Eländes elände

eller stor glädje. Ja det där med trädgård är verkligen en omväxlande hobby.

Här har ganska många växter dött under vårvintern, växter som trodde det var vår redan i februari och sköt skott som sedan frös bort under kalla mars. Framför allt är det hortensior, olika Hydrangea serrata, som gett upp och Clematis montana 'Alba'. En klematis jag väldigt gärna skulle vilja ha klängande i det gamla snart döda päronträdet.

Just nu i slutet av maj, efter det sista regnet, har sniglarna invaderat rabatterna. De har sina favoritväxter så som Campanula 'Sarastro', alla trädgårdsirisar t.ex Iris 'Maui Moonlight', Symphyotrichum lateriflorum ‘Lady in Black’ och malörten Artemisia lactiflora. Den sistnämnda trodde jag var helt död ända till jag en kväll fick se alla sniglarna som hopats runt platsen för plantan. Minsta lilla tillväxt åts upp direkt.

Tränar på att inte fastna i det tråkiga för hela tiden finns det ju också något vackert att glädja sig åt.

 

Akebia trifoliata blommar fortfarande för fullt. En del knoppar frös bort men det har i alla fall inte påverkat doften, inte minst en vindstilla kväll då den nästan fyller hela vår lilla trädgård men om det blåser gäller det att sitta eller stå i vindriktningen för att känna den.

Så många pionknoppar plantorna både här hemma och på landet bjuder på i år har de aldrig gjort tidigare och det tackar jag förra årets gödselvattning för. 

Paeonia mlokosewitschii har tidigare bara haft 7 knoppar som mest och i år är det dubbelt så många.

Humleblomster hör till mina favoriter både i trädgården och den vilda naturen. På köksbordet står en 'vild' bukett och i trädgården blommar hybriderna som aldrig förr,

Geum 'Bell Bank',

Geum 'Mrs W. Moore', tror jag och

Geum rivale ”Nathalie” med variegerade blad från Berit som jag tyvärr inte har någon bra bild på.

Men blommar gör också snödroppsträdet, Halesia monticola 'Arnold Pink'

och pärlbusken Exochorda macrantha 'The Bride'.

Favorittulpanen, Tulipa sprengeri, som Bente för åtta år sedan köpte in 4 lökar av åt mig, har i år sex blommor. 5 i ursprungsplanteringen och en utanför köksfönstret. Där har jag aldrig planterat någon lök så det måste vara en frösådd. Gissar att det tar 7 år från frö till blomma. Nu har jag massor av frösådder och jag hoppas verkligen få vara med så att jag i alla fall kan få se några av dem i blom.

 

Idag damp Hemträdgården ner i brevlådan och jag har bläddrat och läst lite och fastnade för en artikel om Estrid Ericsons trädgård Tolvekarna. En informativ och spännande läsning. Extra roligt att Emma Lundberg och Estrid Ericson blev vänner trots åldersskillnaden och att deras tankar om trädgård och heminredning gick hand i hand.

Emma Lundberg: 'Men minns att en trädgård aldrig blir färdig, den är ett levande väsen, som förändrar sig ständigt och som alltid kräver den vård.'

Estrid Ericson: 'Våra hem är aldrig fullt färdiga: under hela vår levnad bygger vi vidare på dem.'

Visst är det så, trots ålder, det finns alltid något spännande, gammalt eller nytt, att fastna för.

 

Ha det gott och trevlig helg!

Älskade korg

är en utställning på Sörmlands museum nu i sommar. En utställning som kommer att vandra vidare till andra delar av landet. Det är tack vare uppropet från @tantkofta 'Nu går ett upprop! Ta en eller flera bilder på dina korgar och lägg ut under #allaminakorgar'  som jag gör detta inlägg och lägger upp bilder på en del av de korgar jag har men också för att lyfta fram och visa på det fina hållbara hantverket.

Jag är korgoman, har varit det så länge jag kan minnas. Det var min mamma också och hon gick på flera kurser för att lära sig tillverka egna. Några av dem hon gjort har jag nu hos mig och de är jag extra förtjusta i.

Under åren som gått har jag inte bara hittat korgar på slöjdmarknader, 

auktioner 

och loppisar här i Sverige utan också fått med mig många hem från resor i andra delar av världen. 

