Färger jag aldrig skulle ha mer, vare sig inne eller ute, men har ändå

 och jag älskar mina orange ringblommor

och den orangebruna ryamattan 

vi har på landet, Kolmården ur serien Östergyllen av Marianne Richter, köpt på loppis för ca 10 år sedan,

men också, kanske mest, de svagt gula ringblommorna 'Snow Princess' som jag under de senaste åren odlat bland grönsakerna i trädgårdslandet. 

Tidigt 70-tal och den halvmoderna lägenheten vi då bodde i, där vi fick lov att måla som vi ville, blev gul och orange med brunt golv. Helt säkert tyckte vi då att det var både fint, häftigt och modernt med just gult och orange. Färger jag under senare år, säkert 40, valt bort som fula och det gjorde jag ända tills jag började odla plockblommor bland grönsakerna.

Ringblommor och reseda har blivit nästan som ett måste. Helt plötsligt älskar jag de där 'fula' gulorange färgerna och odlar även tagetes, 

något jag aldrig trodde skulle hända. Ringblommor och tagetes hör numera till favoriterna bland ettåringarna tillsammans med luktärterna och resedan.

Länkar till TrädgårdsFägring

och önskar er alla en fin första advent.

Favoriten bland ätbart

är veckans tema i TrädgårdsFägring och detta blir mitt i sista minuten bidrag.

Att utse en grönsaksfavorit är inte lätt alls. Skall jag välja kål av något slag, 

tomater eller grönsaker som är väldigt dyra att köpa så som t.ex olika sorters sallad, kryddväxter, sparris, vaxbönor, sockerärter eller den där sättlöken, den röda, som jag brukar plantera ut tidigt i maj för att ha att skörda under sommaren då färsklöken som säljs i knippen är nästan mer än dyr? Eller kanske vitlöken som är lättodlad?

Jag odlar ju mest för direktkonsumtion under sommarhalvåret och hösten bara för att det är roligt 

och för att de där egenodlade grönsakerna smakar både mycket bättre än de jag köper och för att det är en så härlig känsla att kunna gå ut och på plats bestämma vad det skall bli till lunch eller middag. Dessutom är det så himla roligt att se hur de där fröna gror och blir till något stort, något vackert och ätbart.

Kålen kunde jag i år börja skörda av redan i slutet av juni, men jag hade fina pluggplantor som jag dragit upp i växthuset och tidigt planterat ut på friland. Den portugisiska med stora blad blev till kåldolmar, svartkålen till paj och soppa. Av broccolin blev det pyttipanna eller wok. Brysselkålen har jag precis börjat skörda. Det är mer än perfekt att baka den i ugnen på ca 200 grader och den egenodlade är inte det minsta besk, bara så god.

Trevlig helg och fin första advent!

Det är inte bara trädgård och växter

som jag tycker om. Men innan jag skriver mer om de andra intressena måste jag ju bara berätta att julrosen, Helleborus niger, från Bertil Larsson i Dals Rostock och Ester Andersson i Skene har ett par knoppar, små visserligen men ändå knoppar, så någon flytt av den julrosen blir det inte i år, men väl nästa.

Trädgården här har snart gått i vila även om grenastern Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’ fortfarande blommar. 

Så här länge har den aldrig tidigare gjort det under de säkert mer än 10 år som den funnits här hos oss. En växt som är sen i starten på våren och ganska omtyckt av sniglarna när den väl dyker upp. Men under sensommaren blir de mörka grenarna en fröjd för ögat, tycker jag och i början av oktober brukar de första blommorna slå ut. Kommer frosten tidigt blir inte blomningen särskilt långvarigt, men så har det inte varit i år. Blommorna är väldigt små men många, många.

Krukor med frostkänsliga växter fick flytta in den 19 november när Yr lovade att temperaturen kommande natt skulle närma sig +-0. Så här länge på hösten har aldrig tidigare mina agapanthus, fuchsior eller pelargoner fått stått ute.
Är bortsett från det där med trädgård också väldigt förtjust i prylar, inte minst textilier. 

Har på senare år upptäckt Greta Digman, eller Greta P:son Digman och saker från Svenskt Tenn så som Jönssons katt och ytterkrukan, 

den gröna, Hortuskrukan så det var extra roligt att i Hemträdgården nr 3 få läsa om Estrid Ericson, Svensk Tenns grundare, och hennes fina sommarhusträdgård Tolvekarna. 

