Julrosor, julrosor och julrosor...

Älskat julrosor lika länge som jag haft en egen jordplätt att odla på. En gång i tiden var jag noga med namn och rena arter var extra spännande. 

Numera är glädjen stor när en planta i trädgården verkar gilla livet och visar upp det genom en generös blomning.

Den här våren har julrosorna fått ett nytt liv. Många av plantorna har fler blommor än någonsin tidigare.

Helleborus hybridus 'Blue Lady' från Blomstergården 2003

Kanske tack vare guldvatten-vattningarna de fått under några år och den regniga sommaren vi hade förra året.  Om jag minns rätt sätter plantorna anlagen till nästa års blomning på sommaren och vill då inte ha det för torrt.

Under åren som gått har jag tagit död på riktigt många julrosor. Skakade inte av den torvjord de var planterade med i krukorna innan jag planterade dem i trädgården. Grävde då bara ett hål, satte ner jordklumpen, fyllde tillbaka den uppgrävda jorden och vattnade ett par gånger.

I stället borde jag klippt upp ev rotsnurr, skakat bort torvjorden från rötterna och blandat in den i den uppgrävda trädgårdsjorden innan jag planterade julrosen i det uppgrävda hålet och vattnade. Då hade plantans rötter haft en större chans att etablera sig istället för att torka bort i krukjorden under den kanske regnfattiga och varma sommaren.

De fula fjolårsbladen är sedan länge bortklippta och om en månad eller så är det dags att ta bort fröställningarna för att slippa massor med frösådder runt plantan nästa år.

Länge trodde jag att de dubbelblommande var  sterila och därför inte klippt bort de vissna blommorna men runt Helleborus hybridus 'Party Dress' Gelb som jag för 20 år sedan köpte av J. Peters i Tyskland  

har nu ett flertal enkelblommande plantor dykt upp. Fina de också men det blir lätt för mycket av det goda på en liten yta.

Vår stjärnmagnolias halvt utslagna knoppar lyser bruna men julrosorna har klarat minusgraderna vi haft nattetid den senaste veckan riktigt bra. Tidigt på morgonen lutar de sig mot marken men det dröjer inte särskilt länge innan blomställningarna rest sig igen.

Nu önskar jag oss alla en mer solig och varm vår!

Iskonvaljer i början av april.

Strax före påsk träffade jag för första gången på iskonvaljer som precis börjat skjuta upp sina små skott och en liten kruka fick följa med hem. Trots att jag under många år ihärdigt sökt efter groddknoppar i slutet av november har jag bara stött på och fallit för nästan färdigdrivna vars blommor snabbt torkat ihop.

Visst är de julblommor egentligen men julen varar än till påska, sägs det och med tanke på all snö som fallit de sista dagarna ser det ut som om vi fortfarande har vinter.

Den här gången kommer jag snart att kunna njuta av både blommor och doft.

Fortsatt fin vår!

I Namn och Nytt i Dagens Nyheter den 25 mars 1954

skrev Alf Henrikson om blåsippan.

Upprepar mig för redan sista mars 2016 hade jag med denna vers på bloggen.

"De blå anemonerna knoppas bland

höstliga blad

och lyser bland björkris på

städernas marknadstorg.

Än växer de talrikt och villigt

kring Stockholms stad,

men plantan är sällsynt i trakten

av Göteborg.

Inte botar de levern i dag, såvitt

doktorn vet,

fast de nämndes hepatica, leverört,

av Linné.

Den djupblåa sippan är lika

vacker för det,

och på sina håll finns den faktiskt

redan att se."

Och såg den gjorde vi i helgen under ett besök i en riktig vårträdgård 

med massor av underbara blåsippor i olika former och färger. Förälskad i blåsippor har jag varit nästan så länge jag kan minnas och den kärleken blev absolut inte mindre efter detta trädgårdsbesök. Det var som att besöka en godisbutik där det är helt omöjligt att välja för allt ser precis lika gott ut.

Den vitblommande i bakgrunden heter Hepatica maxima

Några namn har jag annars inte men bara njut av sipporna.

Många av dem har Gunilla själv korsat fram. Är du som jag intresserad av blåsippor så besök Trädgårdsamatörernas växtmarknad i Göteborg den 16 juni för där kommer säkert några av alla dessa underbara juveler att vara till salu.   

Allt gott!

Äntligen har vi haft några dagar med sol

men kallt har det varit så trots solen har snödropparna hittills i år inte riktigt slagit ut, bjudit in bin och humlor och fyllt trädgården med doft.

Ändå är det just precis nu, när nästan alla blommar, härligt att jag under en del år varit en smått tokig trädgårdsnörd som fattat tycke för snödroppar.

Alla är helt underbara så det är mer än lätt att få nya favoriter

och de med små, små gröna märken på de inre kalkbladen faller jag gärna för. Dit hör den fyllda Galanthus 'Lady B Stanley' och Galanthus 'Rodmarton Capella' som jag fastnade för när jag såg den i Danmark 2018, men nu är jag osäker på om den löken jag fick med mig hem verkligen är Galanthus 'Rodmarton Capella'.

Den här som bara har dykt upp i trädgården är jag mer än förtjust i.