Några av korgarna på bilderna kommer från Indonesien, Kina, Thailand, Malaysia och Portugal 

men oavsett från vilket land de kommer är de alla fantastiskt fina hantverk. Korgtillverkning är verkligen en global konstform.

Alla korgar jag samlat på mig under årens lopp finns inte med på bilderna. Några för en ganska tyst tillvaro i t.ex källaren 

och andra i vardagsrummet i form av pläd eller garnkorgar. På vinden på landet har jag gamla spånkorgar med lock som förvaringsplatser för lakan och andra sängkläder men spånkorgar med lock kan man ju precis som med alla andra korgar, ha till mycket.

För ca 25 år sedan köpte jag flätade lampskärmar på en lokal marknad i Portugal och de används ännu och är fortfarande lika omtyckta.

Detta är verkligen inget inlägg som handlar om trädgård men väl naturmaterial, nästan som trädgård ;-).

Ha det gott och hoppas ni kan hålla er friska i dessa virustider!

Bara några bilder från en härlig lördag i maj 2020.

Humleblomsterbuketten

jag plockade igår under skogspromenaden står på köksbordet och ute blommar det för fullt i både krukor

och rabatter.

Malus 'Maypole' till höger

Arisaema med variegerade blad, vet inte vad den heter.

Med det numera långa håret spretande åt alla håll, har inte vågat gå till frissan på grund av coronaviruset, och iklädd gamla urblekta knäbyxor har jag skrotat runt och haft en fin dag i trädgården. Det finns säkert många som undrar över hur man kan njuta av att gräva bort växter som brett ut sig lite väl mycket, vattna krukor, rensa ogräs, klippa sniglar och kruka in växter, delningsväxter, till sin svärdotter men det har jag gjort. 

Har också tagit mig tid till att sitta en stund under det lilla blåregnsträdet som i år kommer med många knoppar, tittat extra mycket på de sockblommor som börjat blomma 

Epimedium fargesii 

Epimedium 'Amber Queen'

 Epimedium myrianthum 

Epimedium 'Togen'

och räknat knopparna i några av pionerna. De är många fler än på länge. 

Gissar det beror på att jag gödselvattnat plantorna med antingen guldvatten eller flytande näring på flaska. Detsamma gäller de

Trillium jag har i trädgården. De sista åren har de fått ordentligt med gödsel och det har gett resultat i form av många fler blommor.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott och fortsatt trevlig helg! 

Trots Covid-19 finns det mycket njutbart.

Våren är här igen,
björkarna lyser ljusgröna, häggen blommar, slånens vita blommor mot de mörka grenarna påminner om gamla spetsgardiner, marken har blivit grön och körsbärsträdet på landet blommar för fullt. 

Detta helt underbara träd. Vår sommarparasoll som både skänker goda bär och skön skugga. 

Här är fröerna till morötter, palsternackor, persiljerötter och lite annat så som dill och olika ringblommor sådda och några har till och med börjat titta upp. Den förgrodda potatisen är i jorden och luktärts och bondbönsplantor utplanterade. Har täckt bönorna med fiberduk men jag hoppas vi slipper minusgrader.
Så här i virustider håller vi oss mest för oss själva men sysslolösa är vi inte. Har naturen nära, en trädgård att glädjas i och som pensionär behöver vi inte oroa oss över permitteringar. 

Detta skrev jag i onsdags. Idag har vi återigen varit på landet och där hade sniglarna haft kalas under fiberduken. Flera bönplantor var helt uppätna. Det blev till att plocka fram fröpåsen och så nya. Hoppas bara jorden är tillräckligt varm. Både hemma och på landet har vi massor med små spanska skogssniglar så allt är inte njutbart ens i trädgården, tyvärr, men i dessa tider kan det ju inte räknas som något större problem.
Lika tidigt som i år har jag aldrig tidigare planterat ut småplantor av purjolök, kål av olika slag och sallad. Nu gäller det att hålla tummarna så jag slipper både nattfrost och sniglar, men det räcker säkert inte när det gäller de där glupska små spanjorerna. Får nog ta till både järnsulfat och sax.  


Ha det gott!

Lisa, Signe och Ulla.

Efter några soliga och varma dagar har det återigen blivit kallt ute, kallt som tusan. Hade tänkt sopa gångarna och städa upp det där sista efter vintern idag men det väntar jag med tills det blir lite varmare igen.

