söndag 10 februari 2019

Vårkänning i februari.


Snön är borta och det är blåsten vi haft ett par dygn också. Solen tittade fram, lite försiktigt visserligen men den fick mig ändå till att gå ut med sekatören i högsta hugg. 



Julrosornas knoppar har blivit riktigt stora så idag skulle fjolårsbladen bort. Väntar jag för länge med att klippa bort dem är det stor risk att även många knoppar åker med av bara farten. 



Dessutom ligger de stora bladen som ett täcke över en del snödroppar som nu inget hellre vill än komma fram i ljuset.



"Till en början är det blekgröna nålar, som tittar fram ur jorden; dessa klyvs sedan i två tjocka hjärtblad, och så är det färdigt. Blomningen kommer ibland redan i början av februari, och jag säger er, ingen segerpalm, inget Kunskapens träd, ingen ärans lager är vackrare än denna vita, sköra kalk på sin bleka stängel, som sviktar i den råkalla vinden." Karel Capek, Ett år med min trädgård.

I samma bok ställer författaren frågan: - "Vad har egentligen trädgårdsodlaren ryggen till? Efter allt att döma endast för att sträcka på allt emellanåt och säga: - Oj vad det värker i ryggen!"

Det är något jag också frågar mig nu efter årets första trädgårdsdag, men bortsett från det onda så är det ändå härligt att våren är på väg även om det bara är februari.
En månad att se upp med, en månad med baksluga ränker att ta sig i akt för enligt Carel Kapek. "På dagen lockar den fram knoppar på buskarna, på natten sveder den dem, med ena handen smeker den oss och med den andra knäpper den oss på näsan."

Hoppa nu vi slipper allt för många knäpp på näsan de kommande veckorna. Länkar till TrädgårdsFägring.

Ha det gott!

Smultronställen


finns det massor av i vårt avlånga land. Det räcker med att ta en tur i skogen eller längs strandkanten för oss som bor nära både havet och skogen för att få uppleva det. 



Men mitt verkliga favoritsmultronställe består av ett grönsaksland, 




en avskalad, stenlagd uteplats under ett gammalt körsbärsträd där gullvivor och skogsviol, kanske är det ängsviol, blommar i maj, 



en altan med utsikt över sundet mellan Orust och fastlandet, en plats där Wrams Gunnarstorpsrosen blommar, smultronen revar sig, 



honungsrosen blommar i juni och där en och annan vildvinsranka rymmer från armeringsmattan. Att vara där på plats när körsbärsträdet blommar i början av maj är bara ett måste. 


Mitt smultronställe är en plats med både ogräsrensning och skörd av egna grönsaker, stickning under körsbärsträdet, 




spännande böcker i solstolen, 



bad i viken väldigt varma dagar 



och hela sommaren njutbara stunder under det där gamla trädet som fungerar som parasoll när solen är intensiv och varm.



I mitten av juli, ibland lite senare, när körsbären börjar bli övermogna, gäller det att för någon vecka eller två hitta en annan favoritplats. Då dröser de halvruttna frukterna ner från trädet.

Mitt eget smultronställe är veckans tema i TrädgårdsFägring och fler bidrag hittar du här.
Fortsatt trevlig helg!


fredag 1 februari 2019

Februaris första dag är det idag


och vinterpoesi är veckans tema i Trädgårdsfägring.
Ofta har vi regniga och slaskiga vintrar här på Västkusten men nu ligger snön vit och fin, i alla fall om man bortser från vägarna.


Den ligger där så orörd och bäddar in trädgården i mjuka former.
Snö, belysning och mörker, visst är det lite poesi?


Och det är också alla dessa vackra gråmulna dagar som vintern bjuder oss på, eller hur?

Väntar på värme och nog känns det som om både badhytterna som står där på rad 



och de upphängda fiskeredskapen gör precis som jag.

Idag kom fröerna från Impecta och Runåbergs. Bara doften från fröpåsarna när jag öppnade emballagen fick mig att känna längtan efter att få köra fingrarna i jorden.


Föll pladask för den ruffsigt fina ringblomman som ni kan se på den ganska så dåliga bilden. Den, ringblomman alltså, blir nog härlig att kunna plocka buketter av.


