Nu är det Nytt År igen, nu är det 2021!

Den där tiden som bara skyndar fram går nu också med extra raska steg mot ljusare tider på mer än ett sätt hoppas jag men klimatfrågan skrämmer mig

trots att jag njuter av en cyklamen som sedan oktober bara blommat och blommat, 

den mer försiktigt blommande tibasten vars knoppar precis börjat slå ut och visar sina första vita väldoftande blommor.

och de stora knopparna på både snödroppar och vintergäck som jag såg i trädgården på förra årets sista dag .

Någon föraning om vinter fick vi först i förrgår då det var minusgrader och lite snö i luften. Det har under senare år ofta dröjt till slutet av februari innan vi fått lite känning av riktig vinter här på västkusten och tyvärr har den då nästan alltid valt att stanna kvar långt in i mars fast vi vid den tiden egentligen vill ha vår, i alla fall jag. Då skall snödropparna blomma som både bäst och mest.

Idag har vi firat en annorlunda födelsedag här hos oss. 

Aldrig tidigare har vi suttit med avstånd och småfrusit runt bordet på uteplatsen i januari och aldrig tidigare har det då serverats grillkorv med hemmagjord pommes frites eller hallongrottor istället för tårta. Men alla åt ändå och med god aptit, inte minst barnbarnen.

Tiden går fort så det gäller att ta vara på den men också att våga ta tiden som den kommer, leva i nuet och det tränar jag på.

Länkar till TrädgårdsFägring  även om veckans tema Bästa vänner inte stämmer med mitt inlägg.

En riktigt god fortsättning på 2021!

God Jul! En Riktigt God Jul, trots allt...

Någon familjejul blir det inte här hos oss i år och ingen julgran heller. För första gången i våra liv skall min man och jag fira jul tillsammans helt själva.   

Inga köttbullar, prinskorvar eller revbensspjäll, de har vi valt bort. 

I stället blir det några olika sorters egna sillinläggningar, hemmagravad lax, Janssons frestelse, grönkålspaj och en liten ugnsbakad skinka. Att vi trots att vi bara är två inte köper något färdigt beror på att det ibland är ganska roligt att laga mat tillsammans men också för att vi tycker det 'egengjorda' smakar så mycket bättre än det färdigköpta. Skall det vara en god jul så skall det, oavsett Covid19. En snaps till sillen är ett måste så klart, trots att den inte är egentillverkad, men god ändå...

I dag sken äntligen solen så provsmakningen av skinkan skedde i skogen. Skiner solen också i morgon kan det kanske bli en cykeltur trots att det är julafton. 

Nog har vi en jul då inget är sig likt men finns det liv finns hopp! 

Önskar Er alla En Riktigt God Jul! 

Det här skall jag så nästa säsong...

är veckans tema i TrädgårdsFägring.

Fick mina luktärtsfröer från Cecilia Wingård veckan som gick.

Nu ligger de i frysen och väntar på vecka 12. Då skall de tillsammans med många andra fröer i både blom och grönsaksväg hamna i jorden och växthuset.

Ibland bredsår jag för att sedan omskola och ibland sår jag ett och ett frö i pluggbrätten.

Efter att ha läst boken Blomster av Cecilia Wingård har jag lärt mig mycket, inte minst att det av en del sorter bara behövs ett fåtal plantor för att få plockblommor hela sommaren. Något att verkligen komma ihåg när man som jag ibland tidigt i maj stått med 30 plantor av rosenskära och planterat alla bara för att det är svårt att slänga.

Förra året sådde jag reseda i växthuset i april, fick upp fina plantor att plantera ut redan i mitten av maj och kunde plocka många, många, av dessa hela sommaren. Oansenliga visst, men doften är beroendeframkallande och tillsammans med ringblommor blir det underbara buketter. 

                Calendula officinalis 'Snow Princess'

Luktärter, reseda och ringblommor är något jag 'måste' ha så länge jag nu bara kan så och gå där och plocka sommarbuketter.

Fortsatt trevlig helg och en fin tredje advent.