Istället har jag tittat runt på nätet och hamnat hos olika auktionshus. Är nästan lika glad i auktioner som jag är i min trädgård och en del numera halvgamla saker är jag väldigt förtjust i, inte minst prylar med blommor som motiv från 1940-1970-talet. Lite tråkigt bara att man inte behöver något längre, huset är ju tillräckligt fullt, men titta kan man alltid göra.

Upptäckte idag att den där blommiga keramiken från Rörstrand och Carl Harry Stålhane återigen börjar bli uppskattad. Roligt för den är verkligen fin och passar in nästan överallt.

Kanske kan det snart bli likadant när det handlar om föremål med blommotiv från Kosta Boda, Sigurd Persson och Lisa Bauer. 

Allt deras vackra glas från slutet av 1960-talet och 1970-talet har länge, länge, ratats av alla förståsigpåare. Nu hoppas jag att deras blommiga glas får renässans precis som Carl Harry Stålhanes keramik från Rörstrand fick för vackrare bruksglas finns inte, tycker jag, men jag är ju nästan som part i målet eftersom jag är förtjust i blommor.

Lisa och Walter Bauer var båda trädgårdsintresserade. 

Han hade också som trädgårdsarkitekt det där med trädgård som yrke och gav 1942 ut boken Hela året i min trädgård. Hon, kanske båda, var god vän med både Ulla Molin och Signe Person Melin. 1980 kom boken Skönt kring grönt ut. En idébok av Ulla Molin och Lisa Bauer. I den finns krukor av Signe Person Melin med. Alla tre i en och samma bok, tre vänner som skapat så mycket vackert när det gäller det där med krukor, trädgård och växter.

"Det blåser en lätt och varm sommarvind genom Lisa Bauers växtvärld. Hon döljer glaspipans fästpunkt under maskrosbollens duniga cirkel och låter blåklockan nicka över skålens sida."

Ja, vackert är det, det där glaset!

Ha det gott!

Ögonstenen

är temat, det sista för den här säsongen, i TrädgårdsFägring.  

Inte kan jag välja ut bara en enda växt för hela trädgården är ju min ögonsten, min stora glädje, inte minst i dessa virustider.

Den tidiga vårblomningen är över men de senblommande tulpanerna har börjat visa färg,

kungsängsliljorna 

och mycket annat blommar, inte minst svalörten.

Bild lånad från nätet

Chelidonium minor, ett namn som svalörten fick av läkaren Rembert Dodoens på 1500-talet och under den tiden fanns örten på nästan alla apotek. Då användes så väl roten som det gröna av Ranunculus ficaria. Detta enligt boken Linnés hälsoörter av Åke Ohlmarks. Nu verkar det som om växten bytt namn till Ficaria verna enligt SKUD  https://www.slu.se/centrumbildningar-och-projekt/skud/vaxtnamn/

Växtens rötter, som vi nu vet är giftiga och inte skall ätas, påminner om fikon, där av namnet ficaria.

Svalörtens användning mot skörbjugg var nog en gång i tiden växtens allra viktigaste uppgift som medicinalväxt. Då användes både bladen och blommorna som ett slags kål eller spenat och blandades ofta med andra grönsaker. Förutom skörbjugg lär den också botat hemorrojder, vårtor, trötthet, reumatism, huvudvärk och gallbesvär, en riktig universalmedicin som botade mycket, kan jag nu tycka.  

Den franske naturläkaren Maurice Mességués skall med svalört ha botat just hemorrojder, reumatism och struma i ett nafs och många kända personer har fått hans hjälp, t.ex Winston Churchill, men vilka krämpor han led av vet jag inte.

För att en ny planta skall växa upp räcker det med bara en enda liten rotbit från svalörten och den har rötter som nästan ser ut som druvklasar. Av en enda planta kan det bli många nya om man gräver runt i jorden så de små knölarna (druvorna) sprids.

Inte tänker vi längre på den som läkeväxt när vi nu ser den blomma längs vägar och dikesrenar och nog är det lätt att undra över varför den heter just svalört. Kanske är det så att den blommar som vackrast när svalorna kommer.

