Hanham Court Gardens

var den andra och sista trädgården vi besökte den första dagen på vår snödroppsresa till UK i februari. En trädgård som kommer att leva kvar länge i mitt minne. 

Frun i huset, Julia Boissevain, mötte oss vid bussen och guidade oss runt. 

Himlen var tidvis väldigt mörk, regnet hängde i luften, men trots det bröt solen igenom och vi fick en fin stund i den enastående vackra trädgården.

Själv föll jag för allt trots att jag inte såg några spännande snödroppar. 

Men snödroppar fanns ändå många av som tillsammans med narcisser och julrosor riktigt skrek ut att nu är våren här.

När det gäller det där med trädgård har vi ju alla en egen uppfattning om vad som är vackert och bilderna jag visar är på sådant som jag själv fastnade för och tyckte mycket om.

Huset, om det nu kan kallas hus med mina mått mätt, har en vidunderlig utsikt över dalgången 

och här vid stenbordet hade jag gärna slagit mig ner med en kopp kaffe eller ett glas vin. Författaren C.S Lewis och hans böcker om landet Narnia dök direkt upp i mina tankar när jag såg det.

De stora terrakottakrukorna 

och den vackra träsoffan under pelargången, vem hade inte velat vila middag på den efter en förmiddag i trädgården, var säkert valda med både kärlek och omsorg

och det var nog också klätterstöden, de mossbelupna rabarberblekningskrukorna, det låga staketet som ramade in hela köksträdgården

och odlingsklockorna av glas.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Vilken rysare' och detta blir mitt bidrag.

Trevlig helg!

Rodmarton Manor

Det var en gång i slutet av 1800-talet som Arts and Crafts-rörelsen uppstod i Storbritannien som motpol till industrialismen och allt skräp som då tillverkades. Kanske är det återigen dags med en liknande rörelse för nog importerar vi mycket som verkligen kan kallas 'skräp'?

   

Varit, som ni redan vet om ni läst förra inlägget, på resande fot i några dagar och återigen fått se och uppleva Arts and Craftsträdgården och det vackra huset på Rodmarton Manor. Ett hus som byggdes under 1900-talets första decennier. Har visserligen bara besökt den här trädgården under tidig vår men den är ändå min stora favorit av alla de trädgårdar jag sett både i Storbritannien och på andra ställen. 

Kan inte riktigt förklara varför men det räcker med att få se de mossbelupna 'svamparna' vid infarten för att hjärtat skall börja klappa lite extra.

Denna gången såg vi också många, många, spännande snödroppar och några fanns till salu i terummet. Riktigt roligt att där fanns hybrider att köpa från just Rodmarton Manor. De får bli till reseminnen som förhoppningsvis varje vår kommer att dyka upp och påminna mig om den vackra trädgården.

Vad det är som fascinerar mig så mycket i den här trädgården vet jag egentligen inte, men allt in i minsta detalj är så genomtänkt och genuint vackert. 

Trädgårdens alla muromgärdade rum, 

björkarna med vita stammar och de andra träden har snödroppar runt fötterna, 

köksträdgårdens gamla mossiga spaljefruktträd, riktiga skulpturer,

siktdjupen, stenläggningen på gångar och i trappor,  

de klippta häckarna och topiarierna,

urnorna på sina piedestaler 

och inte minst de vackra torra och vissna hortensiorna som stöttats mot husets stenvägg. Färgmässigt en perfekt val, eller hur?

En trädgård att besöka och njuta av om du har möjlighet, tycker jag.

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'Det var en gång' och detta blir mitt bidrag. 

Trevlig helg!

Lite vintrigt idag

med minusgrader under morgontimmarna

men sedan kom solen som både jag och inköpen från snödroppsresan till Storbritannien njutit av. 

Snödropparna jag samlat på mig under resans trädgårdsbesök klarade timmarna hem i både handbagage och resväska riktigt bra och efter en dag ute i solskenet står de nu i växthuset under flera lager fiberduk. Hade egentligen tänkt plantera ut dem direkt men eftersom vi nu fått minusgrader, i alla fall nattetid, får de stå några dagar i växthuset.

Lite solsken och kanske en resa så man kommer hemifrån får trädgårdslusten att vakna. Idag har jag planterat om snödroppar, flyttat de små granarna jag haft som juldekoration till baksidan av garaget, 

plockat en snödroppsbukett och krukat in Salix Mount Aso som jag hade med hem igår.