Jag njuter, det måste jag erkänna,

av att inte behöva rensa ogräs eller vattna torra krukor och rabatter. Här ligger tankarna på både grönsaksland, har visserligen beställt fröer från både Cecilia Wingård och Runåbergs, och vår lilla trädgård här hemma, helt nere. 

Krattar bara in löven som fallit på de små gräsmattorna i rabatterna eller över blåsippsplantorna under häcken och tittar på de stora trilliumknopparna och snödropparnas grönvita spjut när jag går till varmkomposten på baksidan huset. En trädgårdsrunda som inte tar särskilt lång tid men som är helt tillräcklig i detta regniga gråväder och nästan varje gång jag går där säger jag högt till dessa vårivrare: - Lugna nu ner er lite, det kommer en vinter!

Sparat en del löv för att ha som täckning när den där vintern kommer, för nog kommer den med många minusgrader även om det kanske dröjer till slutet av februari.

Att bara få träffa sina barn, barnbarn och vänner utomhus och med ett avstånd på minst 1,5 m är inte roligt, men vad gör man inte i dessa coronatider.  

Är så glad över att bo på landet, inte behöva åka kollektivt, kunna sticka och ladda hem e-ljudböcker från biblioteket.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är Så går mina tankar.

Här försöker vi njuta av dagarna trots att det känns tråkigt, förfärligt tråkigt.

Projektet som blev klart - Eller aldrig blir..

är temat i TrädgårdsFägring den här veckan och det fick mig att leta upp gamla bilder på vårt projekt som startade våren 2007 och som fortfarande pågår.

Vårt mål var att förvandla ett litet stenhus från tidigt 1950-tal

som efter många års brist på underhåll luktade mögel 

och en helt igenvuxen trädgård 

till ett hus för oss att njuta sommaren i 

och en köksträdgård för plockblommor och ätbart samtidigt som vi ville minimera både underhållet av huset och gräsklippningen.

När jag igår återigen tittade på de gamla bilderna såg jag att väldigt mycket hänt även om vi inte är klara, något vi nog aldrig blir. Att bli färdig, att även listerna på insidan vindsfönstren skall finns på plats, är något som står högt på min önskelista men maken tycker det är själva resan som är rolig och hittar hellre nya projekt för enligt honom gör det inget om vi aldrig blir klara.

Välkommen med på lite av den där resan som började för mer än 13 år sedan. Skall försöka visa lite före och efter bilder. Det kan bli många :-)

Samtidigt som huset byggdes om fick vi hjälp i trädgården av både mina då ganska så gamla men pigga föräldrar, svärdöttrar och söner.

Den nya vägen ner, 

trappan ner till huset 

och att göra en uteplats under körsbärsträdet var bland det första vi gjorde i trädgården. Att skrapa rent bergen från gräs, ogräs, ormbunkar och trädrötter tog längre tid än vi från början trodde.

Det är härligt att nu ha en plats för grönsaker, njuter verkligen av att ha möjlighet till att odla luktärter och ätbart. Inte minst när jag slipper gå dubbelvikt under det där nätet blå nätet som en gång i tiden höll rådjuren borta.

 Älskar verkligen min odlingsbur.

Detta är en före bild

så här ser det ut nu.

Under äppelträdet Ingrid Marie växte bara ogräs av olika slag. Där hade allt, både rens och sten, från åkern hamnat. Vi tog fram berget igen och lade ut markduk och grus för att slippa rensa ogräs. 

Träden vi planterade för 9 år sedan har blivit riktigt stora och min favorit bland dem är gulvedsträdet, Cladrastis kentukea. 

Här håller vi inte på lika intensivt längre, för vare sig huset, fönsterlisterna är ännu inte på plats, eller trädgård är klara men nog har det hänt en hel del och roligt har vi haft och fortfarande har, inte minst i dessa coronatider då man skall hålla sig hemma.

Muren är klar och nästa helg skall förrådet, det gamla murkna som du ser till höger i bilden, rivas. Då kommer barn och barnbarn för att hjälpa till. 

Trevlig helg!