Själv tycker jag det är spännande med de där udda svalörtssorterna och har jag hittat någon till salu har jag köpt direkt. De är inte alls lika spridningsbenägna som den vilda. Här i trädgården har jag några olika namnsorter planterade längs stengångar, mellan buxbom och nära hostor som döljer svalörtsbladen när de börjar vissna. Redan i slutet av maj har plantorna vissnat ner men tidigt i november börjar en del av dem återigen visa upp sina nya blad och de är vintergröna.

En av de där lite udda sorterna är Ficaria verna'Plena'. Här har den vuxit på samma plats i 15 år och är nu ca 45 x 20 cm. Har under åren som gått rensat bort några rymlingar, men inte många.

Några andra är 

Ficaria verna 'Aurantiaca' som blommar med enkla gulorange blommor.

Den trivs i både skugga och sol tycker jag. Precis som de flesta namnsorterna sprider den sig lite försiktigt.

Ficaria verna 'Brambling' visar upp sina enkla gula blommor mot en bakgrund av blad marmorerade i brunt och silver. Här har den inte spridit sig särskilt mycket under de 11 år den funnits i trädgården.

Ficaria verna 'Brazen Hussy', är enligt Beth Chatto en upptäckt av Christofer Lloyd på Great Dixter. Den har ljust gula blommor mot ett mörkt bladverk. Några blommor behövs nästan inte för bladen är väldigt fina. Här har den under de tolv år den funnits i trädgården inte brett ut sig särskilt mycket, kanske på grund av att den bor nära stammen på Chamaecýparis lawsoniana 'Imbricata Pendula'.

Ficaria verna 'Collarette', kryper precis som 'Green Petal', tätt  nära marken. Den har vackert tecknade blad och gula lite lustigt dubbla blommor. Här hos oss växer den under en hosta som redan tidigt i maj kommer med sina blad och döljer svalörtens gula blast.

Ficaria verna 'Green Petal' en svalört med dubbla gulgröna blommor och variegerat bladverk. Sakta, sakta och krypande nära marken sprider den sig här hos oss. Under de tolv år den funnits här har plantan bara hunnit bli ca 20 x 20 cm. Den är en av favoriterna bland de svalörter jag har här i trädgården men så är jag ju också väldigt förtjust i växter med gröna blommor ;-).

Ficaria verna 'Salmon's White' en vitblommande svalört med stora enkla vita blommor som har en mörkare och lite marmorerad baksida.

Ficaria verna 'Wisley Double White', min stor favorit bland svalörterna här i trädgården. Den lär ha hittats i klippträdgården på Wisley 1997 av Allan Robinson. Här växer den sedan 2009 lite skuggigt mellan ett par buxbomsklot. Verkar trivas och förökar sig försiktig.

2010 köpte jag i  England  Ranunculus ficaria 'Randall's White' men kan nu inte skilja den från Ficaria verna 'Salmon's White' och 2009 kom jag hem med Ranunculus ficaria 'Picton's Double' efter en resa. Enligt nätet är det en guldgul dubbelblommande sort med en grön knapp i mitten och ett slätt blad med en bronsundersida. Ursprungligen från en privat trädgård i Inverness. Mycket lik 'Pleniflora', men är något större och tätare. Här har jag dem planterade tillsammans för jag såg ingen skillnad när jag kom hem med 'Picton's Double' för båda har en grön knapp i mitten av blomman, tycker jag och vilket slätt blad som skall ha en bronsfärgad undersida vet jag inte.

Har du flera olika svalörter i trädgården så håll gärna de olika formerna en bit från varandra, så att de inte med frösådder förlora sina speciella egenskaper. Hur långt från varandra vet jag inte men här är trädgården bara 600 m² och ännu har inga nya svalörtsformer dykt upp i trädgården.

Nu kommer några bilder på andra och ännu mer spännande sorter, tycker jag.

https://www.gardensillustrated.com/plants/ranunculus-ficaria-verna-to-grow/?image=9&type=gallery&gallery=1&embedded_slideshow=1

Stort Tack till alla er bakom TrädgårdsFägring för den här säsongen. Hoppas ni orkar komma med nya teman när hösten är tillbaka för det är väldigt roligt att ha något att fundera över och leta bilder till.

Nu är den där efterlängtade våren här på riktigt så ha det gott i vårsolen!
Trevlig helg!