Tomtar och violer

I mitten av veckan som gått krattade jag bort löven längs muren mot gatan 

och där stod luktviolerna, Viola odorata, och blommade. 

Kunde inte låta bli att plocka en liten bukett som nu står i fönstret tillsammans med tomtarna. 

Det händer ofta att några av violerna kommer med blommor på hösten men så här sent på året har jag aldrig tidigare plockat en bukett, liten visserligen men doftar gör den.

Viola odorata  'Christmas' köpte jag tidigt i våras men den lyckades jag övervattna när den stod i kruka. Nu har den stått planterad i grönsakslandet ett bra tag och när jag tog upp de sista grönsakerna för drygt en vecka sedan såg jag att plantan överlevt och kommit med ett par nya skott. Har jag tur kanske det kan bli ljusblå julvioler nästa år.

Busigt vacker - en riktig charmör.

Snödroppar, julrosor och porslinsanemonen skulle svaret bli om jag fick frågan vilka växter som är mina favoriter bland lökarna och perennerna i trädgården.

Alla tre är svala och stela skönheter som alltid har ordning på både kronblad och foderblad oavsett om det blåser, regnar eller snöar. Just därför tycker jag att ingen av dem passar till veckans tema i Blommig Fredag som är 'en charmör'.

Istället föll mitt val på en blomma som ibland, ja nästan alltid, har rufsiga kronblad och glimten i ögat. En blomma jag absolut inte skulle valt för några år sedan men som jag nu bara blir mer och mer förtjust i. Den har en doft man inte kan ta miste på, självsår sig rikligt, är färgstark och livsbejakande när den står där och lyser ikapp med solen. I slutet av juni kommer de första knopparna på de självsådda plantorna och sedan fortsätter blomningen tills frosten slår till. Blomfärgerna varierar från cremevitt till starkt orange. Själv brukar jag under sommaren plocka bort allt överblommat för att få plantorna att snabbare sätta nya knoppar.

Vid det här laget vet ni att det är ringblomman, Calendula officinals, jag valt. Inte nog med att den är en riktig charmör, den är dessutom anspråkslös, bakteriedödande, ätbar, vacker som snittblomma även om den bara håller sig fin ett par, tre dagar och en lysande prydnad i grönsakslandet.

"Det är väl ej underligt, att denna blomma blifvit en stor favorit. Mot slutet af sommaren uppträder den, gärna i flock, småler och utstrålar den mest ogrumlade lifsglädje från sina runda blommor. Från ljusaste solgult till varmaste orange omfattar den alla färgnyanser och ger stämning och uttryck åt alla skiftningar af strålande godt lynne, som det kan vara möjligt i blomstervärlden att framställa."

Ur Från gamla trädgårdsland av Ida Sager 1910.

Fler tolkningar av veckans tema hittar du här.

Trevlig helg!

Bonnasparris eller fattigmanssparris.

Skalet är svart men köttet vitt på denna rotsak som funnits med bland rotfrukter som odlats här i Sverige sedan första halvan av 1600-talet. 

I början på veckan var vi på landet och grävde upp våra egenodlade svartrötter, Scorzonera hispanica. Av de små gröna rosetterna att döma, de som stod där i grönsakslandet i två ganska korta rader, var det svårt att föreställa sig vad som fanns nere i jorden, i det dolda.

Innan vi sådde i våras djupgrävde maken och i tisdags visade det sig att den grävningen gett resultat för i år blev de flesta svartrötterna långa, riktigt långa. Hård kompakt jord ger korta och greniga rötter.

Hela, oskadade rötter kan lagras länge. Förra säsongen fick de stå kvar i grönsakslandet under hela vintern. Det var först i början av april som vi grävde upp dem. Sedan förvarades de i en plastpåse i kylskåpet under sommaren. I slutet av september hamnade de på menyn. Några skalades, skars i tunna stavar som fick ett snabbt uppkok för att inte svartna innan de stektes i smör tills de var lagom mjuka. Gott till både fisk och kött. 

Undvik att äta rå svartrot. Det lär kunna ge såra magkramper.

Svartrot kan sås så snart tjälen är borta och jorden reder sig. Ju tidigare desto bättre för den behöver lång tid på sig från frö till färdig rot.

Detta är mitt bidrag till Blommig Fredag som den här veckan har temat i det dolda. Fler bidrag hittar du här!

Trevlig helg och Första Advent!

Julmarknadstider...

I mitten på förra veckan besökte vi Tjolöholms julmarknad för första gången och det var riktigt roligt. De senaste åren har det blivit mer och mer tunnsått med just julmarknadsbesök. Det har oftast känts som om vi har sett om inte allt så det mesta.

