fredag 29 mars 2019

Tillsammans med goda vänner i Portugal, del 1


Redan i slutet av förra året köpte vi flygbiljetterna och boendet i den lilla byn Varzigueto i Parque Natural Do Alvão bokades i början av januari. 



Varzigueto är en liten genuint levande by långt upp i bergen i norra Portugal. 

Här såg jag blommande cabbage portugesa för första gången.



Förälskade mig i de gulvita blommorna och blev väldigt glad när jag senare under resan hittade fröer att ta med hem.
Här i norr gjorde vi tre vandringar. Den första gick förbi vattenfallet Fisgas De Ermelo till byn Ermelo. 




Början av leden gick genom en pinjeskog 



och där på stigen stötte vi för första gången i våra liv på tallprocessionsspinnare i en ca 10 m lång rad. 



När vi en stund senare satt vid vattenfallet och fikade, det där som jag inte har ett enda foto på, strömmade det massor av getter ner för berget. 



Vilda var de nog inte för de hade både herde och hundar med sig.
Från fallet gick det brant utför mot byn Ermelo och både knä och tår klagade. 






Väl framme blev vi invinkade till ett litet uthus i en trädgård och där bjöds vi på apelsiner och rödvin av en glad man som vi nästan bara kunde prata med via händerna. 



Ärtplantorna han odlade, kanske var det sockerärtor, hade redan växt sig höga.
För att ta oss tillbaka till Varzigueto behövde vi en taxi och den fixade damen på det lokala caféet i Ermelo åt oss. Hon ringde in en pensionär som körde oss tillbaka till byn i sin privatbil.



Dagen efter vandrade vi längs levadan Levada De Piscaredo. 



Alla vandringarna vi gjorde var fina men några av dem gav mig större skönhetsupplevelser än de andra och denna var en av dem.



Vi började med att köra bilen till Modim de Basto, slutstationen på vandringen och därifrån tog vi taxi till startpunkten Vilar de Ferreiros. 







Denna gången gick vi mest genom ett odlingslandskap med korkek, olivträd och väldigt vackra murar. 










Bilderna får tala för sig själva.



Ann var lite trött i slutet av vandringen och det var även jag. 
Sista kvällen efter den tredje vandringen i bergen utanför  Varzigueto åt vi middag hos Leontina. 



Hon bjöd på en upplevelse för alla våra sinnen. Ett glatt och trevligt bemötande, god hemlagad mat från förrätt till dessert och spännande drycker i glasen varav en fick följa med hem.
Dagen efter reste vi vidare mot Alentejo och Marvãu utanför Portalegre. Där var det betydligt varmare och vi fick njuta av både dofter och blomning på de två fina vandringarna vi gjorde bland korkekar, olivträd och blommande skärmlavendel. Vandringar i vackra omgivningar som jag kommer att visa bilder från i nästa inlägg.


Ha det gott - våren är här och julrosorna blommar ikapp med nunneört och snödroppar.


söndag 24 mars 2019

Hemma igen


efter 17 dagar i Portugal tillsammans med goda vänner och vi möttes av blommande blåsippor, 


julrosor och snödroppar 


som samsades med byggställningarna som fortfarande stod kvar. 
Lite kallt men ändå både kände och såg jag att våren kommit på riktigt.
I Portugal gjorde vi 7 fina vandringar. De tre första utgick från den lilla byn Varzigueto 





som ligger långt i norr i Parque Natural Do Alvão. Vi bodde i huset du ser i mitten. Mer om vandringarna kommer nog när jag tittat genom och gallrat bland bilderna jag tog.
Ha det gott!

onsdag 6 mars 2019

Vårbruket är igång


även om vintern kommer tillbaka lite då och då.
Här på Västkusten började mitt vårbruk för några veckor sedan då jag under första halvan av februari kröp runt och rensade bort gamla vinterståndare och alla löv jag i höstas krattade in i perennrabatterna. Löv som då tidigt i februari låg som en tjock filt över lökväxterna, ja egentligen var det ännu bara snödropparna som inte riktigt lyckades ta sig igenom den där tjocka bladfilten. Tulpaner, hundtandsliljor, stjärnhyacinter och narcisser hade ännu inte hunnit visa sig.
Nu är fjolårsblad borta och snödropparnas ibland nästan vita blad har träffat på ljuset och ändrat färg till grönt.
När jag ändå röjer och klipper passar jag på att rensa ogräs. Maskrosor är lätta att känna igen och som små är det enkelt att bara dra plantorna rätt upp och det är de små gräsplantorna också. Under senare år har ett par andra relativt vintergröna och ganska invasiva ogräs dykt upp. Vet inte vad de heter eller varifrån de kommer men de frösår sig frikostigt om de får blomma och numera dyker upp lite varstans. Kanske kan de ha kommit med planteringsjord, höns eller kogödsel på påse.

Det riktiga vårbruket, det där med blom och grönsakssådder på friland, dröjer nog ytterligare någon månad men i slutet av mars skall jag så både grönsaker och luktärter och ställa sådderna i växthuset. 
Här är det min man som kör ut gödsel, tömmer komposterna och gräver. 