De med helt, eller nästan helt gröna inre kalkblad är oemotståndliga t.ex Galanthus 'Fernstead End', Galanthus 'Merlin' och Galanthus 'Ding Dong'.

Det är också de där med nästan helt vita blommor t.ex Galanthus 'Anglesey Abbey', 

Galanthus 'Angelique', Galanthus plicatus 'E.A. Bowles' och Galanthus elwesii 'Godfrey Owen'.

De med gula märken på kalkbladen och gula fröhus, vem kan motstå dem? Galanthus 'Primrose Warburg', Galanthus plicatus 'Wandlebury Ring', Galanthus 'Midas' och Galanthus 'Wendy's Gold' är bara några av alla som finns.

Helt oemotståndliga, det är också de där bulligt tjocka, både med dubbla och enkla blommor. 

Galanthus 'Augustus', Galanthus 'Diggory', Galanthus 'Hippolyta', Galanthus 'Rodmarton Arcturus', Galanthus 'Mrs Thompson' och så klart Galanthus plicatus 'E.A. Bowles'.

Avvikande, med lite spännande udda blommor, som t.ex Galanthus 'Walrus', Galanthus 'Trymlet', Galanthus 'Blewbury Tart' och Galanthus 'Rose-Mary Burnham' hamnade lätt på önskelistan

och det gjorde också de mångdubbla så som Galanthus 'Desdemona', Galanthus 'Dionysus', Galanthus 'Rodmarton' och Galanthus 'Hill Poe'

och de där storblommiga som t.ex Galanthus 'Bertram Anderson' och 'Mrs McNamara'

och de där med vackra blad, både grågröna som hos Galanthus 'Marjorie Brown' och lysande klargröna som hos den grekiska snödroppen Galanthus ikariae

och alla spännande hybrider som dyker upp på marknaden. Faller för en och annan ibland så som Galanthus elwesii 'Rosemary Burnham', Galanthus 'Orange Star' och  Galanthus 'Wifi Spinach Cream'.

Men av alla olika snödroppar jag stött på och förälskat mig i tycker jag fortfarande att de där enkelblommande som hänger på en lång tunn 'tråd' och dinglar vackert är de allra finaste, så som t.ex Galanthus 'John Gray', 'Magnet' och 'Fly Fisher'

och de gör verkligen skäl för sitt namn, snödroppe.

Fortsatt fin vår!

Lite vårkänslor och Galanthus nivalis (Poculiformis Group) 'Angelique'.

Visserligen hade vi plusgrader i dag men nordanvinden var kall. Några av blåsipporna har trotsat både kyla och vind och försiktigt börjat blomma. Många av snödropparna står kvar med sina vita men ändå hårt knutna knoppar trots att snön är bort.

Tillbringade, trots vädret, dagen på landet, mest inomhus med en brasa i spisen och en stickning i händerna men innan jag hamnade där såg jag ändå alla snödropparna i gräsmattan.

Tydligt utmärkta med 'pinnar' av maken för att jag inte skulle trampa på dem. Både de frösådda och ibland lökplanterade och vintergäcken som börjat få gula knoppar. Nunneört, snödroppar och vintergäck är tacksamma att så, men fröna skall helst vara färska. Här har jag de senaste åren bara rensat bort, samlat in, lökblasten med frökapslarna innan de släppt fröerna och sedan har maken kastat ut den smått torra blasten på gräsmattan på landet. Snart, om vi får vara med ytterligare några år, kanske vi kan få uppleva en tidigblommande våräng full med nunneört, 

helst den tidiga och vitblommande Corydalis malkensis, snödroppar och vintergäck.

Jag tycker om att känna till bakgrunden på de namnen som  snödropparna här i trädgården har. 

'Angelique' är en fransk snödroppe som fått sitt namn efter dottern till M. Le Bellegard som hittade den bland en klunga Galanthus nivalis i sin trädgård 1995.

En snödroppe som var bland de första jag föll för. Redan 2009 köpte jag en lök 'in the green' från Avon Bulbs. En lök som tyvärr aldrig återkom. Nu har jag gjort ett nytt försök och återigen köpt en lök 'in the green' fast jag föredrar lökar som är i vila. Som jag redan berättat kommer löken denna gången från Coolplants och står krukplanterad i växthuset. Just nu blommar den som allra finast, inte minst om solen tittar fram.

Det tog ett tag innan jag trodde mig förstå vad som menas med poculiformis, om jag nu ännu riktigt gjort det,  men "denna form av variation är inte särskilt ovanlig och eftersom det är omöjligt att hålla reda på alla poculifom-kloner av G. nivalis placerade vi dem alla i en Poculiformis-grupp i vår bok Snowdrops . Gruppen definieras genom att ha långsträckta inre segment (kalkblad) som liknar de yttre segmenten (kalkbladen) till formen, inte av renhet, av vithet, eftersom gröna märken fortfarande kan förekomma i sådana blommor."

Ur boken Snowdrops A Monograph of Cultivated Galanthus av Matt Bishop, Aaron Davis och John Grimshaw

Blev ni något klokare?

Till sist en bild, ett foto med tänkvärt budskap, som jag tog på Fårfesten i Kil för snart en vecka sedan.

Fortsatt fin vårvinter!