Här finns mer om hennes trädgård https://www.tyresoradion.se/3176 

 

Blev nästan överväldigad över att få läsa om någon som haft och fortfarande har en så stor betydelse för både inredning och prylar i en trädgårdstidning. Det där seendet hon, Estrid Ericson, hade fanns  ju med hela vägen, i alla fall med lite hjälp, från minsta pryl till en hel trädgård.
Har också med stor glädje sett de senaste trädgårdsavsnitten av Go Kväll med Gunnel Carlson och gäster. Har njutit av att få följa med till trädgårdar som t.ex Bauers, Lagerlöfs, 

Larssons och Cedergrens. Alla hade de där trädgårdsägarna verkligen många strängar på sina lyror.

Länkar till TrädgårdsFäging 

och önskar alla en rolig fortsättning på november trots Covid19.

Julrosor redan i november.

Jo, jag är förtjust i julrosor och så här när jag numera kan blicka långt tillbaka i tiden har jag förstått att jag varit det mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Kanske är det t o m ett arv från mamma för även hon tyckte mycket om just julrosor.

De flesta julrosor som jag under åren som gått köpt som julpynt har fram på vårkanten hamnat i rabatterna. Några av de där Helleborus niger står fortfarande här i jorden och stampar men de flesta har gett upp den jordiska tillvaron. Det är framför allt de där olika Helleborus x hybridus som jag fått eller köpt som visat både blom och växtkraft.

Helleborus niger är en kinkig typ av julros tycker jag och den blommar väldigt sällan här i trädgården trots både gödsel och vatten, önskar jag visste varför.

En av dem som fortfarande lever fick jag för 12 år sedan av Bertil Larsson när han var här på besök och då berättade han så här om om plantan. 'Den kommer från Ester Andersson i Skene. Hon hade STAs fröförmedlingen i sin källare i många år och jag var dit och kollade hur det gick till. Det var i oktober och då hade hon en kvist av julrosen på bordet. Det tyckte jag var tidigt och då berättade hon att det var en klon som blommade vid den här tiden. Vid ett annat tillfälle hade hon gjort i ordning en kruka åt mig. Den växte bra och jag delade den för några år sedan så nu har jag flera och du en av dem.'

Önskar den växt lika bra här hos oss som hos Ester och Bertil men så är det inte. Fortfarande finns det liv i den lilla planta vi har och under året som gått har den fått mycket gödsel. Ser inga blommor fast det är november men nästa år kanske?

Helleborus x hybridus däremot är betydligt lättare att få att trivas och blomma både rikligt och ja, nästan smått överdådigt ibland.

Sist jag besökte Gartneriet Spiren i Danmark, det var 2018, hade jag med två julrosor hem som sedan dess stått krukplanterade och nu snart klarat tre år i de där krukorna på ett fantastiskt sätt. 

En av dem har återigen stora knoppar och en har blommat oavbrutet i mer än två månader 

och kommer fortfarande med nya knoppar. Men visst, de har omplanterats och fått både gödsel och vatten.

Förra advent köpte jag en H niger och fick en H x hybridus i present. I stället för att plantera dem i trädgården, hade egentligen ingen plats, fick de nya krukor med gödsel och god jord och hamnade på undantag bakom garaget. 

Sedan ett bra tag står nu en av dem på krukbordet, finbordet, H x hybridus med lite mörkare blommor, 

och den har blommat länge, länge. 

Den där kinkiga H niger har helt plötsligt flera stora, nja ganska så stora,  

blomknoppar som jag hoppas skall orka slå ut, men fortfarande får den hålla till bakom garaget.

Sist men inte minst vill jag uppmärksamma er på den nyutkomna boken om snödroppar. Den heter Snödroppar En galantofil kärlekshistoria och är skriven av Gunnel Carlson och Elisabeth Svalin Gunnarsson.

I dag var boken med i Lundströms Bokradio, hoppas nu jag lyckats länka rätt.

Länkar också till TrädgårdsFägring och

önskar

Fortsatt trevlig helg!

Strålande sol och många plusgrader

 

har vi haft idag 

den 6 november efter några dagar med både kraftig blåst och mycket regn. 