Jag krattar till jorden, sår och planterar ut blom och grönsaksplantor. 



Potatisen både sätts, kupas och skördas av maken men ett tag innan han sätter hackan i jorden för att ta upp första stånden brukar jag vara där med fingrarna i jorden och smygskörda.

Att bara kunna gå ut och hämta egna grönsaker och plocka stora buketter hör till ett av sommarhalvårets största nöjen.

Redan nu har jag börjat längta och snart är det dags.

Sista temat i TrädgårdsFägring den här våren är vårbruk.

Ha det gott!


lördag 2 mars 2019

Grönsaker bland perennerna.


Ätligt som pryder sin plats i rabatten är temat i TrädgårdsFägring den här veckan.
Något sådant odlar jag nästan inte alls hemma i trädgården. Möjligen kan tomater, chili eller aubergine som går att odla i kruka ibland smyga sig in bland pelargonerna i växthuset


men annars är det prydnadsväxter som gäller här. Så hos oss passar temat, blommor att njuta av i köksträdgården, betydligt bättre :-).

Grönsaksodlingen som vi har på landet har numera blivit en ganska så het passion.



Min man kör gödsel, gräver ur komposter, vänder jorden som jag krattar till på ytan innan jag tar fram fröpåsarna och sår samt planterar de förodlade grönsakerna och blommorna. Maken är den som tar upp färskpotatisen även om jag är där och krafsar ut de största ett tag innan han kommer med hackan och jag skördar grönsakerna och plockar blommorna. Favoriterna bland blommorna i köksträdgården är luktärter,





reseda 


och ringblommor i olika färger.



I år har jag fallit för en för mig ny ringblomma om heter Calendula officinalis 'Calexis Orange'. 



Starkt orange och med väldigt rufsiga blommor. En blomma som det verkligen skall bli spännande att odla och plocka buketter av. Luktärtsfröer har jag fortfarande många av, så många att de kanske varar mitt liv ut. Förvarar dem i frysen och enligt Cecilia Wingård håller de sig då hur länge som helst. Resedafröerna från förra året hoppas jag gror även i vår. Reseda var en av mormors och mammas älsklingsblommor och den doftar ljuvligt. Lite oansenlig men finfin tillsammans med orange ringblommor.

Trevlig helg!

torsdag 28 februari 2019

Nu känns det som vår här i Bohuslän


fast det bara är februari månad, i alla fall i några timmar till.
Snökrokus, snödroppar och vintergäck blommar för fullt, 



julrosorna som har många knoppar har börjat visa upp sina första blommor 




och det har blåsipporna också.



De två sista dagarna har jag fortsatt vårstädningen ute i trädgården med att klippa bort de fula fjolårsbladen på både blåsippor och sockblommor 



men såg i eftermiddag när jag var ute med kameran att jag glömt ta bort bladen från Epimedium 'Amber Queen'.



Det turkiska hasselträdet, Corylus colurna, har många, många hängen och de pälsklädda magnoliaknopparna sväller.

Enligt Karel Capek och boken Ett år med min trädgård är krokusar, växtkataloger, snödroppar och grannarna de första vårtecknen vi trädgårdsmänniskor söker efter. Så snart grannarna skyndar ut i sina trädgårdar med spadar, hackor och allt annat som behövs i trädgårdsarbetet märker den erfarne trädgårdsmannen (kvinnan) att våren är i antågande.  
Här hos oss är det inte bara vårblommor som visat sig utan vi har också sett minst tre grannar i sina trädgårdar, så nog är våren här även om det säkert blir några bakslag.

https://www.youtube.com/watch?v=j8VdehTuZfw 

Fortsatt härlig vår!

måndag 25 februari 2019

Veckans tema i TrädgårdsFägrig


är spaljéer, pergolor och klätterstöd.
Så här ser det ut hos oss idag.



Nog kan det kallas klätterstöd, eller hur?
Här kommer nu bara några bilder på spaljéer och pergolor som jag fastnat extra mycket för under åren som gått. Lite egentillverkat som slagit väl ut = sådant som jag ännu inte tröttnat på och tips från andra trädgårdar jag besökt.
Det stöd jag tycker allra bäst om är det vi såg förra våren när vi besökte Great Dixter. 



Har lämnat in en beställning till min lokale snickare men ännu inte fått någon bekräftelse, tyvärr.
Ett annat, både skärmvägg och stöd för honungsrosen är det vi tillverkat själva. 



Armeringsmattor som svetsats fast mot vinkeljärn som är fastgjutna i marken. På dessa armeringsmattor har jag najat fast stammarna på de enebuskar vi röjt. Ännu har ingen av dem ruttnat bort fast det snart gått 10 år. Man tager vad man haver och ibland blir det bra.


Den vackra ställningen täckt med passionblommor som vi såg på Gunillaberg, visst är det ett klätterstöd 









och det är alla de där andra fina stöden eller pergolorna som jag numera bara minns när jag ser bilderna.
Vi har en liten trädgård och där finns inte mycket plats för vare sig spaljéer eller pergolor men att det är så glömmer jag lätt bort.

Ha det gott och trevligt slut på februari!