fredag 22 november 2019

Tills hösten skiljer oss åt


är första tema i TrädgårdsFägring den här säsongen.
Uppskattar verkligen att ni som administrerar sidan tar er tid och kommer med temaförslag.


Det blev att leta sig tillbaka ett par månader, till tiden när det ännu fanns kvar lite av sommaren både i rabatter och krukor.


Då fortfarande Tagetes 'Strawberry Blonde' och 'Alumia Vanilla Cream' blommade i krukorna på uteplatsen fast det blivit september och blommat hade de gjort sedan början av juni.
Pelargonen, P. australe min favorit bland pelargonerna, som jag hade på norrsidan huset, fick tidigt en liten frostknäpp som målade bladen med rimfrost, 


väldigt vackert en liten stund innan det smälte bort och pelargonen tog inga skador av minusgraderna. 


På södersidan hade jag också en planta, är den favorit kan man inte bara nöja sig med en, och den hade under sensommaren fått för lite vatten trots regnandet så därför hade bladen fått en härlig höstfärg som passade fint till både rostiga och terrakottafärgade krukor.

Nog såg jag ogräset som dök upp lite här och var och visst ryckte jag upp en hel del av dem som jag såg för med åren har jag lärt mig att ogräsrensning på hösten drastiskt minskar vårrensningen men oavsett rensning eller inte är det nästan alltid det jag kallar ogräs som visar sig först när våren är här igen, bortsett från snödropparna ;-)
Sensommar och förhöst  i trädgården är trots ogräs = lugn, kan nästan bara strosa runt och njuta, titta på vackra löv, 



fina frukter, 


gräset som blivit helt rött 


och höstkrokusen om börjat dyka upp mellan sedumen.
Fler bidrag på temat hittar du här.


Trevlig helg!

fredag 8 november 2019

Ett jäkla ogräs....


Irisbladen är bortklippta på de skägglösa irisarna och det bara för att det går så mycket lättare att klippa nu än till våren, 


blåsipporna har fått sitt lövtäcke, löven på gångar och garageuppfart har hamnat i svarta sopsäckar för vidare transport till grönsakslandet och skogsastern har vackra fröställningar


som kanske borde varit borttagna på grund av alla fröer de sprider kring sig. 
Under tiden jag gick där och krattade löv från trädgårdsgångarna såg jag mycket annat som också borde bort. Inte minst ett kortvuxet gräs som fortfarande står grönt och fint i fogarna mellan stenplattorna. 


Ett ogräs som numera nästan dyker upp överallt i trädgården. Ena dagen, ser jag bara ett par tunna gröna strån och dagen efter har de där stråna vuxit till ordentligt och blommar för fullt trots att det snart är vinter.
Detta jäkla gräs, ett verkligt ogräs, vet jag inte hur jag skall bli av med och inte heller vet jag riktigt varifrån det kommer. För 4-5 år sedan dök det bara upp och sedan dess har det envist hållit sig kvar. Inte blev det enbart lövkrattning utan också en hel del ogräsrensning. När jag kröp där och drog upp de små gräsplantorna kom jag att tänka på Miss Willmott. Det sägs att hon hade eryngiumfrön med sig i fickan när hon gjorde trädgårdsbesök och Eurybia divaricata, är numera även känd som "Miss Willmott's Ghost". Kan vi här i Bohuslän ha en egen Miss Willmott som istället för martorn fattat tycke för gräs? 

Möjligtvis kan gräset vara Poa annua, Vitgröe, ett ettårigt gräs som frösår sig rikligt och vars frön övervintrar, alltså ingen Miss Willmott som varit på besök.



Det är inte bara gräset som frösår sig rikligt här i trädgården utan också Staphylea trifoliata, Pimpernöt. Nog är det tur att inte alla 'fröballongerna' blir till nya plantor.

Länkar till TrädgårdsFägring!
Trevlig Helg!

lördag 2 november 2019

Höstfix - vemodigt men ändå skönt .


Hur roligt det där med trädgård och växter än är ser jag nu fram mot en paus från grönsaksland där vitlöken är planterad och purjolöken fortfarande står stor och fin, 



sommarhus, 


trädgården här hemma och det härliga men ibland ganska så hektiska utelivet. 