På väg till Tjolöholm träffade vi på en grönsaksodlare som hade gårdsbutiken öppen. Mariebergs Gårdsbutik och där kunde vi köpa en stor säck med grönkål men också färsk pepparrot, brysselkål, palsternackor och persiljerötter. Av alla de olika rotfrukter vi själva odlat är kålrabbi, persiljerot och rödbetor de vi tycker bäst om men nu är de egenodlade slut. Just persiljerötter har vi aldrig tidigare stött på i en 'vanlig' affär så därför gick det inte att låta bli att handla när tillfälle fanns. Stora och fina var/är de och vi får fundera ut hur vi skall tillaga dem.

I stora hallen på Tjolöholms Slott satt Tomten och han tog emot barnens önskelistor. 

Det var så härligt att som jag få stå där som passiv åskådare och se barnen komma med sina tankar och nedskrivna önskningar. En liten pojke nickade oupphörligen som svar på tomtens frågor om han kunde tänka sig att städa upp i sitt rum om hans mamma bad honom. Nog är det underbart att det ibland inte finns några tveksamheter.

Fådda växter

växter som fortfarande finns kvar i trädgården och som gör att jag minns personerna jag fått dem av, är det något alldeles särskilt med. Anna-Lena från Orust, faster Barbro och farbror Roland och Linnea, mammas och pappas goda vän är några som gör sig påminda när jag går där och pysslar.

Våra plånböcker, som nästan var helt tomma efter husbygget i slutet av 1970-talet, tillät då inga stor inköp när det gällde trädgården. Vi satsade på fyra fruktträd, några häckar i olika väderstreck, tre vitblommande syrenträd och ett blåregn.

Rabattväxter som t.ex perenner, fanns då knappt ens på önskelistan. Min faster och farbror bjöd in oss och vi fick gå runt i deras lilla trädgård och peka på växter vi ville ha delningsplantor av och Linnea lämnade en hel låda med perenner till mina föräldrar för vidarebefordran till oss.

Särskilt många av dessa växter har jag inte kvar men det kaukasiska fetbladet, Phedimus spurius, från faster och farbror är fortfarande marktäckare under kopparlönnen 

och skuggbräckan, både den med enfärgat gröna rosetter och den med gulvariegerade, kommer från Linnea 

och de finns på många platser i trädgården.

Det kaukasiska fetbladet behöver hållas i Herrans tukt och förmaning medan skuggbräckans framfart är mer försiktig. Just skuggbräckan, Saxifraga umbrosa, är jag väldigt förtjust i 

så den planterar jag i krukor både som solitär och som marktäckare och på platser där jag vill rama in eller täcka jord.

Trädgårdens första snödroppar, de dubbla Galanthus nivalis f. pleniflorus och en vanlig liten söt Galanthus nivalis kommer från Anna-Lena. För nästan exakt två år sedan fick jag ett brev från henne som börjar och slutar så här:

Hej Birgitta!

Jag var ute i trädgården och upptäckte hur många blommor det var på julrosen som jag fick av dej som liten fröplanta. Den har glatt mej många år nu. Det finns många minnen då man går i trädgården. Men tyvärr blir det inte så många promenader längre då jag har drabbats av en aggressiv blod och lymfkörtelcancer.

Tänk på mej nån gång då du rotar i fröpåsar och plantor. Dina vita kungsljus som jag fick har varit jättefina i år. Då tänkte jag på dej.

Ha det gott och en riktigt fin advent önskar jag dej och Sune.

Kram från Anna-Lena

Numera finns varken Barbro, Roland, Linnea eller Anna-Lena men de dyker upp i mina tankar när jag går där och 'skrotar' i trädgården.

Att minnas är temat i denna veckas Blommig Fredag och fler minnen hittar ni här.

Trevlig helg!

Gråvädersdagar

tycker jag om. Särskilt om diset finns där men inte regnet.

Det enda trädgårdsrelaterade i detta inlägg blir hallonplantorna med sin fina mossiga ram.

Resten av bilderna är från naturen nära stranden av sjön Mjörn utanför Alingsås.

Jag njuter av att snön är borta så att jag kan promenera vart jag vill i skogen och att som igår gå där tillsammans med någon man känt i mer än 40 år ger liksom en extra dimension åt promenaden.

Nog är det fint även med vinter och snö men skidorna och jag är inte längre goda vänner.

Fortsatt härlig höst - nu är det nästan bara en enda vecka kvar tills Första Advent.

Idag blev både krukorna och krukfaten rengjorda

och det känns fantastiskt skönt att ha det där efterhängsna gjort. Numera rengör jag enbart insidorna på krukorna. Utsidorna sköljer jag bara med riktigt varmt vatten och hoppas att det skall räcka för att ta död på alla eventuella skadedjur som försöker övervintra där. 

Algerna, mossan, ja själva patinan, som krukorna fått under åren de tillbringat somrarna ute, vill jag ha kvar. Det är den som ger liv och spänning bland växterna på uteplatsen och pelargonerna i växthuset.

Det är med planteringskrukor som med människor, tycker jag. Insidan är viktigast men patinan charmar, lockar och tillför mycket.

Trevlig helg!