som jag tänkt?

Om jag skulle se tillbaka på alla de växter jag handlöst fallit för när jag besökt någon plantskola utan att på förhand veta var i trädgården de skulle planteras, växter som fått flytta runt i rabatterna bara för att de inte passat in där jag först planterat dem och sedan efter ett antal flyttar bara gett upp och dött, kan jag så här i efterhand ibland fundera över vad som hänt om jag satsat på aktier eller fonder istället. Nu efter alla dessa år vet jag att jag hade haft mer pengar på banken men hade jag då under åren som gått haft lika roligt?

Stundens ingivelse, tron på att det alltid finns plats för de växter man vill ha fast trädgården bara är ca 600 m² och att kunna falla, förändra och göra om har bara varit ren och skär glädje, 

i alla fall när plånboken tillåtit det och ibland har det en kort stund hänt att en liten del av en rabatt helt plötsligt sett precis så där fin ut som jag i drömmen sett framför mig.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Blev  det som jag tänkt' och visst har det blivit så, i alla fall någon enstaka gång!

Allt gott och fin start på månaden november!

Dröjer sig ännu kvar

gör den där glädjen över att bara kunna gå ut och fortfarande från dag till dag se förändringarna i och på den lilla jordplätten vi, min man och jag, kan kalla vår egen 

trots att trädgårdsmöbler flyttats in och frostkänsliga växter står på kö under köksfönstret för vidare transport till källarens mörker.

Vaxklockans blad och blommor har färgats bruna av nästanfrosten 

men kung Bore behöver ju knappt andas ut innan Kirengeshoma palmata  eller "Månstrålen" dukar under och vissnar. 

Några av funkiorna har fortfarande blad som lyser som guld när solen tittar fram 

Hosta 'Blueberry Muffin'

och höstkrokusens blålila färg passar perfekt till allt brunt och visset även om de snabbt lägger sig till vila, inte minst om det regnar. 

Hittills har det varje dag dykt upp nya hårt rullade, smala små blåfärgade spjut bland alla de som ligger ner och i år har jag förundrats över att de helt plötsligt blivit så många. 

Grenastern Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’ har jag tidigare berättat om men gör det igen för precis nu har de första knopparna slagit ut och de ljust rosa, nästan vita små, små blommorna lyser så vackert mot de fortfarande mörkgröna bladen och brunvioletta stjälkarna.

Har man lyckan att ha en trädgård finns det året runt alltid något i vardagen att glädjas åt. Lökplantering sent i oktober och kanske ogräsrensning i november om vädret tillåter och lusten infinner sig. Sedan dröjer det inte länge innan de första snödropparna börjar dyka upp.

Dröjer sig ännu kvar är veckans tema i TrädgårdsFägring. Här hittar du fler inlägg på temat.

Trevlig helg!

Visst är hösten här på riktigt

och det har den varit ganska länge även om jag har försökt tänka bort den. Soliga dagar 

med blommande höstkrokus 

och tidlösa har det gått lätt men när regnet vräkt ner har det bara varit att inse fakta.

Först under början av oktober fick vi äntligen fram sekatören och sågen fast buskar och träd helst skulle beskurits under JAS (juli, augusti och september)

och veckan som snart gått fick jag ihop en fin bukett med reseda och ringblommor när jag besökte landet. 

Den enda lilla plantan av portugisisk kål som överlevde våren och mördarsniglarnas anfall har inte blivit särskilt stor, men vacker är den 

och det är palmkålen i grönsakslandet också.

Regnfattiga och varma dagar har jag passat på att rensa bort ogräs från gångar och rabatter och då har jag stött på många små snödroppslökar ovan jord. Lökar som gissningsvis tryckts upp på grund av platsbrist och trängsel. 

En del av dem har jag gett bort men några har hamnat i krukor. Terrakottakrukor som nu står i bänkarna på norrsidan huset. Krukor jag hoppas kunna ta in eller lyfta fram för att under tidig vår i mer näshöjd få känna doften av blommande snödroppar.

Aktivt planerat något inför kommande säsong har jag ännu inte gjort men det finns luktärtsfröer i frysen och snart också lite tulpanlökar i både krukor och rabatter. Efter jul brukar jag inventera bland grönsaksfröerna och då beställa vad som behövs nytt utav. Ibland, när några av fröerna jag vill ha är slutsålda förstår jag att jag är sent ute men trots det känns jul och nyår ändå som både avslut och början på något nytt. 

Veckans tema i TrädgårdsFägring är "Planerar för kommande säsong" och fler inlägg på temat hittar du här.

Trevlig helg!

Spännande med trädgårdsbesök.

Att bara med ett telefonsamtal eller ett meddelande via Instagram bli hälsade välkomna till för oss nya trädgårdar när vi i september besökte Gotland öppnade upp för nya tankar och gav massor med spännande inspiration.

Tyvärr missade jag att fotografera själva trädgårdarna, helheten, utan fastnade i alla de fina detaljerna. Den storväxta Rosa chinensis 'Mutabilis' som vi såg hos Gunilla och Tore i den första trädgården vi besökte var mer än magnifik och det var också grinden vi njöt av att få öppna och stiga in genom. 

En grind som Tore, en av trädgårdsägarna, själv snickrat och snidat.

Enarna från de ganska så höga eneskogarna som vi såg när vi cyklade runt på ön missade jag också att fotografera men i båda trädgårdarna som vi under veckan besökte fanns många spår av dem. 

Båda trädgårdsägarna hade tagit tillvara just enen och nyttjat den på många olika sätt. Att ene är hållbart vet jag men inte hur länge den är det när ena änden av den är nedgrävd i jorden. 

Sticklingarna vi fick av Glaspärlevinet från den sista trädgården vi besökte ser fortfarande livskraftiga ut och förhoppningsvis kan de rota sig trots att senhösten är här.

Bilderna är ju tagna på detaljer som jag fastnade för och bara tips, inte minst för alla er som har ene på tomten att använda i stället för tryckimpregnerat virke.

Många tack till er vi fick besöka!

En skog av pinnar - En knyckt idé.

Tillsammans med goda vänner tillbringade vi under mitten av september en dryg vecka på Gotland, men det vet ni ju egentligen redan. En tur som bjöd på mycket blåst, en dag med regn, en dag med strålande sol, fina cykelturer och tre inspirerande trädgårdsbesök. Två i privatträdgårdar och en i Visbys botaniska trädgård.

Många nya trädgårdsidéer fick vi och idag har vi realiserat en av dem. Knyckt rakt av från Gunilla och Tore Bremers konstnärligt skapade trädgård 

har vi senaste veckan samlat på oss platta stenar som idag fick hål och hamnade på rostiga järnpinnar. 

Nu svävar de där stenarna över skogsaster, flox, stormhatt och silverax.

Så härligt att nya trädgårdsbesök även ger oss som är 70+ både idéer och ny inspiration. Eller hur?

Länge leve livet!