Tulpaner är mer en form av vinterpoesi för mig än en efterlängtad vårblomma. Nu i kylan och mörkret är det så härligt att på köksbordet kunna sätta en krispig bukett med dessa färgstarkt glada blommor.
Fortsatt fin vinter och trevlig helg!

måndag 28 januari 2019

Vackra kombinationer för inspiration och oväntade kombinationer är veckans tema i TrädgårdsFägring .


Själv har jag hittills haft en ganska så 'städad' trädgård även om den är tättplanterad och gissningsvis därför fått en del kommentarer och undringar när jag visat mitt gillande för det där rufsiga, men ordnat ostrukturerade och i mitt tycke helt underbara som även just nu blivit den som det verkar stora trenden när det gäller trädgård och trädgårdsdesign.



Trend eller inte, älskar när växter interagerar och väver in i varandra. 


Inte minst om de i mitt tycke passar form och färgmässigt väldigt bra ihop. 




Önskar också att jag hela livet haft både det seendet och den känslan för trädgård som jag fick uppleva när jag besökte Great Dixter i våras 


för ängarna och planteringarna där tog andan ur både Eva och mig.


Ibland, även om det är väldigt sällan, lyckas man med en samplantering. Alla inblandade växter blommar ena året precis vid rätt tidpunkt och passar så fint tillsammans för att året efter inte alls blomma när just JAG tänkt. Många av de där oväntat fina kombinationerna i trädgården har jag bara fått uppleva en enda gång.


Numera anser jag att det där med att ta andan ur mig är det viktigaste både när det gäller trädgård och livet i övrigt oavsett om det gäller kombinationer för inspiration eller oväntade kombinationer 



och det kan ett blommande maskrosfält eller en vägren med skyar av hundkäx göra lika väl som en trädgård full av rariteter. 
Men precis som med allt annat tänker vi olika och vad som tar andan ur oss är ju väldigt individuellt.

Fler bidra på temat hittar du här.
Ha det gott i snömassorna!

söndag 20 januari 2019

Min favoritsommarblomma


är inte och har aldrig varit tagetes även om jag på senare år blivit riktigt förtjust i några av dem. 


Linnétagetes, kryddtagetes och några till 



som jag nu nästan känner som ett måste i några av trädgårdens krukor och tänker så i år igen i slutet av mars.

Mina riktiga krukfavoriter är annars träd, buskar och perenner. Växter som klarar sig ute året runt utan vare sig täckning eller särskild omvårdnad men de räknas ju inte till sommarblommorna.

Bland de växter som räknas är min stora favorit murbinkan, 


Erigeron karvaskianus och det har den varit sedan jag för första gången såg den på en trädgårdsresa i England för mer än 12 år sedan. Där klädde den gracila växten in både murar och stentrappor. Plantan jag då köpte men mig hem klarade inte vintern på friland och inte i kruka heller 


men några år senare fick jag en planta av en trädgårdsvän och den har jag 'nästan' fortfarande kvar. Plantorna frösår sig både i plattgångar och i grannkrukor och nya små plantor dyker ständigt upp frampå sommaren. Plantor jag gräver upp, krukar in och sparar inomhus i en mörk matkällare över vintern. På så sätt lever min fådda planta vidare fast det gått mer än 7 år sedan jag fick den.
Murbinkan blommar oavbrutet = kommer hela tiden med nya blommor hela sommaren. Underbara små kragblommor som börjar i rosa och övergår i vitt och plantan behöver aldrig ansas.
För snart 6 år sedan skrev jag så här på bloggen:
I höstas ställde jag in hela krukan i vedförrådet, mörkt och kallt. Vattnade väldigt sparsamt ett par gånger under vintern. När jag flyttade ut krukan till växthuset i slutet av mars började den nästan genast att skjuta nya skott.
Här har jag inte träffat på murbinkan på någon plantskola. Lite konstigt med tanke på den långa blomningstiden. Man behöver dessutom inte nypa bort en enda vissen blomma för växten är ’självrensande’ och inte behöver man rensa mellan plattorna heller för frösådderna dör under vinter.

På senare år har jag under våren hittat den på några plantskolor men särskilt vanlig är den tyvärr ännu inte, åtminstone inte här på västkusten. Hoppas nu mina plantor, både små och stora, överlever även den här vintern.
Favoritsommarblomma är veckans tema i TrädgårdsFägring och detta är mitt bidrag. Fler hittar du här 
Ha det gott!


söndag 13 januari 2019

Fyrverkeri,


färgfyrverkeri i trädgården i januari är det möjligt? Ja, tycker jag. 