En rödblommande sälg jag inte stött på tidigare och som jag föll för när jag såg den. Från Japan och härdig ner till -30° enligt etiketten så jag skall ha den i kruka, en kruka som får stå ute året runt.

Och så har jag njutit av julrosorna förstås, som nästan alla slagit ut sina blommor.
Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Solhattar och höstanemoner

har jag haft lätt att falla för när jag sett dem i blom under hög och sensomrar och fallit som en sten har jag gjort många, många gånger. 

Efter en utställning med höstanemoner sent i augusti på Trädgårdsföreningen i Göteborg kom jag hem med säkert 4-5 stycken, trots att jag vet att höstanemoner skall planteras på våren för att få tid att etablera sig. Ingen av dem överlevde vintern så klart men det visste jag ju egentligen redan när jag köpte dem.

Hur många solhattar jag fallit för under årens lopp vet jag inte men många är de också och betydligt fler än 4-5 stycken, men heller ingen av dem finns kvar trots att de planterades relativt tidigt på sommaren. 

De bjöd nästan alla bara på några enstaka och ibland lite spektakulära blommor första året så som t.ex Echinacea purpurea 'Avalanche', Echinacea purpurea 'Fatal Attraction', Echinacea 'Sundown', Echinacea purpurea 'Green Envy' och Echinacea purpurea 'Jade' men året efter var de flesta av dem borta.

Att jag planterade höstanemoner vid fel årstid vet jag. Höstblommande växter skall helst planteras på våren men det glömde jag både lätt och snabbt bort när jag såg vilka fina höstanemoner det fanns med både på utställningen och i butiken men varför solhattarna inte trivts här hos oss har jag däremot'ingen aning om.'

Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'en svår nöt att knäcka' och dit tycker jag numera många udda och spännande växter med vackra blommor hör. Växter som orkar blomma en enda säsong för att sedan ge upp.

Kanske har jag numera åldern inne för att våga skriva att - det var bättre förr! Då när vi nöjde oss med växter vi fick från vänner och bekanta i närområdet. Växter som alltid trivdes och som så småningom blev till stora ruggar. Men den där nyfikenheten och spänningen är ju viktig den också. Det är ju ofta den som trots allt håller trädgårdsintresset vid liv även om växterna man köper bara går och dör.

Fler bidrag på temat 'en svår nöt att knäcka' hittar på TrädgårdsFägring.

Trevlig helg!

Sippskål, Dumontinia tuberosa

är den onde i trädgården enligt mig. Veckans tema i TrädgårdsFägring är 'den onde, den gode och den fule'. 

Jag är väldigt förtjust i sippor av olika slag och har under åren samlat på mig en del vitsippor som jag planterat längs syrenhäcken, 

numera det grönpatinerade planket. Gången mellan planket och rabatten går under namnet vitsippsstigen. Där lade jag för ca 4 år sedan ut täckbark för att slippa ogräs på den nakna jorden där det inte fanns trampstenar men det skulle jag inte gjort. Året efter dök Sippskålen, Dumontinia tuberosa, upp. 

Den svampen parasiterar på vit och gulsippsrötter,'äter' upp så gott som allt där den drar fram och lämnar stora kala fläckar efter sig. Hur jag skall bli av med den vet jag inte. Går under våren när sipporna blommar en inspektionsrunda så gott som varje dag och gräver bort alla svampar jag ser. De bortgrävda hamnar absolut inte i komposten utan direkt i soptunnan.

Den gode får symboliseras av körsbärsträdet vi har på landet.

Det bjuder på vacker blomning i månadsskiftet april-maj, 

skänker skugga och svalka varma sommardagar 

och ger oss goda körsbär i mitten av juli. Men jag smyger också in en bild på svartrötter. 

De klarar vintern fint även om de får stå kvar ute i grönsakslandet och goda att äta är de.

Nu återstår bara den fule. Gången i grönsakslandet var det första jag tänkte på. 

Flisen vi, min man så klart, lade på för några år sedan hade nästa multnat ner helt så i somras var den grön av våtarv, ingen rolig syn. 

I oktober fick den en ny täckning och blev som ny igen.

En växt som dök upp i mina tankar på temat den fule var vaxklocka, Kirengeshoma palmata. 

En gulblommande skönhet jag är mycket förtjust i men får vi en tidig frostknäpp, det behövs knappt att termometern vissar +-0, så svartnar både blad och blommor. Då kan den lätt kallas den fule.

Fler bidrag på temat hittar du här.

Trevlig helg!