Den här känslan av lite leda brukar jag ha kvar tills i alla fall efter trettonhelgen, men då har tidigare alltid trädgårdslusten vaknat igen tillsammans med snödropparna som börjar sticka upp och det hoppas jag den gör även nästa år.


Har krattat ihop en hel del löv 


och täckt både backtimjanen på muren och 


fjällsippan som under året brett ut sig riktigt mycket. Barfrost och vårsol tycker ingen av dem om. Något jag lärde mig 2013 då all timjan frös bort och nästan fjällsippan också. Men den dök så småningom upp igen lite försiktigt.

Brukar också kratta löv över blåsipporna på norrsidan häcken. Dit har jag ännu inte kommit men alla löv har ju inte fallit.
Löv från garageuppfart och gångar samlar jag upp och tar till landet för att täcka naken jord i köksträdgården. De hindrar ogräsfrön från att gro och ger mull och struktur åt jorden.

Växthuset är tömt men inte tomt. Istället för pelargoner har tomma krukor, möbler och trädgårdsprylar jag vill skydda mot väta fått flytta in.
Terrakottakrukorna jag har funkia i brukar jag bara sätta i regnskydd under planteringsbordet och peppar, peppar ännu har inga krukor frusit sönder.

"Jag påstår endast, att i en viss djupare mening är hösten den årstid, då bladen i själva verket spricker ut. Bladen vissnar, därför att vintern nalkas, men de vissnar också därför, att våren redan är på väg, därför att det redan bildas nya knoppar, små som knallhattar, ur vilka våren spränger sig fram." Karel Capek
Länkar till TrädgårdsFägring.

Trevlig Helg!

torsdag 31 oktober 2019

Förra veckan var det dags för flytt från växthuset.


Vi hade då haft några nätter med ett par minusgrader och två av pelargonerna hade fått frostskador trots att de stod i växthuset. 




Fönstren på husets övervåningen var putsade både på in och utsidan och det inte enbart för att ge pelargonerna en ljus plats utan för underlätta för mig själv. Förhoppningsvis slipper jag flytta krukorna ytterligare en gång innan våren är här igen och de kan flytta tillbaka till växthuset.

Numera har jag inte så många, endast 4 zonaler, 




några vildar och ett par primärhybrider. Pelargoner jag tycker mycket om och gärna har i krukor både på trappan, i trädgården och växthuset.
De riktigt stora pelargonplantorna men även andra känsliga växter har också fått flytta in men de har hamnat i en mörk och ganska kall matkällare. Där får de stå tills i mitten av mars. Då är ofta våren här på Västkusten tillbaka igen och förhoppningsvis blir det så även nästa år.
Länkar till TrädgårdsFägring.

Fortsatt fin och förhoppningsvis solig höst!

lördag 19 oktober 2019

Våra två varmkomposter


är urgrävda och innehållet har hamnat i grönsakslandet precis som det brukar varje höst i mitten av oktober. 


Där i den lilla högen ligger nu sista årets matavfall i form av jord. Nästa vecka har Yr lovat lite uppehåll i regnandet och kanske sol så då skall komposten fördelas och grävas ner och det skall vitlöken också.


Har länge funderat på att börja med bokashi, inte minst sedan jag läst boken Bokashi för en bättre jord av Peter Streijffert, men har dragit mig för merjobbet. Nu när kompostbehållarna ändå står där på baksidan huset är det så enkelt att bara gå ut och tömma hinken med organiskt avfall och där i behållarna finns också mycket plats för ogräsrens och överblommade perenner. Hade vi, sedan säkert 25 år, inte haft varmkomposterna skulle nog bokashimetoden varit mer lockande. 

Under somrarna på landet gräver vi ner det mesta av det vegetabiliskt avfallet, så som grönsaksblast, ogräsrens och skaldjursrester, där det finns plats och resten hamnar i multrummet för att så småningom även det bli till gödsel.

Vill du veta mer om bokashikompostering hittar du all information du behöver och dessutom vackra foton av Lasse Hallström i boken Bokashi för en bättre jord.

Nu är det helg igen - tusan vad tiden går fort!

Länkar till TrädgårdsFägring.
Ha det gott!

måndag 7 oktober 2019

Min intention när det gäller trädgården


är numera att förenkla och minimera bland växterna men trots den har jag i höst planterat en del nytt. Bland annat blomsterkornellen, Cornus kousa 'Satomi' 


som jag vann i Uddevalla när Trädgårdsamatörerna i BoD-kretsen firade sitt 50-års jubileum i mitten av september.