Bara solen visar sig sprakar det till. Inte precis i regnbågens alla färger men många av vinterståndarna lyser som om de vore av guld 


och det gör även det lilla dvärgsyrenträdet.


Sådana dagar är jag glad att jag inte höststädat trädgården utan bara krattat in alla löv i rabatterna 


och låtit det mesta av fröställningar och gräs stå kvar.
Fyrverkeri är temat den här veckan i TrädgårdsFägring och fler bidrag på temat hittar du här.
Under helgen har jag varit på Trädgårdsfest mitt i Vintern i Varberg. Lyssnat på fem inspirerande, roliga och verkligen
'färgsprakande' föredrag. 
Många tack till Hallandskretsen, STA.

fredag 4 januari 2019

Drömmar


är denna veckans tema i TrädgårdsFägring och för mig nu i början av januari är drömmar = trädgårdsdrömmar. Det behövdes bara lite sol, blå himmel, en utslagen julros och många knoppar på buskar och träd så här på årets fjärde dag 



för att jag i min fantasi skulle se en prunkande trädgård framför mig. En trädgård som i verkligheten aldrig riktigt vill bli lika överdådigt blomrik som i drömmarna men eftersom det bara är i drömmarna den finns, drömträdgården med ett överflöd av blommor, dofter och ljumma kvällar så gäller det att just nu njuta så mycket som möjligt. 



Clematis montana 'Alba' har knoppar som försiktigt börjat visa lite grönt och nu mer än hoppas jag att den klarar vintern och kommer med massor av vita blommor tidigt i maj. Blir det riktigt kallt skall jag täcka den med löv och granris. Första försöket med Clematis montana gjorde vi när trädgården var ny. Då hamnade klematisen i ett smalt hål rakt ner i blåleran och jag tror, så här i efterhand, att den gav upp redan när den såg vilka förutsättningar vi gett den. Denna gången, nästan 40 år senare, har vi grävt en rejäl grop en bra bit från trädstammen och blandat befintlig jord med kompost, barkmull och benmjöl. 

Alla snödroppar som nu börjat sticka upp sina gröna spjut och  



julrosornas och magnoliornas knoppar får mig att tro att drömmen, den där ouppnåbara trädgårdsdrömmen, ändå kanske kan gå i uppfyllelse.


Magnolian 'Rose Marie' x 'Goldcup' har aldrig tidigare haft lika många knoppar som nu och slår alla ut kommer det numera 5-6 m höga och 10 år gamla trädet att få oss att tro på Paradiset.




Av de magnolior jag träffat på har 'Rose Marie' x 'Goldcup' de allra vackraste blommorna både när det gäller form och färg, men obs! jag har inte särskilt många att jämföra med.

Här har rosorna ännu inte släppt sina gröna blad, illavarslande kanske om det blir riktigt kallt men hoppfullt idag när jag gick trädgårdsrundan. 



Ser framför mig hur tre av de austinrosor vi har som klätterrosor här i trädgården i början av juli dignar av blommor som doftar och som sedan när de börjar vissna täcker plattgången med sina kronblad. Vadar numera hellre i rosenblad än i snö.



'Dark Lady', ingen klätterros om jag minns rätt men den kanske kan bli?




'James Galway', både klättrar och remonterar.



'Queen of Sweden' heller ingen klätterros, men det vet den inte om




 och det gör inte heller 'Charles Austin'.



Klätterrosen 'Wrams Gunnarstorp' fick jag som liten stickling från Monica och Göran för 8 år sedan. Numera täcker den in stora delar av armeringsmattan längs källargången på landet. Den blommar bara en gång men när den gör det då har drömmen om doft och överdådig blomning gått i uppfyllelse.

Alla bakslag och missöden i grönsakslandet är glömda och det är svartfläckssjuka, 



rosrost, mjöldagg, löss, sniglar och torka också. Inte skall man oroa sig inte, för då får man uppleva motgångarna fler än en gång och har man riktig otur blir det många gånger.

Nu har vi ett nytt och helt underbart trädgårdsår framför oss!

God Fortsättning på 2019!