Gräsmattorna, de där två små vi har, var helt fulla med nedfallna löv så idag gick jag en runda med räffsan för att få täckmaterial till timjanmuren, fjällsippan och grönsakslandet.

Blåsipporna skall få sitt täcke de också för fortfarande finns en hel del löv kvar på både buskar och träd.

Solen livade upp och fick novemberträdgården att påminna om våren 

när jag såg att bergenian Bergenia 'Tubby Andrew's' blommade och att en av snödropparna i trädgården, Galanthus 'Reverend Hailstone' 

hade långa gröna skott. Den är känd för att vara tidigblommande så det är nog inte så konstigt, bara överraskande att se så här i början av november.

Men att se den där grodan, som efter 21 år i trädgården fortfarande bara ligger på rygg på en och samma sten, 

nu omgiven av starkfärgade röda löv 

och höstkrokus, fick mig snabbt på andra tankar.

Nog har vi höst alltid, en varm sådan, och jag njuter. I alla fall de dagar då det varken blåser eller regnar.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar

Trevlig helg!

Ännu har inte trädgården gått i vila

Efter ett par, tre, regniga dagar, halsont, hosta och coronatest som jag ännu inte fått svar på, sken nu solen idag och den fick både mig att piggna till och löven, de som nu sitter kvar, 

att lysa och spraka i färger från gult till rödast rött. 

En vårcyklamen Cyclamen coum har börjat blomma. 

Blommar för fullt gör också höstkrokusen, 

Crocus speciosus ssp.speciosus 

Nävan 'Rozanne'

och den blåblommande klätterstormhatten som jag inte vet namnet på. 

Men vad gör det när den så här i slutet av oktober fortfarande bjuder på vackert blått bland alla trädgårdens gula och bruna färger.

Minusgraderna vi hade förra veckan 

har fått vaxklockan att svartna och vissna men en och annan ros kommer fortfarande med knoppar och blommor 

och de lila bären på glasbärsbusken Callicarpa bodinieri var.giraldii ‘Profusion’ lyser så vackert så ännu har inte trädgården gått i vila.

Själv tycker jag det är en härlig syn att se hostornas gulbruna hängande blad, inte minst om solen skiner och får dem att lysa i nästan orange 

men när jag i förra veckan drog bort bladen från de hostor som vissnat ner helt klippte jag säkert ihjäl ett par hundra små mördarsniglar. Hur många sådana där små marodörer finns nu under alla andra vissna växter i trädgården? Ingen rolig tanke.

Då är det bättre att glädja sig åt att de snödroppslökar jag delade och krukade in i början av september

har rotat sig fint och börjar visa sina små gröna spjut 

och njuta av grenasterns små blommor, Symphyotrichum lateriflorum ’Lady in Black’.

Länkar till TrädgårdsFägring och önskar er alla en riktig trevlig helg!

Vintern närmar sig med stormsteg

vare sig man vill eller inte. 

Själv tycker jag om att nu kunna lägga det där med odling och trädgård åt sidan ett tag. Lika roligt som det är att se de första snödropparna dyka upp i rabatterna i slutet av året och sedan i februari så årets första fröer, lika skönt är det att nu slippa vattna krukor, skörda och ta vara på ätbart.

Vaxklockan häger tung och svart efter de senaste nätternas minusgrader men 

höstkrokusen dyker dagligen upp med nya blålila blommor.

Nävan'Rozanne' blommar, trots minusgraderna, fortfarande ihärdigt och det gör 

pelargonen P. australe också.

Här har grönsakslandet förberetts inför vintern. 

Allt organiskt avfall har grävts ner. Komposterna är tömda och det innehållet har gävts ner det också.

En del grönsaker står kvar, 

så som kål, 

purjolök och rödbetor, men det mesta är skördat. 

I dag grävde jag upp de sista, stora, stora  palsternackorna.

Jordgubbsplantorna 'Polka', plantor som länge stått på önskelistan och som vi fick av goda vänner i slutet av sommaren, planterades på friland idag. Och idag hamnade också vitlöksklyftorna i jorden.

Under sensommaren tog jag sticklingar av rosmarinen vi har i kruka. Såg idag att de rotat sig så därför passade jag på att gräva ner dem i grönsakslandet och täcka med ett tjockt lager löv. 

Hoppas, hoppas, nu bara att de klarar både kylan och mörkret under den där lövhögen.

Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt skön höst!