För att få rum med den i trädgården var jag tvungen att ta bort något annat och det blev den vingade benveden som fick lämna sin plats trots bladens fina röda höstfärg.

Under september- oktober är det utförsäljning i de flesta plantskolorna runt oss och vi passade i veckan som gick på att byta ut de törstiga pilplantorna vi haft i krukorna vid entrétrappan i ganska så många år mot två Viburnum plicatum 'Mariesii', ympade på stam. 

Osäker på härdigheten när de står i krukor men de klarröda frukterna var förförande fina.
När Sophie och jag i tisdags besökte Mölnlycke Gardencenter föll jag återigen för en växt och den är helt klart mer än tveksamt härdig, Krypmynta, Mentha requienii. En sådan har jag länge letat efter och nu när den bara stod där till halva priset kunde jag inte motstå. Återstå att se om den klarar vintern och om jag till våren kan trampa runt på uteplatsen utanför köksfönstret och känna den aromatiska doften från de i drömmen gröna fogarna mellan stenplattorna?

Nu har vi haft två nätter med nattfrost 


men trots det står vildpelargonen, P. australe, lika grön och fin.

Länkar till TrädgårdsFägrig.

Ha det gott!

tisdag 1 oktober 2019

Höst i grönsakslandet


och kålen har spräckt gardinen Lill. 


Den vi haft hela sommaren som skydd mot all ohyra som tycker lika mycket om kål som vi men trots hål och nedtryckning har den, kålen alltså, klarat sig förvånansvärt bra.


Den största kålrabbin vägde 800 g och var inte träig.


Svartkål och purpurkål har växt upp mellan den gamla järnstegen vi haft som stöd för gardinen Lill.


Grönsaksodling var det jag först fastnade för när det gäller trädgård och i början på 1980-talet odlade jag grönsaker tillsammans med min svärfar. Vi satte och sådde tillsammans men när jag under somrarna kom ut för att rensa ogräs sade han alltid: - Kom och sätt dig och prata en stund, rensa kan jag göra i morgon.
Vårt gemensamma odlande fick jag ge upp, jobbet när skolan började igen i augusti och skörden kolliderade för mycket.
Ett av alla mina minnen från den tiden var bladmöglet på potatisen. Det dök troget upp varje sommar och potatisblasten slog min svärfar av för att förhindra brunröta i potatisen.
Nu odlar vi, min man och jag, grönsaker och lite potatis på delvis samma plats. Jorden har gödslats upp och förbättrats med kompost.  Något bladmögel på potatisen får vi aldrig för vi väljer resistenta sorter. Att potatis och tomater hör till samma familj vet jag och om jag minns rätt finns smittan kvar i jorden men kan brunrötan även sprida sig via luften till andra platser?

För två år sedan odlade vi tomater i lövkompost och planteringsjord på påse längs berget men brunrötan dök ändå upp och det ganska tidigt på säsongen.


I år planterade jag tomatplantorna i grönsakslandet på ren chansning. 


Växthuset vi har är för litet och jag ville inte ha en massa krukor att vattna. Var kanske lite sent ute med för små tomatplantor men i slutet av augusti fanns många fina omogna tomater. I början av september såg jag återigen brunrötan sprida sig och vad gör man då? Någon blast att bara slå av finns ju inte. 


Har ugnsbakat massor med halvmogna tomater och stoppat i frysen. Blir förhoppningsvis bra till vinterns grytor och såser.
Jag kan inte så mycket om det här med svampsjukdomar men nog hade det varit roligt att få skörda friska tomater odlade på friland. Troligen är det tyvärr bara ett önsketänkande.

Länkar till TrädgårdsFägring

Fortsatt fin höst!

söndag 15 september 2019

Varje årstid


faller jag alltid för samma växter. Nog borde det under årens lopp skett en utveckling mot nytt, men inte.


Nu när hösten närmar sig och tidlösorna plötsligt bara står där bland halvvissna perenner



och benvedens frukter hänger och dinglar från grenarna, alltid lika fina, tjusas jag. Höstens intåg, både bland träden och i perennrabatterna bara förför


och jag kan inte ens motstå revsugan med de variegerade bladen. Tycker mycket om just revsugor och uppskattar inte alls blommande 'bollkryss'.


