är temat - inte utan
min. Ändrar självsvåldigt inte utan min till inte utan mina, för jag har inte
bara en luktviol, Viola odorata, utan många.
Hur många är jag osäker
på. De har en viss tendens till att försvinna för att efter ett tag dyka upp
på en ny plats och hur många av förra vårvinterns inköp från England som
överlever vintern i grönsakslandet, återstår att se. För någon vecka sedan såg
jag att det fanns gott om gröna blad så några finns det i alla fall liv i.
Luktvioler är nästan
livsnödvändiga både i trädgården och i krukor för att tidigt kunna 'sniffa' på våren, säger
jag som kommande säsong inte skall ha några måsten, men vem kan ha en trädgård
utan violer?
Vet att många inte
håller med mig utan tycker luktviolerna är ogräs med stort O. I boken,
Trädgårdens blommor berättar, från 1967 skriver Gösta Reuterswärd om just
luktviolen och berättar att berusade människor under romartidens fester
dränktes av violblommor när de fick dem i halsen och kvävdes. Enligt honom är
också luktviolen ett ogräs men han skriver "Luktviolen, Viola odorata är
ändå det enda verkligt välkomna ogräset i min trädgård. Ibland har violerna
fått fäste i trappspringor, ibland bland rosorna, och ute på min åker lyser det blått av dem och doften är
underbar så fort solen skiner." Mer om hans tankar om Viola odorata hittar
du i boken på sidorna 25-29.
"Av alla
doftande blommor jag känner, kan ingen jämföras med den underbara violens
parfym och skönhet." Ord från biskop Fortunatus.
Den idealiska
växtplatsen för luktvioler är full sol under tidig vår och halvskugga
sommartid. Den passar perfekt som marktäckare under lövfällande buskar och
häckar i söderläge.
Har man violen i
kruka förlänger man blomningen om man kontinuerligt klipper bort alla vissna
blommor.
Fler bidrag i
Blommig Fredag hittar ni här.
Trevlig helg!