Just i år har vi gått hårt fram när det gäller beskäring både i våra träd här hemma och på landet. När maken i torsdags sågade bort en stor gren i gulvedsträdet önskade jag att vi under årens lopp varit mer uppmärksamma och klippt bort de oönskade grenarna innan de blivit för stora. 


Nu är det bara att hoppas på att trädet klarar den relativt hårda beskäringen och att det återhämtar sig snabbt och visar upp sig med blommor bland alla fina blad redan nästa år, även om det ännu aldrig blommat. 
Skulle jag bara få välja ett enda träd till min trädgård skulle det vara just ett gulvedsträd. Gulvedsträdets blad får varje höst en läcker nästan smörgul färg innan de ramlar av.


Varför det fått just namnet gulvedsträd förstod jag först i torsdags, se foto.


Till våren, när veden torkat och jag kanske återigen är på landet för att så och sätta, skall jag stoppa in klabbarna i braskaminen, tänka på det vackra trädet som blev av med en del grenar, njuta av värmen och förhoppningsvis ha möjlighet att tillbringa kvällarna med att sticka.

Länkar till TrädgårdsFägring

Ha det gott och fortsatt fin september!

måndag 9 september 2019

September, den sista av jas-månaderna.


En riktigt härlig trädgårdsmånad då en del av sommarvärmen är kvar och det fortfarande finns mycket, både gammalt och nytt, i trädgården att glädja sig åt. 


Tidlösorna har börjat dyka upp, slingerstormhattarna blommar,


 Aconitum alboviolaceum 


och Aconitum volubile är så fina just nu, 


en och annan ros remonterar, denna är en Austinros som heter 'Summer Song', 


höstanemonerna är så fina tillsammans med 'Elins' höstfärgade blad
och de italienska klematisen hänger som skira draperier från trädens grenar.



Juli, augusti och september = jas månaderna, tre bra månader för beskäring av de flesta buskar och träd som vi har i våra trädgårdar.
Har tidigare i sommar klippt sådan jag lätt kommit åt men idag kom inte bara sekatörerna fram utan också grensågen.
Det sägs att träd och buskar brukar ha ett lika stort rotsystem under mark som grenverket är stort och att om man klipper bort mycket det som finns ovan jord, kommer växten att skjuta många nya skott för att ta igen förlusten. Det lär inte dröja länge förrän den är lika stor som före beskärningen. Men om man beskär under jas-perioden klipps den kraft och näring som finns i bladverket bort. Den som annars skulle ha transporterats ner i rotsystemet inför vintern och nästa års tillväxt skall bli mindre.


Så upplever inte vi det. Vårt gamla astrakanträd klipps under sensommaren, ganska hårt visserligen, eftersom det mest fungerat som parasoll, ger oss skugga soliga och varma dagar och dessutom inte får bli för stort för vår lilla trädgård, men trots det har grenarna och vattenskotten varje år en tillväxt på mellan 50 och 80 cm. Kanske är det så att vi klipper alldeles för hårt?


I dag har vi också klippt kopparlönnen mer än vi någonsin gjort tidigare. Tagit bort döda små grenar och glesat ut kronan för att lägga fokus på den vackra stammen. Hoppas verkligen att vi inte tagit  bort så mycket att trädet dör. Lönnar hör till de träd som blöder om de beskärs under vårvintern så nu är rätt tid att klippa och forskning  har visat att bl.a  just lönnar mår bra av att beskäras under juli, augusti, september. Då växter de fortfarande och såren efter beskärningen läcker ihop snabbare.



I fredags hämtades liljelökarna från Bulbs.se  och i lördags planterades de.
Blandade upp vår bitvis kompakta lerjord med barkmull och benmjöl innan lökarna planterades. Rabatterna är upphöjda så några problem med stående väta är det nog inte. Nu gäller det  att hålla tummarna så att lökarna trivs för nästa sommar vill jag gärna se både Lilium regale 'Album', Lilium 'Casa Blanca' och Lilium 'Navona', här i trädgården. Alla med vita blommor som doftar.


Till sist en bild på min trädgårdsfavorit just nu. Diphylleia sinensis. Länkar till TrädgårdsFägring.

Härlig höst till er alla!